Gitarristgodis

It might get loud
1 2 3 4 5

Regi: Davis Guggenheim.
I rollerna: Jimmy Page, Jack White, The Edge.

Samla tre helt olika individer och låt samtalet utspelas runt vad de gillar allra mest – spela gitarr. Här har vi legendaren, galningen och den pryltokige.
Vem som är vem?
Ja… om inte Jimmy Page förärats epitetet legendar efter sina insatser i Led Zeppelin då kan du sluta läsa här… då är detta varken en film en eller en recension för dig.

Tack och hej!

För er som fortsätter att läsa så… grattis!

Du gillar gitarrmusik och har då en högtidsstund framför dig med regissören Davis Guggenheims It might get loud.
Jimmy Page legendaren, Jack White gitarrgalningen och The Edge – den pryltokige gitarristen som experimenterade sig fram till ett helt eget sätt att spela gitarr. It might get loud kommer att bli en legendarisk film för alla gitarrister. Tro inget annat!
Här pratar man förebilder, här visas gitarrer, här går man in på millimeterprecision när det gäller gitarrteknik, här berättas anekdoter och Jimmy Page gör myten ännu grumligare över vilka band han egentligen hjälpte i studio på 60-talet.
Jack White krossar också alla vaneföreställningar om att det måste vara en Fender eller en Gibsongitarr som man spelar på. Han spelar på vad som finns och ju sämre gitarr ju roligare tycker han att det är. Går den dessutom inte att stämma är det Julafton för Jack White. Galning? Möjligtvis musikalisk galning… men en rolig sådan. Vem annars skulle komma på idén att montera in en Greenbullit på sin gitarr?
David Evans har gått sin egen väg när det gäller gitarrspel. Jo, det är så han heter egentligen – The Edge – och här får vi veta hur han hittade soundet för U2. Att han numera har effektrack och pedaler som drivs av ett mindre kärnkraftsverk är nästan lite komiskt.

Tre gitarrister.
Tre helt olika sätt att spela gitarr på.
Tre mycket intressanta musiker.
It might get loud… dagens nollor till ljudtekniker som säger ”sänk gitarren så höjer jag här” borde tvångsmatas med den här filmen. På högsta volym!
Och som gitarrist... den här filmen måste du bara se!
På en gång!
Nu!

It might get loud... Ja? Gitarren ska ju höras! Va f-n...
ULF HJELTING

Stewart ÄR Jett

The Runaways
1 2 3 4 5

Regi: Floria Sigismondi.
I rollerna: Kristen Stewart, Dakota Fanning, Stella Maeve, Scout Taylor-Compton, Michael Shannon.

När Joan Jett träffade trummisen Sandy West på ett party blev det starten till ett av de mest framgångsrika tjejrockbanden någonsin – The Runaways. Platsen är Hollywood i mitten på 1970-talet och när tjejerna träffar och presenterar sin idé om ett rockband med bara tjejer för managern Kim Fowley slår dollartecknen runt i huvudet på honom. Debutplattan släpptes 1976 och fram till 1979 hann gruppen med att släppa fyra studioplattor och en liveplatta.
Karriären blev kort men intensiv mycket på grund av sångerskan Cherie Curries allt mer tilltagande drogberoende och bandets totala oförmåga att behålla en basist någon längre tid. Under fyra år avverkade bandet inte mindre än sex stycken basister.
The Runaways startade egentligen som en trio med basisten och sångerskan Micki Steel. Hon lämnade bandet när Cherie Currie anställdes som sångerska och Micki blev sedermera basist i The Bangles. Egentligen var det tänkt att Marie Currie skulle ha varit sångerska i bandet men hon ville inte. Så det fick bli tvillingsyster Cherie… hon som (nästan) saknade sångröst. Under slutet av bandets existens övertog Joan Jett sångmikrofonen när Cherie slutade. Det går en del rykten om att Marie faktiskt ersatte Cherie några gånger när drogerna gjorde att hon inte kunde ställa sig på scenen. Myt eller inte? Kolla youtube och hör ”en” sångerska med mycket ojämn sångröst… Nu har det i varje fall blivit film av denna rock´n´rollsaga.

I filmen The Runaways ser vi Kristen Stewart och Dakota Fanning i rollerna som Joan Jett och Cherie Currie. Och… Kristen Stewart är kusligt lik Joan Jett i alla avseenden. Dakota Fanning gör också en klart godkänd Cherie Currie, men… som film över The Runaways finns det en hel del att önska.
Den här filmen ska mer betraktas som en film om rock´n´roll än som en dokumentär. Att filmen haltar betänkligt kan ha att gör med att bara Joan Jett och Cherie Currie gav sitt medgivande till att filmen gjordes. Basisten Vicky Blue, en av alla basister i The Runaways, ville inte ha att göra med filmen och Lita Ford krävde att få strykas ur filmen helt. Det finns en sologitarrist med i filmen men hon namnges aldrig och om de sex basisterna berättas ingenting. Här får man snarare känslan av att det var ett komplett kompband som Cherie Currie lämnade efter två år.
Filmen berättas i stora delar ur Joan Jetts perspektiv och hur hon vill lira tung rockmusik och gitarr och att hon på vägen råkade hamna i ett tjejrockband. Lite märkligt eftersom filmen ska vara baserad på Cherie Curries självbiografi Neo Angel: The Cherie Currie Story.
Enligt alla uppgifter om filmen är det också Stewart och Fanning som sjunger och man har gjort nyinspelningar på Cherie Bomb och de låtar som finns med på filmens soundtrack. Tydligen ska Joan Jett ha hört Stewart sjunga och trodde att det var hon själv som sjöng… jaja… myter bildas i alla möjliga sammanhang.
The Runaways är en film för oss som var med när det här bandet var som störst och när det mest olämpliga att ha på pojkrumsväggen var en affisch på Cherie Currie i svart baddräkt. Jo… alla skivorna med The Runaways finns fortfarande kvar i vinylskivsbackarna… jag lovar.
Vart affischen tog vägen vete sjutton.
ULF HJELTING

Fartfyllt matinéäventyr

Prince of Persia: the sands of time

1 2 3 4 5

Regi: Mike Newell
I rollerna: Jake Gyllenhaal, Gemma Arterton, Ben Kingsley, Alfred
Molina, Steve Toussaint, Toby Kebbell, Richard Coyle.

Det mesta som skrivits om Prince of Persia: the sands of time har handlat om Jake Gyllenhaals otroligt deffade och supertränade kropp där svällande muskler har fått mer utrymme än filmens innehåll. Väldigt lite har alltså handlat om att filmen är ett fartfyllt och klassiskt matinéäventyr med få lugna sekvenser.
Prince of Persia är baserad på det legendariska dataspelet, med samma namn, skapat av Jordan Mechner och som i sin första version släpptes redan 1989. Filmen Prince of Persia: the sands of time är dock mycket löst baserat på detta dataspel, måste jag påpeka, och utgår för hur den föräldralöse Dastan (Jake Gyllenhaal) blir persisk prins och växer upp tillsammans med kungen Sharamans (Ronald Pickup) söner Garsiv (Toby Kebbell) och Tus (Richard Coyle). Kungariket hotas dock av att smeder i staden Alamut tillverkar vapen åt kung Sharamans
fiender. Perserna går till anfall med Dastan i spetsen…
Bakom denna produktion står Disney, men filmen är riktad mot en vuxen
publik som sätter action före innehåll. Och det är action vill jag
lova… jisses vad det går undan bland sanddynor, fagra prinsessor och
mystiska gyllene dolkar. Stundtals går det så fort i blidsekvenserna
att det kan vara knepigt att häng med i alla tankeknäckande vändningar.
Jake Gyllenhaal fungerar dock alldeles utmärkt som äventyrlig persisk
prins och Gemma Arterton som fager prinsessa är just… ja fager.
Dataspelet finns i flera versioner och bli inte förvånad om det
kommer en Prince of Persia 2 inom en snar framtid.
En kul detalj för de som intresserade av främmande språk – Dastan
betyder hjälte på persiska…

ULF HJELTING

Mäktig natur

Örnjägarens Son
1 2 3 4 5

Regi: René Bo Hansen.
I rollerna: Bazarbai Matei, Asilbek Badelkhan, Serikbai Khulan, Matei Mardan.

Gillar man mäktiga rovfåglar och storslagen mongolisk natur är denna film, vid första anblicken, precis det man söker. Lite synd att det handlar om en lågbudgetfilm. Ibland får man känslan av att regissören fått betala för varje inspelad minut och man kastas från scen till scen där regissören har pressat in så många olika typer av scenarier han kunnat under 90 minuter. Örnjägarens Son är lite för rakt på sak, den skulle utan tvekan tjäna på att vara lite lite längre. Filmen visar också på kontrasten mellan obygd och storstad – nomader och stadsbor.
Berättelsen, som för övrigt är väldigt fin, handlar om den växande vänskapen mellan den 12-årige nomadpojken Bazarbai (Bazarbai Matei) och hans skyddsängel örnen och deras sökande efter hans storebror Khan (Asilbek Badelkhan) som lämnat landsbygden för storstaden. Deras färd blir minst sagt brokig och går från landsbygd till storstad, över berg och djupa dalar, via munkar i kloster och elaka cirkusdirektörer.
Skådespeleriet är det egentligen inga fel på, det handlar om amatörskådespelare som inte tycks spela några roller utan snarare är sig själva i filmen.
Filmmusiken, de lite lagom lågmälda pianostyckena, samspelar väldigt bra tillsammans med de mäktiga naturomgivningarna.

NIKLAS BERGLUND

Live at Heart

Just nu pågår ett av de största musikevenemangen någonsin i Örebro.
Över 100 band på 13 scener.
Jo... jag var där i går och snurrade runt min egen axel med en kamera.

Om det var bra?
Ujijujijuj! Om inte Anders Damberg får ett kulturpris snart eller nått liknande är det nått som är rejält fel i vår stad! Rejält!

Under gårdagen fanns det en plan över vilka band som skulle ses. En plan som sprack i kvadrat. Gav det spanska bandet Seventy Seven en chans på Cadillac Bar. Och... det här är ett av det bättre banden som bevistat vår stad på mycket mycket länge.
Därför fick F.U.B.A.R på Harrys utgå. Tyvärr.
Sedan hade Frankie King & The Bluespots ställt in på grund av sjukdom. De ersattes av Blues Solution som skötte det riktigt riktigt bra. Bra mixat dessutom.
I kväll lördag fortsätter Live at Heart med ännu fler band...

Kommer en längre redogörelse här.
Till dess. Njut av Seventy Seven här nedan.

Polanskis sista?

The Ghost Writer

1 2 3 4 5

Regi: Roman Polanski
I rollerna: Ewan McGregor, Pierce Brosnan, Kim Cattrall, James Belushi, Timothy Hutton, Olivia Williams.

Roman Polanski har ett välrenommerat och grundmurat rykte som regissör och som 77-åring fortsätter han att leverera. Det här är en levande filmlegendar och en filmregissör av den gamla skolan då man fortfarande kunde göra film utan datorer och en massa specialeffekter.
Hela hans karriär är fylld med filmiska godbitar och han är inte bara regissör utan även skådespelare och manusförfattare.
I The Ghost Writer möter vi en spökskrivare (Ewan McGregor) som just fått ett riktigt smörjobb. Tror han i varje fall. Uppdraget är att skriva den förre premiärministern Adam Langs (Pierce Brosnan) självbiografi. Det finns en liten detalj bara… hans företrädare hittades drunknad och nu är det hans jobb att slutföra boken.
The Ghost Writer är baserad på författaren Robert Harris roman ”The Ghost” och detta är också Polanskis återkomst till thrillergenren. 9th Gate med Johnny Depp från 1999 var förra försöket i den genren.
Filmen innehåller faktiskt inte en enda död punkt, främst tack vare ett alldeles utmärkt agerande från både Ewan McGregor och Pierce Brosnan. Faktum är att hela ensemblen gör att en lysande insats som lyfter hela filmen. Här finns en närhet som garanterat fångar uppmärksamheten och… du har inte en chans att gissa utgången av filmen. Visst har filmen sina skavanker lite här och där men det här är så genomtänkt att… nej det går bara inte.
ULF HJELTING

Herre jisses…

FOOD, inc.
1 2 3 4 5

Regi: Robert Kenner.
I rollerna: Gary Hirshberg, Michael Pollan, Troy Rush, Joel Salatin, Eric Schlosser.

Vad innehåller vår mat? Den vi köper i snabbköpet?
Hur föds kor, grisar och kycklingar egentligen upp?
Maltodextrin… är vad för något? Finns det naturligt?
I dag föder man upp en kyckling som är dubbelt så stor på hälften av tiden mot på 50-talet. Frukter som äpplen och apelsiner har idag 40 procent mindre andel vitaminer än i början av 1900-talet…
Regissören Robert Kenner och författarna Kim Roberts och Elise Pearlsteins dokumentär om den amerikanska matindustrin är chockande. Här får vi veta att en gröda som majs finns i stort sätt i allt vi äter, om inte så i varje fall som en del av en kemisk tillsats. Vi får också veta att en… EN… hamburgare innehåller delar från mer än 180 olika djur. Dock inte alltid ko…och e-colibakterier finns i allt från kött till sallad….
FOOD, inc. är en nästan kväljande upplevelse där nästkommande middag garanterat sätter sig på tvären i halsen. Om någon blir vegetarian efter att ha sett den här filmen så… ja, jag skulle inte bli förvånad.
Är verkligen allt som sägs i filmen sant?
Om detta stämmer så håller vi sakta men säkert på att förgifta oss själva. Mänskligheten behöver ingen atombomb för att utrota sig. Det gör matindustrin åt oss…
Är det vettigt att behöva tvätta kött med klorin för att döda e-colibakterier, när det som behövs är att korna får beta gräs en vecka istället för att äta kraftfoder innan slakten för att sänka andelen e-colibakterier med över 90 procent?
Eller bonden som slaktar kycklingar under rinnande vatten utomhus. Där klagar amerikanska livsmedelsstyrelsen på att det är ohälsosamt, trots att hans kycklingar har en bakteriehalt på under 200 mot storslakteriet som överstiger 2000…
Ja…
Se FOOD, inc. på egen risk. Om du inte vill äta på ett tag efter att ha sett filmen… skyll inte på mig.
ULF HJELTING

Äntligen!

Private Practice
Säsong 2
1 2 3 4 5

Regi: Mark Tinker/ Tom Verica/ Helen Shaver/ Michael Pressman/ Michael Zinberg/ Joanna Kerns/ James Frawley/ Jeff Melman/ Bethany Rooney/ Kate Woods/ Allison Liddi-Brown/ Jim Frawley/ Steve Gomer/ Donna Deitch/ Eric Stoltz.
I rollerna: Kate Walsh, Tim Daly, Audra McDonald, Paul Adelstein, KaDee Strickland, Chris Lowell, Brian Benben, Taye Diggs, Amy Brenneman.

Spin-offen på Grey’s Anatomy fortsätter och det fungerar. Redan när säsong ett kom ut var jag tveksam eftersom spin-offserier har en tendens att misslyckas men inte den här gången. Tvärtom. Jag tycker till och med att Private Practice är bättre än Grey’s Anatomy. Säsong två börjar med att praktiken har ekonomiska problem och att de riskerar att förlora praktiken om de inte kan hitta en lösning. Addisons bror dyker upp och visar sig vara allvarligt sjuk och allas vår McDreamy, Derek Shepard, dyker också upp i säsong två. Ett extra ögongodis för alla tjejer.
Säsongen tar också upp ett allvarligt ämne den här gången. Abort. Är det rätt eller fel? Ett känsligt ämne att ta upp men avsnittet får en verkligen att tänka efter.
Kärleksproblem, vänskap och familj är vanliga ingredienser i en tv-series koncept men här känns det inte lika klyschigt. Praktiken är inte så stor och det är inte för många huvudkaraktärer så allting upplevs mer personligt och inte fullt så överdramatisk som sjukhusserier ofta kan upplevas. Jag fastnade själv för Addison redan i Grey’s Anatomy och hon var helt rätt person att bygga en serie på. Serien är mysig, personlig och verklig jämfört med andra. Jag säger bara: Äntligen! En serie som man faktiskt kan relatera till. Inga bomber i folks kroppar utan verkliga problem. Enda anledningen till att säsongen inte får full pott är att sjukhuskonceptet trots allt känns lite uttjatat men det kan jag inte ge dem skulden för. Inte så mycket en serie för killar heller, om man bortser från hur vacker Addison är, så jag avslutar med två ord riktade till alla tjejer: Se den!
MILLA JOHANSSON

Nääää....

