Vägen1 2 3 4 5
Regi: John Hillcoat.
I rollerna: Viggo Mortensen, Kodi Smit-McPhee, Charlize Theron, Robert Duvall, Guy Pearce, Garret Dillahunt.
Vi befinner oss i en nära framtid. Någonting har hänt – oklart vad, men Jorden håller sakta men säkert på att dö. Så gör också mänskligheten. De få människor som finns kvar lever… av varandra.
Här möter vi en pappa (Viggo Mortensen) och hans son (Kodi Smit-McPhee) på deras vandring mot havet och en förhoppning om en bättre tillvaro. De har en pistol och några få patroner att försvara sig med i ett fullständigt laglöst land.
Vägen, eller The Road som den heter i original, är baserad på Cormac McCarthys roman med samma namn. Cormac McCarthy har bland annat romaner som Gränstrilogin (Dessa vackra hästar, Övergången, Städerna på slätten) och No country for old men på sitt samvete. Även ett Pulitzerpris finns hemma i bokhyllan…
Joe Penhall har bearbetat romanen till filmmanus.
Det är kallt. Det är grått. Det är stundtals oerhört grymt. Vägen är en nattsvart dystopi som man måste ha en oerhört bra dag för att orka med att titta på. Regissören John Hillcoat har skapat en stämning i filmen som sakta kryper sig in under skinnet på åskådaren. En känsla av obehag infinner sig och det går tillslut inte att värja sig mot hopplösheten i beskrivningen av framtiden.
Berättartempot är också relativt sävligt och filmen påminner en hel del om Andrej Tarkovskijs Offret. Vägen befinner sig ljusår från actionformulär 1A. Inga häftiga actionscener, inga expositioner eller huvudhöga karatesparkar. Det är så mycket bättre än så. Så fruktansvärt mycket bättre.
Det riktigt otäcka med Vägen är att den känns så fasansfullt trovärdig. Så här skulle det mycket väl kunna bli om vi, mänskligheten, inte ser upp.
ULF HJELTING
I rollerna: Viggo Mortensen, Kodi Smit-McPhee, Charlize Theron, Robert Duvall, Guy Pearce, Garret Dillahunt.
Vi befinner oss i en nära framtid. Någonting har hänt – oklart vad, men Jorden håller sakta men säkert på att dö. Så gör också mänskligheten. De få människor som finns kvar lever… av varandra.
Här möter vi en pappa (Viggo Mortensen) och hans son (Kodi Smit-McPhee) på deras vandring mot havet och en förhoppning om en bättre tillvaro. De har en pistol och några få patroner att försvara sig med i ett fullständigt laglöst land.
Vägen, eller The Road som den heter i original, är baserad på Cormac McCarthys roman med samma namn. Cormac McCarthy har bland annat romaner som Gränstrilogin (Dessa vackra hästar, Övergången, Städerna på slätten) och No country for old men på sitt samvete. Även ett Pulitzerpris finns hemma i bokhyllan…
Joe Penhall har bearbetat romanen till filmmanus.
Det är kallt. Det är grått. Det är stundtals oerhört grymt. Vägen är en nattsvart dystopi som man måste ha en oerhört bra dag för att orka med att titta på. Regissören John Hillcoat har skapat en stämning i filmen som sakta kryper sig in under skinnet på åskådaren. En känsla av obehag infinner sig och det går tillslut inte att värja sig mot hopplösheten i beskrivningen av framtiden.
Berättartempot är också relativt sävligt och filmen påminner en hel del om Andrej Tarkovskijs Offret. Vägen befinner sig ljusår från actionformulär 1A. Inga häftiga actionscener, inga expositioner eller huvudhöga karatesparkar. Det är så mycket bättre än så. Så fruktansvärt mycket bättre.
Det riktigt otäcka med Vägen är att den känns så fasansfullt trovärdig. Så här skulle det mycket väl kunna bli om vi, mänskligheten, inte ser upp.
ULF HJELTING
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar