Älgkebab.
Eller viltwook som den officiellt måste kallas.
Varför?
Någon petimäter påpekade för några år sedan att älg inte kan vara kebab.
Personligen äter jag dessa älgk… viltwookar med god aptit. De är liksom ett måste när man är i Frövi. Undrar om de finns att köpa annars också? Något gatukök som har dessa kryddiga tingestar i sitt utbud? Skulle säkert göra succé… receptet mottages med glädje.
Denna lördag anlände jag precis när
Howlin´ Hawk & the Leftovers intog scenen. Ståbas och 50-tals rockabillyliknande blues är inte riktigt min stil, men Howlin´ Hawk sjöng och lirade gitarr helt okej.
Tog några bilder och sjönk in i en kryddig viltwook samtidigt som jag lyssnade med ett halvt öra på bandet.
Sedan kom kvällens överraskning och festivalens i särklass bästa bluesakt detta år –
Kellie Rucker &
Pelle Lindberg Band. Kellie Rucker sjunger som en hes Bonnie Tyler och spelar munspel som en Louise Hoffsten på lekfullt spelhumör. Tung blues i gränslandet till rock med mycket gitarr och illsket munspel. Gitarristen Pelle Lindberg kanske ser ut som en gymnasielärare, men han spelar gitarr utan att be om ursäkt och influenserna från gitarrister som Johnny Winter, Stevie Ray Vaughan och Jimi Hendrix märks tydligt. Rått och med häng!
Tyvärr är det ju ganska ont om tjejer inom bluesmusiken. Det är bara att hoppas att Kellie Rucker har vägarna förbi Örebro med omnejd igen. Snart!
Gitarristen
Mason Ruffner stod det att läsa om i Guitar Player och Guitar World i mitten och slutet av 80-talet. Då var han omskriven som en av världens bästa gitarrister. Sedan dess har han spelat med ”Gud och alla människor”. Bland annat på fem plattor med Bob Dylan. Mason Ruffners skivdebut 1985 producerades exempelvis av Rick Derringer…
Mason Ruffner besitter den där sällsynta förmågan att spela gitarr utan att vara förutsägbar. Man vet aldrig var han kommer att ta vägen i ett gitarrsolo och han vågar också låta en ton ebba ut i kontrollerad feedback. Samtidigt kan han i nästa låt fingerplocka i bästa Mark Knopfler-stil. Sedan använde han en univibe och det har jag inte hört sedan Hjälmar´n brann senast… läckert och inte så lite Hendrix-influerat. Mason Ruffner är helt klart en av de bättre gitarristerna som gästat Flashboda Rock- och Bluesfestival.
Hela festivalen avslutades med
The Refreshments. Okej, jag kan förstå varför, även om det är ett band som jag i vanliga fall undviker så mycket som möjligt. De är helt enkelt tråkiga och mainstream. ”Svensson”-rock utan nerv. Men The Refreshments drar folk och jag kan förstå att man vill ha in lite kosing i kassan för att på så sätt kunna bjuda på bra musik.
Det finns grovt sett två kategorier människor som besöker en festival som den på Prästryggens camping. 1: de som vill lyssna på musik. 2: de som vill festa och enbart har musik som en bakgrund och ursäkt för att få festa.
Den sist nämnda kategorin festivalbesökare kan inte heller skilja mellan en bastuba och en triangel. Och… de gillar The Refreshments.
Visst, The Refreshments kan spela, men… det är så snubblande nära dansband det går att komma och musiken är i total avsaknad av allt vad nerv heter.
The Refreshments fick i år stå för ”rock” i Flashboda Rock- och Bluesfestival.
Nu inväntar vi med spänning nästa års festival och vad den kan bjuda på.
JAG säsong fem