Monty Python
Not the Messiah (He's a very naughty boy) Live
1 2 3 4

Regi: Aubrey Powell.
I rollerna: Eric Idle, Michael Palin, Terry Jones, Terry Gilliam, Shannon Mercer, Rosalind Plowright, William Ferugson, Christoher Purves, Carol Cleveland, Neil Innes, John Du Prez.

Den som tror att Not the Messiah (He's a very naughty boy) Live är en ny Live at the Hollywood Bowl är helt fel ute. Visserligen firas 40-årsjubileumet av Monty Python, men där slutar också alla beröringspunkter med Monty Pythons klassiska sketcher.
Detta är ett oratorium…
Och va f-n är det då?
”Ett oratorium är ett större musikaliskt verk för orkester, sångsolister och kör, med berättande text. I motsats till opera är oratoriet inte avsett för sceniskt framförande, använder inte av kulisser, kostymer eller skådespel. Handlingen är ofta inskränkt till ett minimum. Det som skiljer oratorium från opera är också att handlingen i ett oratorium ofta (men inte alltid) är berättelser från Bibeln”.
Något enklare förklarat är det är det ett operaliknande stycke som sjungs av personer som man inte hör vad de säger…
Och Not the Messiah (He's a very naughty boy) är för de som gillar Monty Python… och opera.
Om det är bra?
Tja… gillar man en falsksjungande Eric Idle som sjunger sämre än badrumssångaren i genomsnitt och garanterat knäcker kakelplattor i parti och minut så…
Jo, lite kul är det faktisk. Eric Idles Bob Dylan-parodi är lite rolig och så kan de ju inte undgår att sjunga I´m a lumberjack and I´m okej…
Annars är Not the Messiah (He's a very naughty boy) löst baserad på Life of Brian. Mycket löst baserad…
ULF HJELTING

Kuslig

Shutter Island
1 2 3 4 5

Regi: Martin Scorsese.
I rollerna: Leonardo DiCaprio, Mark Ruffalo, Ben Kingsley, Max von Sydow, Michelle Williams, Jackie Earle Haley, Elias Koteas.

Dennis Lehanes roman Shutter Island eller Patient 67, som den heter på svenska, tillhör en av de absolut största läsupplevelserna detta årtusende. En mer komplex historia är svår att hitta och det finns minst fem olika tolkningsnivåer om kriminalkommissarie Teddy Daniels (Leonardo DiCaprio) förehavanden vid mentalsjukhuset för psykiskt sjuka brottslingar på ön Shutter Island.
Första reaktionen över att boken skulle bli film blev ett typiskt närkingskt ”Det går aldriii”. Detta just med tanke på den komplexa historien med ett flertal mycket sammansatta drömsekvenser och lite annat som jag inte tänker avslöja i den här recensionen. Även om det nu blev en regissör som Martin Scorsese så skulle det krävas underverk för att lyckas bildsätta Lehanes roman.
Att filmatisera en roman är aldrig lätt. Dels beroende på att det handlar om helt olika berättelseformer och dels har varje läsare just har sin speciella ”film” över vad som utspelar sig i boken.
Här har Martin Scorsese dock lyckats till 100 procent. Shutter Island är precis som jag upplevde boken – samma känsla, samma atmosfär. Visserligen har vissa saker i boken utelämnats och några saker har tillförts men enbart av dramaturgiska orsaker. Komplexiteten från boken har bevarats ypperligt och slutet är precis lika tvetydligt som i boken. Shutter Island är ingen film för de som enbart ser film som ett tidsfördriv att umgås till, sitta och snacka, sms, eller andra idiotiska aktiviteter. Den här filmen kräver absolut koncentration och närvaro. Allt för att få största behållning och upplevelse av filmen.
ULF HJELTING

Magnifikt

Alice i Underlandet
1 2 3 4 5

Regi: Tim Burton.
I rollerna: Mia Wasikowska, Johnny Depp, Helena Bonham Carter, Anne Hathaway, Crispin Glover, Matt Lucas, Steven Fry, Michael Sheen, Alan Rickman.

Tim Burton och Johnny Depp tycks ha en grej ihop. Alice i Underlandet är sjunde filmen de gör tillsammans. Egentligen är detta inte alls Alice i Underlandet… Tim Burton har här gjort en mix av Lewis Carrolls två böcker om Alice – Alice i Underlandet och Alice i Spegellandet – och tagit det ”göttigaste” från dessa berättelser och mixat ihop detta till en egen berättelse.
Här möter vi en Alice (Mia Wasikowska) vars fästman just friat till henne samtidigt som Påskharen helt oväntat dyker i Alice ögonvrå. Bara hon kan se honom och något omtumlad ber hon sin fästman om betänketid till erbjudandet om giftermål. Påskharen har sett Alice och inser att han är på fel plats och börjar springa tillbaka därifrån han kom. Han slinker ned i en jordhåla och Alice följer efter. Då inser hon att detta är ingången till Underlandet.
-Välkommen tillbaka, säger Den galne hattmakaren (Johnny Depp) och bjuder på te.
Och så kan äventyret börja…
Tim Burton har skapat en fantastisk scenografi som fullkomligen sväller av färger och galna infall. Här firar CGI en filmisk triumf där gränsen mellan fantasi och verklighet suddats ut totalt. Och Johnny Depp har fått fritt spelrum för allehanda galna infall. Den här versionen av Alice i Underlandet har du garanterat inte sett förut och frågan är om inte Lewis Caroll jublar från andra sidan, 112 år efter sin egen färd mot ”underlandet”.
Detta är en film som bara måste ses på blu-ray. En vanlig dvd gör inte filmen rättvisa. Fast allra bäst blir det givetvis på bio i 3D.

ULF HJELTING

Grått om nått

Grey´s Anatomy
Säsong fem
1 2 3 4 5

Regi: Rob Corn, Michael Pressman/ Eric Stoltz/ Randy Zisk/ Jim Frawley/ Joanna Kerns/ Tom Verica/ Arlene Sandford/ Jeannot Swarc/ Allison Liddi-Brown/ Julie Anne Robinson/ Dan Attias.
I rollerna: Chandra Wilson, Ellen Pompeo, James Pickens Jr., Justin Chambers, Kate Walsh, Katherine Heigl, Patrick Dempsey, Sandra Oh, T.R. Knight.

Säsong fem av Grey’s Anatomy börjar med att en ny doktor börjar på sjukhuset och han och Christina lär känna varandra ganska direkt. Det är mycket som händer denna säsong på Seattle Grace sjukhuset. Meredith och hennes vänner får börja arbeta mer självständigt och nya karaktärer kommer och går. Sjukhuset måste bättra på sitt rykte och samtidigt som de arbetar försöker alla lösa sina kärleksbekymmer.
Jag ska vara riktigt ärlig nu. Det fungerar inte längre. Bara för att det kommer in nya karaktärer så betyder det inte att serien får ett lyft. Det är så gott som samma handling som i den första säsongen och min personliga åsikt är att om det är svårt att vara tillsammans med någon att man måste bryta upp till och från, då är man inte menade att vara ihop. Även om det händer saker hela tiden så har jag svårt att hålla kvar intresset. Efter fem säsonger så känns det inte nytt och spännande längre. Jag får ge dem ett litet plus för att det sista avsnittet faktiskt var känslosamt och spännande. Frågan är om det är värt att se en hel säsong för ett avsnitt på en timma. Alla är tillsammans med alla från och till och det spelar ingen roll om de kallas McSteamy eller vad de nu kallas det är inget hett över varken dem eller handlingen. Det låter hårt men jag är väldigt besviken. Säsong fem får en trea eftersom min filmkunskapslärare lärde mig att det värsta du kan ge en film eller serie är inte en etta eller tvåa utan en trea för den är neutral, inte dålig och inte bra. Tyvärr så ger säsongen mig ingenting. Dags att de lägger lite mer energi på spinoff serien Private Pratice istället som jag ser fram emot att kolla igenom.

