söndag 25 april 2010

Blaxploitation - som på 70-talet

Black Dynamite
1 2 3 4 5

Regi: Scott Sanders.
I rollerna: Michael Jai White, Arsenio Hall, Tommy Davidson, Buddy Lewis, Peter Antico, Cheryl Carter, Charmane Star.


När Black Dynamites (Michael Jai White) bror blir mördad i något som kan liknas vid en uppgörelse mellan langare ger sig den före detta CIA-agenten ut för att hämnas sin bror. Mot en Magnum 44 och stenhårda karatesparkar går ingen säker och Black Dynamite kickar först och frågar, kanske, efteråt…
På sin jakt efter broderns mördare upptäcker han något som skakar hela hans världsuppfattning. Och så var det det där med Anaconda Malt Liquor…

Jag måste nypa mig i armen flera gånger inför Black Dynamite. Är detta verkligen inte inspelat på 70-talet? Allt finns där, de burriga afrofrisyrerna, kläder enbart en hallick skulle jubla över, testosteronstinna repliker, tung funkmusik, skakig tafflig kameraföring och kvinnor som enbart är med i filmen för sitt utseende och minimala (läs obefintliga) klädsel.
Jodå… produktionsår 2009… Kul att se Arsenio Hall göra lite nytta igen framför kameran och Michael Jai White… ja, vad sjutton hände med karriären efter Spawn egentligen?
Detta måste vara en av de bäst gjorda filmhyllningarna någonsin – oavsett genre. Black Dynamite är totalt klockren i atmosfär och scenografi. Mer Blaxploitation än Black Dynamite går inte att uppbringa och gillar man denna genre är filmen ett måste. Och gillar man filmer som Shaft, Super Fly, Black Belt Jones, Black Samson, Cleopatra Jones och Hit Man, så är Black Dynamite...
Eller rättare sagt, filmen är ett måste för alla cineaster!
Black Dynamite lär komma som tecknad tv-serie någon gång under 2010.
Håll utkik.
Under tiden – drick Anaconda Malt Liquor: it gives you Ooooo
ULF HJELTING







torsdag 22 april 2010

Usel

Cabin Fever 2


Regi: Ti West.
I rollerna: Rider Strong, Marc Senter, Judah Friedlander, Alexander Isaiah Thomas, Giuseppe Andrews, Lila Lucchetti.

Den stora och avslutande skolbalen närmar sig. Några har dejt, andra inte. Vattnet i stadens vattenledningar är minst sagt ohälsosamt.
Snart bryter helvetet löst…

Det ryktas om att regissören Ti West inte ville ha sitt namn med i den här filmen. Ser man resultatet så förstår man varför.
Cabin Fever 2 är fullkomligt usel och är inte i närheten av den första filmens truliga charm. Det här är så undermåligt att jag knappt hittar ord för det…

Första filmen kom 2004 och den här filmen har inte mycket gemensamt med den, annat än att det är samma å... och någon skådis gemensamt.
ULF HJELTING




Recension av första filmen

Cabin Fever
1 2 3 4 5

Regi: Eli Roth.
I rollerna: Rider Strong, Jordan Ladd, James DeBello, Cerina Vincent, Joey Kern, Giuseppe Andrews, Richard Boone, Eli Roth.

Det kanske finns filmer i den här genren som är bättre och mer nyskapande, men frågan är om inte Cabin Fever tillhör de mer charmiga skräckfilmerna som gjorts. Visst är det stundtals ganska tafflig lågbudget men regissören, skådespelaren, manusförfattaren och producenten Eli Roth har valt att inte bränna hela budgeten på billiga effekter utan istället valt att ta fram det bästa ur de unga skådespelarna.
Handlingen är den gamla vanliga som bland annat känns igen från Motorsågsmassakern, Evil Dead och Fredag den 13:e-filmerna. Några ungdomar har hyrt en stuga mitt ute i vildmarken för att festa och ha kul en helg. En kväll kommer en luffare och ber om hjälp. Han är sjuk och blodet formligen sipprar ur varje por i hans kropp. Istället för att hjälpa honom slår de ihjäl honom.

