Herre jisses…

FOOD, inc.
1 2 3 4 5

Regi: Robert Kenner.
I rollerna: Gary Hirshberg, Michael Pollan, Troy Rush, Joel Salatin, Eric Schlosser.

Vad innehåller vår mat? Den vi köper i snabbköpet?
Hur föds kor, grisar och kycklingar egentligen upp?
Maltodextrin… är vad för något? Finns det naturligt?
I dag föder man upp en kyckling som är dubbelt så stor på hälften av tiden mot på 50-talet. Frukter som äpplen och apelsiner har idag 40 procent mindre andel vitaminer än i början av 1900-talet…
Regissören Robert Kenner och författarna Kim Roberts och Elise Pearlsteins dokumentär om den amerikanska matindustrin är chockande. Här får vi veta att en gröda som majs finns i stort sätt i allt vi äter, om inte så i varje fall som en del av en kemisk tillsats. Vi får också veta att en… EN… hamburgare innehåller delar från mer än 180 olika djur. Dock inte alltid ko…och e-colibakterier finns i allt från kött till sallad….
FOOD, inc. är en nästan kväljande upplevelse där nästkommande middag garanterat sätter sig på tvären i halsen. Om någon blir vegetarian efter att ha sett den här filmen så… ja, jag skulle inte bli förvånad.
Är verkligen allt som sägs i filmen sant?
Om detta stämmer så håller vi sakta men säkert på att förgifta oss själva. Mänskligheten behöver ingen atombomb för att utrota sig. Det gör matindustrin åt oss…
Är det vettigt att behöva tvätta kött med klorin för att döda e-colibakterier, när det som behövs är att korna får beta gräs en vecka istället för att äta kraftfoder innan slakten för att sänka andelen e-colibakterier med över 90 procent?
Eller bonden som slaktar kycklingar under rinnande vatten utomhus. Där klagar amerikanska livsmedelsstyrelsen på att det är ohälsosamt, trots att hans kycklingar har en bakteriehalt på under 200 mot storslakteriet som överstiger 2000…
Ja…
Se FOOD, inc. på egen risk. Om du inte vill äta på ett tag efter att ha sett filmen… skyll inte på mig.
ULF HJELTING

Äntligen!

Private Practice
Säsong 2
1 2 3 4 5

Regi: Mark Tinker/ Tom Verica/ Helen Shaver/ Michael Pressman/ Michael Zinberg/ Joanna Kerns/ James Frawley/ Jeff Melman/ Bethany Rooney/ Kate Woods/ Allison Liddi-Brown/ Jim Frawley/ Steve Gomer/ Donna Deitch/ Eric Stoltz.
I rollerna: Kate Walsh, Tim Daly, Audra McDonald, Paul Adelstein, KaDee Strickland, Chris Lowell, Brian Benben, Taye Diggs, Amy Brenneman.

Spin-offen på Grey’s Anatomy fortsätter och det fungerar. Redan när säsong ett kom ut var jag tveksam eftersom spin-offserier har en tendens att misslyckas men inte den här gången. Tvärtom. Jag tycker till och med att Private Practice är bättre än Grey’s Anatomy. Säsong två börjar med att praktiken har ekonomiska problem och att de riskerar att förlora praktiken om de inte kan hitta en lösning. Addisons bror dyker upp och visar sig vara allvarligt sjuk och allas vår McDreamy, Derek Shepard, dyker också upp i säsong två. Ett extra ögongodis för alla tjejer.
Säsongen tar också upp ett allvarligt ämne den här gången. Abort. Är det rätt eller fel? Ett känsligt ämne att ta upp men avsnittet får en verkligen att tänka efter.
Kärleksproblem, vänskap och familj är vanliga ingredienser i en tv-series koncept men här känns det inte lika klyschigt. Praktiken är inte så stor och det är inte för många huvudkaraktärer så allting upplevs mer personligt och inte fullt så överdramatisk som sjukhusserier ofta kan upplevas. Jag fastnade själv för Addison redan i Grey’s Anatomy och hon var helt rätt person att bygga en serie på. Serien är mysig, personlig och verklig jämfört med andra. Jag säger bara: Äntligen! En serie som man faktiskt kan relatera till. Inga bomber i folks kroppar utan verkliga problem. Enda anledningen till att säsongen inte får full pott är att sjukhuskonceptet trots allt känns lite uttjatat men det kan jag inte ge dem skulden för. Inte så mycket en serie för killar heller, om man bortser från hur vacker Addison är, så jag avslutar med två ord riktade till alla tjejer: Se den!
MILLA JOHANSSON

Nääää....

Monty Python
Not the Messiah (He's a very naughty boy) Live
1 2 3 4

Regi: Aubrey Powell.
I rollerna: Eric Idle, Michael Palin, Terry Jones, Terry Gilliam, Shannon Mercer, Rosalind Plowright, William Ferugson, Christoher Purves, Carol Cleveland, Neil Innes, John Du Prez.

Den som tror att Not the Messiah (He's a very naughty boy) Live är en ny Live at the Hollywood Bowl är helt fel ute. Visserligen firas 40-årsjubileumet av Monty Python, men där slutar också alla beröringspunkter med Monty Pythons klassiska sketcher.
Detta är ett oratorium…
Och va f-n är det då?
”Ett oratorium är ett större musikaliskt verk för orkester, sångsolister och kör, med berättande text. I motsats till opera är oratoriet inte avsett för sceniskt framförande, använder inte av kulisser, kostymer eller skådespel. Handlingen är ofta inskränkt till ett minimum. Det som skiljer oratorium från opera är också att handlingen i ett oratorium ofta (men inte alltid) är berättelser från Bibeln”.
Något enklare förklarat är det är det ett operaliknande stycke som sjungs av personer som man inte hör vad de säger…
Och Not the Messiah (He's a very naughty boy) är för de som gillar Monty Python… och opera.
Om det är bra?
Tja… gillar man en falsksjungande Eric Idle som sjunger sämre än badrumssångaren i genomsnitt och garanterat knäcker kakelplattor i parti och minut så…
Jo, lite kul är det faktisk. Eric Idles Bob Dylan-parodi är lite rolig och så kan de ju inte undgår att sjunga I´m a lumberjack and I´m okej…
Annars är Not the Messiah (He's a very naughty boy) löst baserad på Life of Brian. Mycket löst baserad…
ULF HJELTING

Kuslig

Shutter Island
1 2 3 4 5

Regi: Martin Scorsese.
I rollerna: Leonardo DiCaprio, Mark Ruffalo, Ben Kingsley, Max von Sydow, Michelle Williams, Jackie Earle Haley, Elias Koteas.

Dennis Lehanes roman Shutter Island eller Patient 67, som den heter på svenska, tillhör en av de absolut största läsupplevelserna detta årtusende. En mer komplex historia är svår att hitta och det finns minst fem olika tolkningsnivåer om kriminalkommissarie Teddy Daniels (Leonardo DiCaprio) förehavanden vid mentalsjukhuset för psykiskt sjuka brottslingar på ön Shutter Island.
Första reaktionen över att boken skulle bli film blev ett typiskt närkingskt ”Det går aldriii”. Detta just med tanke på den komplexa historien med ett flertal mycket sammansatta drömsekvenser och lite annat som jag inte tänker avslöja i den här recensionen. Även om det nu blev en regissör som Martin Scorsese så skulle det krävas underverk för att lyckas bildsätta Lehanes roman.
Att filmatisera en roman är aldrig lätt. Dels beroende på att det handlar om helt olika berättelseformer och dels har varje läsare just har sin speciella ”film” över vad som utspelar sig i boken.
Här har Martin Scorsese dock lyckats till 100 procent. Shutter Island är precis som jag upplevde boken – samma känsla, samma atmosfär. Visserligen har vissa saker i boken utelämnats och några saker har tillförts men enbart av dramaturgiska orsaker. Komplexiteten från boken har bevarats ypperligt och slutet är precis lika tvetydligt som i boken. Shutter Island är ingen film för de som enbart ser film som ett tidsfördriv att umgås till, sitta och snacka, sms, eller andra idiotiska aktiviteter. Den här filmen kräver absolut koncentration och närvaro. Allt för att få största behållning och upplevelse av filmen.
ULF HJELTING