MILLA JOHANSSON

Skrämmande

Vägen

1 2 3 4 5

Regi: John Hillcoat.
I rollerna: Viggo Mortensen, Kodi Smit-McPhee, Charlize Theron, Robert Duvall, Guy Pearce, Garret Dillahunt.

Vi befinner oss i en nära framtid. Någonting har hänt – oklart vad, men Jorden håller sakta men säkert på att dö. Så gör också mänskligheten. De få människor som finns kvar lever… av varandra.
Här möter vi en pappa (Viggo Mortensen) och hans son (Kodi Smit-McPhee) på deras vandring mot havet och en förhoppning om en bättre tillvaro. De har en pistol och några få patroner att försvara sig med i ett fullständigt laglöst land.
Vägen, eller The Road som den heter i original, är baserad på Cormac McCarthys roman med samma namn. Cormac McCarthy har bland annat romaner som Gränstrilogin (Dessa vackra hästar, Övergången, Städerna på slätten) och No country for old men på sitt samvete. Även ett Pulitzerpris finns hemma i bokhyllan…
Joe Penhall har bearbetat romanen till filmmanus.

Det är kallt. Det är grått. Det är stundtals oerhört grymt. Vägen är en nattsvart dystopi som man måste ha en oerhört bra dag för att orka med att titta på. Regissören John Hillcoat har skapat en stämning i filmen som sakta kryper sig in under skinnet på åskådaren. En känsla av obehag infinner sig och det går tillslut inte att värja sig mot hopplösheten i beskrivningen av framtiden.
Berättartempot är också relativt sävligt och filmen påminner en hel del om Andrej Tarkovskijs Offret. Vägen befinner sig ljusår från actionformulär 1A. Inga häftiga actionscener, inga expositioner eller huvudhöga karatesparkar. Det är så mycket bättre än så. Så fruktansvärt mycket bättre.
Det riktigt otäcka med Vägen är att den känns så fasansfullt trovärdig. Så här skulle det mycket väl kunna bli om vi, mänskligheten, inte ser upp.

ULF HJELTING

Långt ifrån ugly

Ugly Betty Säsong tre

1 2 3 4 5

Regi: Salma Hayek/ Silvio Horta/ Ben Silverman/ Jose Tamez/ Joel Fields.
I rollerna: America Ferrera, Eric Mabius, Becki Newton, Michael Urie, Vanessa Williams, Ana Oritz, Mark Indelicato, Tony Plana.

Säsong tre av Ugly Betty är en nystart för både Betty och tittarna. Hon har rest runt i USA och kommer tillbaka fast bestämd att ta tag i sitt liv. Mer ansvar på jobbet, en egen lägenhet inne i staden och absolut inget kärlekstrassel. De två första punkterna på listan är inte så svåra att ta tag i men kärlek är svårare att kontrollera. Frågan är om hon är mogen nog för att nå sina mål.
Redan i första avsnittet slängs man in i handlingen och det händer något hela tiden.

Säsong tre blir aldrig tråkig och Ugly Betty är en serie som blir bättre och bättre för varje säsong. Hur mycket nu tre säsonger kan säga om en serie. I de första avsnitten är Lindsay Lohan också med och gästspelar som Kimmie Keegan, Bettys mobbare från skolan som nu behöver hennes hjälp. Säsongen låter tittaren lära känna de andra karaktärerna mer den här gången och all fokus ligger inte hela tiden på Bettys liv. Tack vare det så finns det alltid någon form av drama som driver handlingen framåt och som gör det omöjligt att sluta titta.

Jag tappade intresset under säsong två men nu är jag helt fast i serien igen. Ser verkligen fram emot säsong fyra. Det enda tråkiga är att seriens namn börjar förlora sin mening eftersom hon bara ser bättre och bättre ut hela tiden. Och en tjuvtitt på säsong fyra säger att det inte tar slut där. Men jag kan inte låta bli att älska henne och alla de andra för det.

MILLA JOHANSSON

Magnifikt

The Imaginarium of Doctor Parnassus

1 2 3 4 5

Regissör: Terry Gilliam.
Skådespelare: Heath Ledger, Johnny Depp, Jude Law, Colin Farrell, Lily Cole, Christopher Plummer, Peter Stormare, Tom Waits, Andrew Garfield, Verne Troyer.

Det här blev tyvärr Heath Ledgers sista film. Han avled under inspelningen, men detta är väl old news för alla som gillar film…
Vad som är intressant med The Imaginarium of Doctor Parnassus är hur regissören Terry Gilliam lyckats färdigställa filmen.
Så här ligger det till…
Filmen utspelar sig i två rum – dels verkligheten och dels i… ja, låt oss säga Doktor Parnassus ”fantasi” utan att för den skull avslöja allt för mycket av handlingen. Terry Gilliam och Heath Ledger hade avslutat filma materialet till tagningarna i ”verkligheten” när Heath dog. Därför färdigställdes filmen med hjälp av Johnny Depp, Jude Law och Colin Farrell. Han hade att välja på att skrota allt som var filmat med Heath och börja om eller att fortsätta med dessa tre som ersättare.
Nödlösning?
Absolut inte! Faktum är att filmen får ytterligare en dimension med dessa skådespelare och det känns definitivt inte som något misslyckat alternativ.

Vad handlar då själv filmen om?
Detta är historien om en vadslagning mellan Mr Nick (Tom Waits) och Doktor Parnassus (Christopher Plummer). I potten finns en dos odödlighet och Doktor Parnassus dotter Valentina (Lily Cole). En dag hittar de Tony (Heath Ledger) hängande under en bro…
Precis som vanligt har Terry Gilliam åstadkommit en mustig skröna med hjälp av en mastig scenografi. Detta är godis för en cineasts ögon och en fullkomlig njutning att titta på.
Blu-ray-skivan innehåller dessutom en hel del extramaterial. Bland annat en intervju med Heath Ledger från 2007.
ULF HJELTING

Blaxploitation - som på 70-talet

Black Dynamite
1 2 3 4 5

Regi: Scott Sanders.
I rollerna: Michael Jai White, Arsenio Hall, Tommy Davidson, Buddy Lewis, Peter Antico, Cheryl Carter, Charmane Star.

När Black Dynamites (Michael Jai White) bror blir mördad i något som kan liknas vid en uppgörelse mellan langare ger sig den före detta CIA-agenten ut för att hämnas sin bror. Mot en Magnum 44 och stenhårda karatesparkar går ingen säker och Black Dynamite kickar först och frågar, kanske, efteråt…
På sin jakt efter broderns mördare upptäcker han något som skakar hela hans världsuppfattning. Och så var det det där med Anaconda Malt Liquor…

Jag måste nypa mig i armen flera gånger inför Black Dynamite. Är detta verkligen inte inspelat på 70-talet? Allt finns där, de burriga afrofrisyrerna, kläder enbart en hallick skulle jubla över, testosteronstinna repliker, tung funkmusik, skakig tafflig kameraföring och kvinnor som enbart är med i filmen för sitt utseende och minimala (läs obefintliga) klädsel.
Jodå… produktionsår 2009… Kul att se Arsenio Hall göra lite nytta igen framför kameran och Michael Jai White… ja, vad sjutton hände med karriären efter Spawn egentligen?
Detta måste vara en av de bäst gjorda filmhyllningarna någonsin – oavsett genre. Black Dynamite är totalt klockren i atmosfär och scenografi. Mer Blaxploitation än Black Dynamite går inte att uppbringa och gillar man denna genre är filmen ett måste. Och gillar man filmer som Shaft, Super Fly, Black Belt Jones, Black Samson, Cleopatra Jones och Hit Man, så är Black Dynamite...
Eller rättare sagt, filmen är ett måste för alla cineaster!
Black Dynamite lär komma som tecknad tv-serie någon gång under 2010.
Håll utkik.
Under tiden – drick Anaconda Malt Liquor: it gives you Ooooo
ULF HJELTING

Usel

Cabin Fever 2
‑

Regi: Ti West.
I rollerna: Rider Strong, Marc Senter, Judah Friedlander, Alexander Isaiah Thomas, Giuseppe Andrews, Lila Lucchetti.