Cabin Fever är inte unik. Den är inte nyskapande. Den är stundtals usel, för att i nästa sekund vara helt lysande. Skådespelarinsatserna i filmen åker riktig bergochdalbana mellan scenerna.
Dock kommer filmen säkert att glädja mången cineast med förtjusning för skräckfilm.
ULF HJELTING


onsdag 21 april 2010

Mormor ska förstå

I går efterfrågades det här på bloggen vad Nicholas Subraian har för sig på skivfronten. Om han är på gång att släppa nått inspelat.

Och…
Vem ser man stå lutat mot tegelväggen utanför TBV:s (ja ja det heter nått annat nu men…) musikhus när man passerar där mot SDR?
Jo, det är Nicholas Subraian som tar en paus.

Och det stämmer…
Han är på gång med att släppa en platta med elva, tolv låtar och allt är på svenska.
-Så att även mormor ska förstå, säger han och ser pillimarisk ut.
Inget skivbolag är inkopplat – än… och allt bekostas ur egen fick. En bunt Örebromusiker medverkar också och allt är planerat att släppas innan sommaren.
Vi håller tummarna att det blir innan midsommar.
Om det blir bra?
Ingen tvekan om nått annat!

lördag 17 april 2010

Förutsägbar

Trubbel i paradiset
1 2 3 4 5


Regi: Peter Billingsley.
I rollerna: Vince Vaughn, Jason Bateman, Jon Favreau, Kristin Davis, Maln Åkerman, Kristin Bell, Jean Reno.

Jason (Jason Bateman) och Cynthia (Kristin Bell) har problem i äktenskapet. Men, de har en lösning. Lösningen heter Eden Resort West och är en tropisk ö.
Det finns en hake… resan kostar en del, men om de fixar ytterligare tre par till så får de grupprabatt. Sagt och gjort. Infokväll anordnas med powerpointpresentation för deras vänner.
Först chockas vännerna av att Jason och Cynthia har planer på att skiljas, men efter viss övertalning blir de fyra par som beger sig till Eden Resort West.
Väl där visar sig det sig att det är fler än Jason och Cynthia som har en fnurra på tråden.
Och… Eden Resort West är för par… Eden Resort East är för singlar…

Trubbel i paradiset är en relativt förutsägbar komedi, om än med en och annan rolig scen.
Vi som varit gifta vet att det inte är så enkelt som i filmens värld. I verkligheten finns det de som bara drar och skiter i vad det får för följder och i verkligheten finns ingen paradisö att åka till… inte någonstans…
Men, nu handlar det om filmen Trubbel i paradiset och inget annat.
Vince Vaughn tycks göra samma roll i alla filmer numera, vilket känns som lite slöseri. Malin Åkerman går dock från klarhet till klarhet och där har vi en riktig Hollywood-stjärna.
Om Trubbel i paradiset är sevärd?
Ja, visst. Tråkigare kan man ha.
Förvänta dig dock inget omvälvande relationsdrama.
Några snabba skratt utan några bestående intryck…
Ungefär som livet i övrigt.
ULF HJELTING


Enbart irriterande

Final Destination 3D
1 2 3 4 5

Regi: David R Ellis.
I rollerna: Bobby Campo, Shantel VanSanten, Mykelti Williamson, Nick Zano, Haley Webb, Krista Allen, Andrew Fiscella, Justin Welborn.

