onsdag 23 juni 2010

Magnifikt

Alice i Underlandet
1 2 3 4 5

Regi: Tim Burton.
I rollerna: Mia Wasikowska, Johnny Depp, Helena Bonham Carter, Anne Hathaway, Crispin Glover, Matt Lucas, Steven Fry, Michael Sheen, Alan Rickman.


Tim Burton och Johnny Depp tycks ha en grej ihop. Alice i Underlandet är sjunde filmen de gör tillsammans. Egentligen är detta inte alls Alice i Underlandet… Tim Burton har här gjort en mix av Lewis Carrolls två böcker om Alice – Alice i Underlandet och Alice i Spegellandet – och tagit det ”göttigaste” från dessa berättelser och mixat ihop detta till en egen berättelse.
Här möter vi en Alice (Mia Wasikowska) vars fästman just friat till henne samtidigt som Påskharen helt oväntat dyker i Alice ögonvrå. Bara hon kan se honom och något omtumlad ber hon sin fästman om betänketid till erbjudandet om giftermål. Påskharen har sett Alice och inser att han är på fel plats och börjar springa tillbaka därifrån han kom. Han slinker ned i en jordhåla och Alice följer efter. Då inser hon att detta är ingången till Underlandet.
-Välkommen tillbaka, säger Den galne hattmakaren (Johnny Depp) och bjuder på te.
Och så kan äventyret börja…
Tim Burton har skapat en fantastisk scenografi som fullkomligen sväller av färger och galna infall. Här firar CGI en filmisk triumf där gränsen mellan fantasi och verklighet suddats ut totalt. Och Johnny Depp har fått fritt spelrum för allehanda galna infall. Den här versionen av Alice i Underlandet har du garanterat inte sett förut och frågan är om inte Lewis Caroll jublar från andra sidan, 112 år efter sin egen färd mot ”underlandet”.
Detta är en film som bara måste ses på blu-ray. En vanlig dvd gör inte filmen rättvisa. Fast allra bäst blir det givetvis på bio i 3D.

ULF HJELTING


torsdag 10 juni 2010

Grått om nått

Grey´s Anatomy
Säsong fem
1 2 3 4 5

Regi: Rob Corn, Michael Pressman/ Eric Stoltz/ Randy Zisk/ Jim Frawley/ Joanna Kerns/ Tom Verica/ Arlene Sandford/ Jeannot Swarc/ Allison Liddi-Brown/ Julie Anne Robinson/ Dan Attias.
I rollerna: Chandra Wilson, Ellen Pompeo, James Pickens Jr., Justin Chambers, Kate Walsh, Katherine Heigl, Patrick Dempsey, Sandra Oh, T.R. Knight.

Säsong fem av Grey’s Anatomy börjar med att en ny doktor börjar på sjukhuset och han och Christina lär känna varandra ganska direkt. Det är mycket som händer denna säsong på Seattle Grace sjukhuset. Meredith och hennes vänner får börja arbeta mer självständigt och nya karaktärer kommer och går. Sjukhuset måste bättra på sitt rykte och samtidigt som de arbetar försöker alla lösa sina kärleksbekymmer.
Jag ska vara riktigt ärlig nu. Det fungerar inte längre. Bara för att det kommer in nya karaktärer så betyder det inte att serien får ett lyft. Det är så gott som samma handling som i den första säsongen och min personliga åsikt är att om det är svårt att vara tillsammans med någon att man måste bryta upp till och från, då är man inte menade att vara ihop. Även om det händer saker hela tiden så har jag svårt att hålla kvar intresset. Efter fem säsonger så känns det inte nytt och spännande längre. Jag får ge dem ett litet plus för att det sista avsnittet faktiskt var känslosamt och spännande. Frågan är om det är värt att se en hel säsong för ett avsnitt på en timma. Alla är tillsammans med alla från och till och det spelar ingen roll om de kallas McSteamy eller vad de nu kallas det är inget hett över varken dem eller handlingen. Det låter hårt men jag är väldigt besviken. Säsong fem får en trea eftersom min filmkunskapslärare lärde mig att det värsta du kan ge en film eller serie är inte en etta eller tvåa utan en trea för den är neutral, inte dålig och inte bra. Tyvärr så ger säsongen mig ingenting. Dags att de lägger lite mer energi på spinoff serien Private Pratice istället som jag ser fram emot att kolla igenom.

MILLA JOHANSSON


torsdag 3 juni 2010

Skrämmande

Vägen
1 2 3 4 5

Regi: John Hillcoat.
I rollerna: Viggo Mortensen, Kodi Smit-McPhee, Charlize Theron, Robert Duvall, Guy Pearce, Garret Dillahunt.

Vi befinner oss i en nära framtid. Någonting har hänt – oklart vad, men Jorden håller sakta men säkert på att dö. Så gör också mänskligheten. De få människor som finns kvar lever… av varandra.
Här möter vi en pappa (Viggo Mortensen) och hans son (Kodi Smit-McPhee) på deras vandring mot havet och en förhoppning om en bättre tillvaro. De har en pistol och några få patroner att försvara sig med i ett fullständigt laglöst land.
Vägen, eller The Road som den heter i original, är baserad på Cormac McCarthys roman med samma namn. Cormac McCarthy har bland annat romaner som Gränstrilogin (Dessa vackra hästar, Övergången, Städerna på slätten) och No country for old men på sitt samvete. Även ett Pulitzerpris finns hemma i bokhyllan…
Joe Penhall har bearbetat romanen till filmmanus.

Det är kallt. Det är grått. Det är stundtals oerhört grymt. Vägen är en nattsvart dystopi som man måste ha en oerhört bra dag för att orka med att titta på. Regissören John Hillcoat har skapat en stämning i filmen som sakta kryper sig in under skinnet på åskådaren. En känsla av obehag infinner sig och det går tillslut inte att värja sig mot hopplösheten i beskrivningen av framtiden.
Berättartempot är också relativt sävligt och filmen påminner en hel del om Andrej Tarkovskijs Offret. Vägen befinner sig ljusår från actionformulär 1A. Inga häftiga actionscener, inga expositioner eller huvudhöga karatesparkar. Det är så mycket bättre än så. Så fruktansvärt mycket bättre.
Det riktigt otäcka med Vägen är att den känns så fasansfullt trovärdig. Så här skulle det mycket väl kunna bli om vi, mänskligheten, inte ser upp.

ULF HJELTING