Den stora och avslutande skolbalen närmar sig. Några har dejt, andra inte. Vattnet i stadens vattenledningar är minst sagt ohälsosamt.
Snart bryter helvetet löst…

Det ryktas om att regissören Ti West inte ville ha sitt namn med i den här filmen. Ser man resultatet så förstår man varför.

Cabin Fever 2 är fullkomligt usel och är inte i närheten av den första filmens truliga charm. Det här är så undermåligt att jag knappt hittar ord för det…

Första filmen kom 2004 och den här filmen har inte mycket gemensamt med den, annat än att det är samma å... och någon skådis gemensamt.
ULF HJELTING

Recension av första filmen

Cabin Fever
1 2 3 4 5

Regi: Eli Roth.
I rollerna: Rider Strong, Jordan Ladd, James DeBello, Cerina Vincent, Joey Kern, Giuseppe Andrews, Richard Boone, Eli Roth.

Det kanske finns filmer i den här genren som är bättre och mer nyskapande, men frågan är om inte Cabin Fever tillhör de mer charmiga skräckfilmerna som gjorts. Visst är det stundtals ganska tafflig lågbudget men regissören, skådespelaren, manusförfattaren och producenten Eli Roth har valt att inte bränna hela budgeten på billiga effekter utan istället valt att ta fram det bästa ur de unga skådespelarna.
Handlingen är den gamla vanliga som bland annat känns igen från Motorsågsmassakern, Evil Dead och Fredag den 13:e-filmerna. Några ungdomar har hyrt en stuga mitt ute i vildmarken för att festa och ha kul en helg. En kväll kommer en luffare och ber om hjälp. Han är sjuk och blodet formligen sipprar ur varje por i hans kropp. Istället för att hjälpa honom slår de ihjäl honom.

Cabin Fever är inte unik. Den är inte nyskapande. Den är stundtals usel, för att i nästa sekund vara helt lysande. Skådespelarinsatserna i filmen åker riktig bergochdalbana mellan scenerna.
Dock kommer filmen säkert att glädja mången cineast med förtjusning för skräckfilm.
ULF HJELTING

Mormor ska förstå

I går efterfrågades det här på bloggen vad Nicholas Subraian har för sig på skivfronten. Om han är på gång att släppa nått inspelat.

Och…
Vem ser man stå lutat mot tegelväggen utanför TBV:s (ja ja det heter nått annat nu men…) musikhus när man passerar där mot SDR?
Jo, det är Nicholas Subraian som tar en paus.

Och det stämmer…
Han är på gång med att släppa en platta med elva, tolv låtar och allt är på svenska.
-Så att även mormor ska förstå, säger han och ser pillimarisk ut.
Inget skivbolag är inkopplat – än… och allt bekostas ur egen fick. En bunt Örebromusiker medverkar också och allt är planerat att släppas innan sommaren.
Vi håller tummarna att det blir innan midsommar.
Om det blir bra?

Ingen tvekan om nått annat!

Förutsägbar

Trubbel i paradiset
1 2 3 4 5

Regi: Peter Billingsley.
I rollerna: Vince Vaughn, Jason Bateman, Jon Favreau, Kristin Davis, Maln Åkerman, Kristin Bell, Jean Reno.

Jason (Jason Bateman) och Cynthia (Kristin Bell) har problem i äktenskapet. Men, de har en lösning. Lösningen heter Eden Resort West och är en tropisk ö.
Det finns en hake… resan kostar en del, men om de fixar ytterligare tre par till så får de grupprabatt. Sagt och gjort. Infokväll anordnas med powerpointpresentation för deras vänner.
Först chockas vännerna av att Jason och Cynthia har planer på att skiljas, men efter viss övertalning blir de fyra par som beger sig till Eden Resort West.
Väl där visar sig det sig att det är fler än Jason och Cynthia som har en fnurra på tråden.
Och… Eden Resort West är för par… Eden Resort East är för singlar…

Trubbel i paradiset är en relativt förutsägbar komedi, om än med en och annan rolig scen.
Vi som varit gifta vet att det inte är så enkelt som i filmens värld. I verkligheten finns det de som bara drar och skiter i vad det får för följder och i verkligheten finns ingen paradisö att åka till… inte någonstans…
Men, nu handlar det om filmen Trubbel i paradiset och inget annat.
Vince Vaughn tycks göra samma roll i alla filmer numera, vilket känns som lite slöseri. Malin Åkerman går dock från klarhet till klarhet och där har vi en riktig Hollywood-stjärna.
Om Trubbel i paradiset är sevärd?
Ja, visst. Tråkigare kan man ha.
Förvänta dig dock inget omvälvande relationsdrama.
Några snabba skratt utan några bestående intryck…
Ungefär som livet i övrigt.
ULF HJELTING

Enbart irriterande

Final Destination 3D
1 2 3 4 5

Regi: David R Ellis.
I rollerna: Bobby Campo, Shantel VanSanten, Mykelti Williamson, Nick Zano, Haley Webb, Krista Allen, Andrew Fiscella, Justin Welborn.

Ledigt och fira det med ett besök på stadens motorstadion?
Ja, det är vad vännerna Nick (Bobby Campo), Lori (Shantel VanSanten), Hunt (Nick Zano) och Janet (Haley Webb) har som plan.
Bilarna far runt runt på banan och vännerna har bänkat sig på läktaren. Det är då som Nick får några flashbacks, eller snarare flashforwards. Han får en förnimmelse om vad som kommer att hända inom en snar framtid och det är inga roliga saker. När människor runt honom börjar säga samma saker som i förnimmelsen drar han ut sina vänner från motorstadion. Inte en minut för sent visar det sig. Sedan börjar det hända saker…

Final Destination 3D ska inte förväxlas med Final Destination 3. Det handlar om två helt skilda filmer om än med liknande innehåll – människor som dör på de mest häpnadsväckande sätt…
Det händer just nu en hel del inom 3D-tekniken och ett besök i närmaste biosalong kommer att förändras dramatiskt. För hemmabruk återstår det dock en hel del att önska. Visserligen är tiden förbi med svartvita 3D-filmer som flimrade i rött och grönt, men…
3D i färg? Njaee… jo, fast ändå inte. Vissa färger syns, andra inte och de där sladdriga pappersglasögonen som följer med är inte mycket att ha.
Om dina 3D-glasögon från senaste biobesöket funkar? Nope. Funkar inte. Har testat. Varför? Ingen aning…
Final Destination 3D är gjord helt med tanke på 3D. Tyvärr funkar det inte alls. Handlingen blir en bieffekt till alla effekter (som inte funkar) och resultatet blir enbart irriterande dåligt.
I väntan på att biotekniken för 3D hittar hem till mitt vardagsrum kommer jag att försöka undvika fler 3D-filmer, även om de släpps på blu-ray.
ULF HJELTING

Nästan kuslig

Paranormal Activity
1 2 3 4 5

Regi: Oren Peli.
I rollerna: Katie Featherston, Micah Slot, Mark Fredrichs, Amber Armstrong, Ashley Palmer.

Katie (Katie Featherston) och Micah (Micah Slot) bor tillsammans i ett relativt nybyggt hus. Men… det händer märkliga saker. Dörrar öppnas och stängs, saker försvinner för att sedan dyka upp på helt otänkbara ställen. Det dunsar och hörs konstiga ljud. Både på dagen och mitt i natten.
Micah köper därför en kamera med rörelsedetektor som han placerar i sovrummet.
När de dagen efter tittar igenom vad som filmats får de en mindre chock…

Paranormal Activity kostade 15 000 dollar att spela in och regissören Oren Peli gjorde filmen på en vecka i sitt eget hem. Allt spelades in med en handkamera. Allt för att få en känsla av dokumentärfilm.
Ja, det gäller att sprida myterna om hur en film är gjord.
Handhållen kamera? Till viss del…
Inspelade i regissörens eget hem? Tja, mycket möjligt. Varför inte?
Gjord på en vecka? Skulle inte tro det… Inte ens om de var vakna dygnet runt.
Kostade 15 000 dollar att göra. Ehh… typ 100 000 svenska kronor. Nä, inte en chans. En sådan här film är betydligt dyrare att göra.
Bara amatörer i rollerna. Enbart en snabbtitt inne på IMDB krossar den myten obönhörligt och ställer samtidigt frågan; Vad räknas som amatör?
Jämförelsen med Blair Witch Project är ofrånkomlig. Paranormal Activity är en film i samma anda – på mer än ett sätt.
Bättre? Njaee…

Det där med dunsar och att saker bara försvinner… kunde lika gärna kunnat vara min lägenhet. Men, ska nog ge fanken i att fixa en kamera…
ULF HJELTING

Stort hjärta

Defendor
1 2 3 4 5

Regi: Peter Stebbings.
I rollerna: Woody Harrelson, Elias Koteas, Michael Kelly, Sandra Oh, Kat Dennings, Charlotte Sullivan, Max Dreesen.

Världen är ond och människorna likaså.
Eller?
Arthur Poppington (Woody Harrelson) kanske inte är den vassaste kniven i lådan, men han uppväger detta med ett hjärta större än allt annat. På dagarna är han vanliga Arthur, men på kvällarna förvandlas han till superhjälten Defendor!
Superkrafter? Nej, inte precis, även om Arthur gärna vill tro det. Med en egentillverkad utrustning, ljusår från Iron Man, och beväpnad med slangbella och stenkulor tar han itu med stadens ”onda” och maffiaboss.

Defendor kan nog klassas som drama med visst inslag av feelgood. Filmen är definitivt ingen komedi och Woody Harrelson ÄR verkligen Defendor. Karaktären skulle kunna sägas vara en vidareutveckling av bartendern Woody Boyd i tv-serien Skål.
Defendor är även regissören Peter Stebbings regidebut och andra insats som manusförfattare. Annars är han mest känd som skådespelare med insatser i tv-serier som Stargate SG-1, Arkiv X, Mutant X och Jeremiah (ännu inte visad i Sverige).
Defendor är ingen traditionell superhjältefilm innehållande massvis med specialeffekter och imponerande superkrafter. Här är det vanliga människor som hjälper andra människor – även om Defendor gärna skulle vilja ha superkrafter…
Vem vill inte det?
ULF HJELTING

Utan riktig stuns

Arctic Outbreak
1 2 3 4 5

Regi: Mark A Lewis.
I rollerna: Val Kilmer, Martha MacIsaac, Anne Marie DeLuise, Aaron Ashmore, Steph Song, Kyle Schmid, Viv Leacock, William B. Davis, Sebastian Gacki.

Av någon märklig anledning har The Thaw, som filmen heter i original, fått den svenska titeln Arctic Outbreak.
Varför? Ja… det vet nog bara den på filmbolaget som bytte namn… kanske.
Vi befinner oss platsmässigt i Yukon, mellan Alaska och nått som i Kanada kallas för Northwest Territories. Geografiskt ligger Yukon på samma breddgrad ungefär som södra Grönland och typ, Umeå, i Sverige. Här strövar isbjörnen fritt, till skillnad mot Umeå… även om det går myter om vad som finns i den svenska vildmarken.
Här, i Yukon, forskar Dr David Kruipen (Val Kilmer) om den globala uppvärmningen. Han har upptäckt någon. Något som inte är bra, varken för mänskligheten eller för planeten Jorden.
En dag kommer hans dotter Evelyn (Martha MacIsaac) på besök. Helikoptern hon färdas med landar och…

Arctic Outbreak ska vara en thriller, men personligen har jag aldrig upplevt något mer sömngångaraktigt än den här filmen. Skulle möjligtvis vara Tarkovskijs Offret…
Men, det finns en scen som gör hela filmen. Faktum är att jag nästan svimmade i fåtöljen. Nej, jag överdriver inte! Jag höll på att tuppa av av hjärtklappningen som uppstod. Jo, jag är helt allvarlig! Ingen skämt!
Anledningen var en scen i ett kök innehållande en infekterad arm, en köttyxa och Viv Leacock som i filmen spelar piloten Bart. Något liknande hoppas jag att jag slipper få uppleva. Hade faktiskt fysisk ont i flera minuter efteråt.
Annars är Arctic Outbreak tyvärr ännu ett bevis på att Val Kilmers skådespelarkarriär är i dalande.
Blu-ray-formatet kommer här lite till sin rätt med tanke på landskapet och isbjörnarna.
Mer säger jag inte…
ULF HJELTING

Nytt jammställe

De återkommande jammen på Björnstugan är nu flyttade till Rock Bar.

Premiär för det nya jammstället är redan nu på lördag den 17 april.

Ny tid också. 16.00 till 19.00

Rock Bar (f.d Pastabaren) Storgatan 20 (mellan Liquid Bar och Ali Baba Livs).

3D is da new shit!

Missförstå mig rätt nu...
Efter att ha sett både Alice i Underlandet och Avatar på 3D är det bara att konstatera en sak - 3D, med den nya tekniken, är här för att stanna.
Detta kan även bli räddningen för filmvisning på biograf och 3D är ett minst lika stort steg för filmindustrin som när färgfilm ersatte svarvit eller en när ljudfilmen krossade stumfilmen.
Frågan är om inte 3D är ett strå vassare ändå...
De förhatliga glasögonen går inte att undvika. Nu är de långt ifrån de där sladdriga papperstingestarna med en röd och en grön plastfilm för varje öga. Stadiga, nåja, plastbågar.
Tog med ett par hem.
Tänkte:
-Va bra! Då kan jag ha dem när jag kollar Final Destination 3D (recension kommer inom kort) på blu-ray.
Icke. Funkar inte.

Vill egentligen bara säga en sak - 3D på bio, har du väl sett det en gång, då finns ingen återvändo...

Få info direkt

Nu...

Finns Uffes film- och musikblogg som facebookgrupp.

Gå med och få info direkt när en ny recension eller annat spännande händer på bloggen.

Här är direktlänken till att gå med i gruppen.

Relationer

Så olika
1 2 3 4 5

Regi: Helena Bergström.
I rollerna: Ingela Olsson, Anna Ulrika Ericsson, Philip Zandén, Johan Widerberg, Rolf Lassgård, Rikard Wolff, Johannes Bah Kuhnke, Nina Gunke, Siw Malmkvist, Fredrik Ohlsson, Dag Malmberg, Sarah Dawn Finer, Josephine Bornebusch, Arvingarna.

Det är en diger skara mycket välmeriterade skådespelare Helena Bergström lyckats ragga ihop till sitt andra försök som regissör. Läs bara rollistan ovan…
I Så olika möter vi de båda systrarna Lotta (Ingela Olsson) och Sanna (Anna Ulrika Ericsson). Lotta är nytillsatt som finansborgarråd i Stockholm och Sanna arbetar som tv-producent. Hennes senaste uppdrag är att ro i land ett nytt nöjesprogram direktsänt från Skansen. Där träffar hon djurskötaren Kristian (Johan Widerberg) och…
Lotta kämpar på med stadens finanser och försöker stoppa att ett nytt företagscentra förläggs till Stockholm och i stället se till att skolbarnen från mjölk att dricka till sin lunch.
Då träffar hon sin politiska motståndare Joel Adler (Philip Zandén) och…

Enkelt förklarat handlar Så olika om relationer och åter relationer. Och lite förälskelse och uppbrott.
Faktum är att jag personligen föredrar Helena Bergström bakom kameran än framför. Visst, filmen kan ses som en glättig feelgood-film, men det finns vissa detaljer som gör Så olika klart sevärd. Vilka detaljer? Nähä… nänä… det tänker jag inte avslöja får då försvinner själva spänningen med att se Så olika.
Pekpinnar finns givetvis och det är stundtals liiite för gulligt. Så mycket kan jag säga. Inte mer. Nope. Där får det vara slut med att avslöja handlingen.
Dock slås man över en sak när det gäller svensk film – allt verkar vara gjort med en mycket skral och stram budget. En budget som troligtvis motsvara en kaffekassa i Hollywood.
Om Helena Bergström kommer att regissera fler filmer? Ja, det kommer hon säkert att göra och med Colin Nutley som producent också.
Att Så olika släppts i blu-ray-formatet är ju kul, även om det inte tillför själva filmen något speciellt...
ULF HJELTING

Pandemi

Carriers
1 2 3 4 5

Regi: Álex Pastor/ David Pastor.
I rollerna: Chris Pine, Lou Taylor Pucci, Piper Perabo. Emily VanCamp, Christopher Meloni, Kiernan Shipka, Ron McClary, Mark Moses.