Ledigt och fira det med ett besök på stadens motorstadion?
Ja, det är vad vännerna Nick (Bobby Campo), Lori (Shantel VanSanten), Hunt (Nick Zano) och Janet (Haley Webb) har som plan.
Bilarna far runt runt på banan och vännerna har bänkat sig på läktaren. Det är då som Nick får några flashbacks, eller snarare flashforwards. Han får en förnimmelse om vad som kommer att hända inom en snar framtid och det är inga roliga saker. När människor runt honom börjar säga samma saker som i förnimmelsen drar han ut sina vänner från motorstadion. Inte en minut för sent visar det sig. Sedan börjar det hända saker…

Final Destination 3D ska inte förväxlas med Final Destination 3. Det handlar om två helt skilda filmer om än med liknande innehåll – människor som dör på de mest häpnadsväckande sätt…
Det händer just nu en hel del inom 3D-tekniken och ett besök i närmaste biosalong kommer att förändras dramatiskt. För hemmabruk återstår det dock en hel del att önska. Visserligen är tiden förbi med svartvita 3D-filmer som flimrade i rött och grönt, men…
3D i färg? Njaee… jo, fast ändå inte. Vissa färger syns, andra inte och de där sladdriga pappersglasögonen som följer med är inte mycket att ha.
Om dina 3D-glasögon från senaste biobesöket funkar? Nope. Funkar inte. Har testat. Varför? Ingen aning…
Final Destination 3D är gjord helt med tanke på 3D. Tyvärr funkar det inte alls. Handlingen blir en bieffekt till alla effekter (som inte funkar) och resultatet blir enbart irriterande dåligt.
I väntan på att biotekniken för 3D hittar hem till mitt vardagsrum kommer jag att försöka undvika fler 3D-filmer, även om de släpps på blu-ray.
ULF HJELTING


Nästan kuslig

Paranormal Activity
1 2 3 4 5

Regi: Oren Peli.
I rollerna: Katie Featherston, Micah Slot, Mark Fredrichs, Amber Armstrong, Ashley Palmer.


Katie (Katie Featherston) och Micah (Micah Slot) bor tillsammans i ett relativt nybyggt hus. Men… det händer märkliga saker. Dörrar öppnas och stängs, saker försvinner för att sedan dyka upp på helt otänkbara ställen. Det dunsar och hörs konstiga ljud. Både på dagen och mitt i natten.
Micah köper därför en kamera med rörelsedetektor som han placerar i sovrummet.
När de dagen efter tittar igenom vad som filmats får de en mindre chock…

Paranormal Activity kostade 15 000 dollar att spela in och regissören Oren Peli gjorde filmen på en vecka i sitt eget hem. Allt spelades in med en handkamera. Allt för att få en känsla av dokumentärfilm.
Ja, det gäller att sprida myterna om hur en film är gjord.
Handhållen kamera? Till viss del…
Inspelade i regissörens eget hem? Tja, mycket möjligt. Varför inte?
Gjord på en vecka? Skulle inte tro det… Inte ens om de var vakna dygnet runt.
Kostade 15 000 dollar att göra. Ehh… typ 100 000 svenska kronor. Nä, inte en chans. En sådan här film är betydligt dyrare att göra.
Bara amatörer i rollerna. Enbart en snabbtitt inne på IMDB krossar den myten obönhörligt och ställer samtidigt frågan; Vad räknas som amatör?
Jämförelsen med Blair Witch Project är ofrånkomlig. Paranormal Activity är en film i samma anda – på mer än ett sätt.
Bättre? Njaee…

Det där med dunsar och att saker bara försvinner… kunde lika gärna kunnat vara min lägenhet. Men, ska nog ge fanken i att fixa en kamera…
ULF HJELTING


Stort hjärta

Defendor
1 2 3 4 5

Regi: Peter Stebbings.
I rollerna: Woody Harrelson, Elias Koteas, Michael Kelly, Sandra Oh, Kat Dennings, Charlotte Sullivan, Max Dreesen.


Världen är ond och människorna likaså.
Eller?
Arthur Poppington (Woody Harrelson) kanske inte är den vassaste kniven i lådan, men han uppväger detta med ett hjärta större än allt annat. På dagarna är han vanliga Arthur, men på kvällarna förvandlas han till superhjälten Defendor!
Superkrafter? Nej, inte precis, även om Arthur gärna vill tro det. Med en egentillverkad utrustning, ljusår från Iron Man, och beväpnad med slangbella och stenkulor tar han itu med stadens ”onda” och maffiaboss.