Välkommen till en inte allt för avlägsen framtid. En pandemi härjar och viruset är luftburet och mycket smittsamt. Första symptomen är stora blåmärken, den andra är blodig hosta och den sista är att det börjar blöda ur öronen. Allt tar tre dagar… högst. Sedan är det definitivt finito.
Här möter vi de tre vännerna Brian (Chris Pine), Danny (Lou Taylor Pucci), Bobby (Piper Perabo) och Kate (Emily VanCamp). Brian och Danny är bröder och alla fyra färdas mot havet. Där finns räddningen. Tror de.
Då möts de av en tvärställd SUV över vägen med en pappa och hans lilla dotter i bilen…

Carriers är en naken och avskalad berättelse långt från ultraaction i Resident Evil-filmerna eller blixtsnabba zombies i 28 dagar och 28 dagar senare.
Filmen för mer tankarna till Mad Max och Road Warrior eller varför inte till den engelska tv-serien De överlevande där taffliga forskare spillde virus så att alla, nästan, dog. De Överlevande (Survivors) blev tre säsonger och 32 avsnitt lång. Från 1975-1977.
I Carriers finns inga zombies eller hårdsparkande hjältinnor. Referensen till Road Warrior är på gränsen till övertydlig när en av filmens bilar har detta skrivet på motorhuven.
Men… det här känns mer äkta. Kusligt äkta. Och med tanke på skådespelare som Chris Pine (nya Star Trek) och Piper Perabo (Coyote Ugly, The Cave) är det märkligt att filmen inte fått svensk biopremiär. Inte i vår lilla del av världen i varje fall.
Carriers är värd ett bättre öde än att släppas direkt på dvd.
ULF HJELTING

Obs! Trailern innehåller tyvärr en hel del spoilers. Titta på egen risk...

Armadillo Blues på Rock Bar

Så var det dags för lite blues på Rock Bar.
Inte en dag för tidigt.

Armadillo Blues är en powerbluestrio från mörka Småland som har varit aktiva sedan mitten på 2000-talet. Från att ha varit en synnerligen lokal angelägehet har de efter hand blivit mer och mer uppmärksammade även utanför länsgränserna. I och med senaste plattan, Doing Time, har de även fått en omfattande digital spridning. Nu kan denna hittas på alla de stora nätförsäljningsplatserna, inklusive Amazon, iTunes och Spotify.
Musiken är influerad av såväl gammal deltablues och Chicagoblues som modernare musik, oavsett genre. Sedan en tid tillbaka satsar bandet mer och mer på att spela eget material, vilket visar sig på nya skivan som endast består av egna låtar.

Medlemmar:
Jesper Hedegård - Bas och sång
Stefan Bergstrand - Gitarr
Kenth Johansson - Trummor

Det här är alltså gitarrbaserad musik så långt från strupgrovvelsång och gitarrer som låter som två hinkar sand som skakas som det bara går att komma.

Från fredag 20.00 på Rock Bar på Storgatan 20 i Örebro.


Be there or be square...

Nytt samarbete

Ett samarbete med HKM Publishing har inletts.

Resultatet kan ses och läsas i nya numret av Nollnitton som nu finns ute på över 220 distributionspunkter runt om i Örebro.

För Örebroare, av Örebroare är mottot.

Kan läsas här...

Kent

Kent kommer till Conventum Arena.
När?
I kväll.
Räkna med kaos runt arenan.
En del anser att de är det bästa svenska rockbandet någonsin. Andra gör det inte...
Måste dock säga att videon till "Idioter" från deras senaste platta känns lite märklig. Läder och gitarrer och sedan hörs det bara sång och synth...
Nåja, jag har kanske missat nått i estetiken. Typ.
Plattan "Röd" är i varje fall Grammisnominerad.
Om de får den? Grammisen alltså?
Jaha då...

Serverknas

Nu är det nått galet, igen...
Kuala Lumpur-servern med åtkomst via yttre Mongoliet har tagit fikapaus.
Det innebär just nu att inga bilder visas i bloggen.
Kan tyvärr inte svara på när det ska vara fixat.
Bara att hålla tummarna och hoppas på att det blir nån gång detta årtusende...

Omvälvande

Ghost Whisperer
Säsong fyra
1 2 3 4 5

Regi: Erik Laneuville/ Peter Werner/ Steven Robman/ Gloria Muzio/Ian Sander.
I rollerna: Jennifer Love Hewitt, Jamie Kennedy, David Conrad, Jay Mohr, Camryn Manheim, Christoph Sanders, Kust Caceres.

Säsong tre slutade med att Melinda och vännerna ska passera över en väg. De är sex personer. Skuggorna som föll över vägen är… fem. Vem har ingen skugga?
Snygg cliffhanger.
Hur startar då säsong fyra? Ja… att avslöja handling i en recension är något av det grövsta fel man kan göra. I filmvetenskapliga termer brukar man prata om ”anslag”, det vill säga filmens/tv-seriens början och en par tre minuter in. Ungefär så lång tid det tar att presentera protagonister och antagonister.
Att avslöja ett slut är snudd på dödsstraff…
Hur gör jag för att inte avslöja för mycket, då?
Jag kan säga så här… det händer en hel del i säsong fyra av Ghost Whisperer och… ja, det blir en del rejäla godbitar för er som gillar den här serien. Några kommer, några går, en del ändrar utseende, men spökena – de består…

Personligen är jag fast – både för Ghost Whisperer och i dvd-box-träsket. Att titta på tv-serier på tv har blivit en plåga och jag vill själv styra hur många avsnitt och även NÄR jag vill kolla. Att vänta en hel vecka på ett nytt avsnitt funkar inte för min del. Jag vill ha allt och jag vill ha det nu… fanken… det där blev ju ett citat från en Queen-låt. Hoppsan.
Tv-serier ses bäst på dvd och från box.
Och nu befinner jag mig nästan i limbo i väntan på nästa säsong av Ghost Whisperer.
Det här blir bara bättre och bättre.
Tycker du att en fyra i betyg är en överdrift?
Jaha… en fråga bara: har du sett hela säsongen?
ULF HJELTING

Undergången

2012
1 2 3 4 5

Regi: Roland Emmerich.
I rollerna: John Cusack, Amanda Peet, Danny Glover, Chiwetel Ejiofor, Thandie Newton, Oliver Platt, Woody Harrelson, Zlatko Buric.

Jorden går under 2012. Jepp, så är det. Den 21:a december sker det. Bara så du vet…
Regissören Roland Emmerich har tagit Mayakalendern som utgångspunkt i skapandet av katastroffilmen 2012. Filmen i sig är ingen större katastrof, utan innehållet speglar vad som händer Jorden den 21:a december 2012 – enligt Mayakalendern.

Vi får följa Jackson Curtis (John Cusack), en avdankad science fiction-författare som försörjer sig som limousineförare åt en snuskigt rik ryss (Zlatko Buric). Under en utflykt till Yellowstones nationalpark tillsammans med sina barn inser han att något inte står rätt till. Jorden mår inte bra…
När Jackson sedan träffar geologen Adrian Helmsley (Chiwetel Ejiofor) får han allt bekräftat.

Det här är en film som SKA ses på blu-ray. Det är då den som bäst kommer till sin rätta. 2012 är nämligen fullständigt fullspäckad med enastående specialeffekter som i varje fall jag häpnar över. Att sedan filmens manus är nedklottrat på baksidan av en servett får man liksom ta. Skådespelarprestationerna är över lag ok, där Oliver Platt och Zlatko Buric är de som utmärker sig särskilt. Zlatko? Det är han som spelar Milo i danska Pusher-filmerna.
2012 är en film för alla som sätter specialeffekter i rummet före handling och 2012 är det år allt går åt h-vete…

Faktum är att Jorden kan vara finito redan den 31 januari 2012. Då passerar asteroiden 433 Eros Jorden. Hur nära? Det återstår att se…
ULF HJELTING

Skoningslös

Five Minutes of Heaven
1 2 3 4 5

Regi: Oliver Hirschbiegel.
I rollerna: Liam Neeson, James Nesbitt, Anamaria Marinca, Juliet Crawford, Niamh Cusack, Mark David, Katy Gladhill, Connor MacNiell.


Platsen är Belfast. Året är 1975.
Om några minuter är 19-årige Jim Griffin skjuten i huvudet med tre skott.
Vittnen: hans lillebror Joe och mördaren, den 17-årige Alistair Little.
Över 30 år senare ska de träffas. Alistair (Liam Neeson) har sonat sitt brott med 12 år i fängelse. Joe (James Nesbitt) påminns ständigt om vad som hände hans storebror Jim. En händelse som obönhörligt påverkat hela hans liv. Ska Joe förlåta Alistair? Vad ska Alistair säga till Joe? Ett tv-team ska filma mötet.

Five Minutes of Heaven kan ytterst ses som ett komplement till regissören Paul Greengrass film Bloody Sunday – även den med James Nesbitt i huvudrollen. Den filmen utspelade sig också på Nordirland och gestaltade massakern den 30 januari 1972 – även kallad Bloody Sunday.
Five Minutes of Heaven är en komplex film där det gäller att som åskådare vara koncentrerad på både handling och dialog. Det är också mycket en hård och skoningslös film som ger själen en riktig kängspark.

Att Five Minutes of Heaven fick två priser under förra årets Sundance Film Festival är närmast en självklarhet. Oliver Hirschbiegel för regin och Guy Hibbet för manus.
Blu-ray-formatet ger bara filmen ytterligare en knivskarp dimension.
ULF HJELTING

Till Macanvändare

Av någon anledning tycks Macanvändare ha svårt att se kalendariet.
Varför?
Har inte den ringaste...
Tyvärr inget jag kan göra något åt. Önskar jag kunde.
Ett tips kan vara att leta reda på en kompis som har PC.

Vem är Moneybrother?

Efter påtryckning från Jan så kommer här en musikvideo med Moneybrother.

Äntligen...

har jag skrämt liv i modemet så att Internet funkar igen.
Tydligen tålde det inte att bäras uppför två trappor i en pappakartong.
Känsliga prylar tydligen....
Men nu, nu jäklar blir det åka av!

Har nu uppdaterat kalendern rejält. I varje fall för denna vecka.
Missa inte Anders Wendin (Moneybrother) på Ritz nu på onsdag,
Trevlig kille. Gjorde en intervju med honom för några år sedan. Han satt i en fiskebåt och hade inte pratat med en människa på en vecka. Enligt hans manager fick han inte störas inför spelningen i Karlskoga.
Det första han sa när jag ringde var:
-Vad trevligt att någon ringer. Jag har inte pratat med någon på en vecka! Jag trodde nästan jag var bortglömd.
Och så pratade vi typ två timmar om allt mellan musik och rampfeber.
Vad lär man sig av detta?
Jo... att managers kan brinna i h-vetet och att de bara är korkade gatekeapers!

Lugnet före stormen...

Lite stiltje just nu.
Beror på flytt av arbetsrum och dator.
Så... haf tålafmod mina vänner.
Snart brakar det loss.
Då får ni hålla i er av bara...

Varför Guldbagge till Kjelle?

Bröllopsfotografen
1 2 3 4 5

Regi: Ulf Malmros.
I rollerna: Björn Starrin, Tuva Novotny, Kjell Bergqvist, Johannes Brost, Michael Nyqvist.

Kan inte säga att Ulf Malmros tillhör favoriterna bland svenska regissörer och manusförfattare. Inte efter det att han snodde en kortfilmsidé rakt av från mig och en kompis. Filmen han gjorde ingick i en serie kortfilmer inför millenniet skiftet och var en karbonkopia av Sylvesters Julafton. Rent plagiat.
Därför har jag otroligt svårt för Ulf Malmros och ställer min alltid frågan ”vilken stackars jävel har han snott manus av den här gången?”.

Men, jag måste faktiskt erkänna att tvåfaldigt Guldbaggebelönade Bröllopsfotografen var helt okej. Med undantag för ett utropstecken dock - Kjell Bergqvists Guldbagge för Bästa manliga biroll.
Visst, Kjell är bra och gör det han ska, men… han gör ju samma roll om och om igen. Samma tonfall, samma minspel, samma sätt att leverera repliker, samma… Kjell Bergqvist.
Missförstå mig rätt nu. Jag gillar Kjell Bergqvist. Han är en klippa.
Men det han gör i Bröllopsfotografen är inget speciellt eller unikt. Karaktären Jonny Björk är visserligen intressant, men frågan är om Kjell Bergqvist gör den så intressant att det är förtjänt med belönas med en Guldbagge?

För den som inte har en aning om vad Bröllopsfotografen handlar om kommer här en kort resumé:
Robin (Björn Starrin) bor i Molkom i mörkaste Värmland. Här finns absolut ingenting att göra, förutom att hålla koll på nya dvd-släpp varje tisdag på videobutiken. Stan stinker bokstavligen av skit på grund av sulfatfabriken och Robin vandrar oftast runt med sin kamera. En dag kommer den avdankade film- och tv-stjärnan Jonny Björk till byn. Han turnerar med en uppsättning av Doktor Glas. Robin råkar vara den enda åskådaren i publiken just den kvällen… Sedan upptäcker Jonny Robins talang som fotograf och resan bär mot Stockholm och Djursholm.

Vid Guldbaggegalan fick Ulf Malmros en Guldbagge för Bästa manus.
Ja, nej, ja, jo… äh! Jag tänker inte gå in på vad jag tycker om det.
Men som film har Bröllopsfotografen vissa poänger och bjuder också på ett och annat skratt.
Vad jag inte begriper är att inte Mats Olofsson fick en Guldbagge för Bästa filmfoto, typ.
Lite kul med ett så fantastiskt foto i en film som handlar om en fotograf.
Kan det vara genomtänkt? Näää…
ULF HJELTING

I kväll fredag

Mastodont MC.
Fredag.
På scenen en bunt amerikaner som lirar rock.

Det händer allt oftare.
Tacka Anders Damberg för det. Om någon skulle få det där Millencolin-priset så är det han.
Nu har han gjort det igen.
Tagit hit amerikaner som lirar rock.
Kvällens artist heter Rick Broussard och kommer från Texas. Med sig har han bandet Two Hoots and a Holler.
Så här låter bandet…

Framtiden är här

Surrogates
1 2 3 4 5

Regi: Jonathan Mostow.
I rollerna: Bruce Willis, Radha Mitchell, Rosamund Pike, Boris Jodjoe, James Cromwell, Ving Rhames.

I en inte alltför avlägsen framtid behöver människan inte längre lämna sitt hem.
Robotarna har helt tagit över.
Eller surrogat, som de kallas.
Alla är via ett gigantiskt nätverk sammankopplade med sina surrogat.
Sammankopplade, uppkopplade och ingen behöver längre vara fet, ful eller rädd. Surrogaten blir till den man allra helst vill vara.
Men det finns de som kräver en ändring. Dessa ”rebeller” lever i surrogatfria områden där dessa robotar inte tillåts komma in.
Men inget ont som inte har något gott med sig.
Brottsligheten i form av mord har i praktiken upphört eftersom det är surrogaten som dör…
Fram tills nu…
Det är FBI-agenten Greer som får uppgiften att lösa gåtan hur både ägaren och surrogaten kunde bli mördade samtidigt.

Det är lite Philip K Dick-feeling över Surrogates. Lite Bladerunner, lite Do Androids Dream of Electric Sheep?, liksom.
Fast med mycket mindre regn.
Surrogates är baserad på Robert Venditti och Brett Weldeles fem album långa tecknade serie med samma namn som utspelar sig år 2054.
Bruce Willis gör här en helt godkänd insats och här får han tillfälle att spela en karaktär med två åldrar. Dels den ynge (nåja) FBI-agenten Greer och dels Greer som den person han egentligen märkt av livets vedermödor.
Teknisk finns det inte heller mycket att anmärka på även om jag hade föredragit filmen på blu-ray, men posten lyckats med bedriften att slarva bort första sändningen film.
För oss som gillar science fiction är Surrogates ett måste.
Gillar man inte den här typen av filmer… jag, låt bli att titta.
ULF HJELTING