Defendor
kan nog klassas som drama med visst inslag av feelgood. Filmen är definitivt ingen komedi och Woody Harrelson ÄR verkligen Defendor. Karaktären skulle kunna sägas vara en vidareutveckling av bartendern Woody Boyd i tv-serien Skål.
Defendor är även regissören Peter Stebbings regidebut och andra insats som manusförfattare. Annars är han mest känd som skådespelare med insatser i tv-serier som Stargate SG-1, Arkiv X, Mutant X och Jeremiah (ännu inte visad i Sverige).
Defendor är ingen traditionell superhjältefilm innehållande massvis med specialeffekter och imponerande superkrafter. Här är det vanliga människor som hjälper andra människor – även om Defendor gärna skulle vilja ha superkrafter…
Vem vill inte det?
ULF HJELTING


fredag 16 april 2010

Utan riktig stuns

Arctic Outbreak
1 2 3 4 5

Regi: Mark A Lewis.
I rollerna: Val Kilmer, Martha MacIsaac, Anne Marie DeLuise, Aaron Ashmore, Steph Song, Kyle Schmid, Viv Leacock, William B. Davis, Sebastian Gacki.


Av någon märklig anledning har The Thaw, som filmen heter i original, fått den svenska titeln Arctic Outbreak.
Varför? Ja… det vet nog bara den på filmbolaget som bytte namn… kanske.
Vi befinner oss platsmässigt i Yukon, mellan Alaska och nått som i Kanada kallas för Northwest Territories. Geografiskt ligger Yukon på samma breddgrad ungefär som södra Grönland och typ, Umeå, i Sverige. Här strövar isbjörnen fritt, till skillnad mot Umeå… även om det går myter om vad som finns i den svenska vildmarken.
Här, i Yukon, forskar Dr David Kruipen (Val Kilmer) om den globala uppvärmningen. Han har upptäckt någon. Något som inte är bra, varken för mänskligheten eller för planeten Jorden.
En dag kommer hans dotter Evelyn (Martha MacIsaac) på besök. Helikoptern hon färdas med landar och…

Arctic Outbreak ska vara en thriller, men personligen har jag aldrig upplevt något mer sömngångaraktigt än den här filmen. Skulle möjligtvis vara Tarkovskijs Offret
Men, det finns en scen som gör hela filmen. Faktum är att jag nästan svimmade i fåtöljen. Nej, jag överdriver inte! Jag höll på att tuppa av av hjärtklappningen som uppstod. Jo, jag är helt allvarlig! Ingen skämt!
Anledningen var en scen i ett kök innehållande en infekterad arm, en köttyxa och Viv Leacock som i filmen spelar piloten Bart. Något liknande hoppas jag att jag slipper få uppleva. Hade faktiskt fysisk ont i flera minuter efteråt.
Annars är Arctic Outbreak tyvärr ännu ett bevis på att Val Kilmers skådespelarkarriär är i dalande.
Blu-ray-formatet kommer här lite till sin rätt med tanke på landskapet och isbjörnarna.
Mer säger jag inte…
ULF HJELTING



torsdag 15 april 2010

Nytt jammställe

De återkommande jammen på Björnstugan är nu flyttade till Rock Bar.
Premiär för det nya jammstället är redan nu på lördag den 17 april.
Ny tid också. 16.00 till 19.00
Rock Bar (f.d Pastabaren) Storgatan 20 (mellan Liquid Bar och Ali Baba Livs).

onsdag 14 april 2010

3D is da new shit!

Missförstå mig rätt nu...
Efter att ha sett både Alice i Underlandet och Avatar på 3D är det bara att konstatera en sak - 3D, med den nya tekniken, är här för att stanna.
Detta kan även bli räddningen för filmvisning på biograf och 3D är ett minst lika stort steg för filmindustrin som när färgfilm ersatte svarvit eller en när ljudfilmen krossade stumfilmen.
Frågan är om inte 3D är ett strå vassare ändå...
De förhatliga glasögonen går inte att undvika. Nu är de långt ifrån de där sladdriga papperstingestarna med en röd och en grön plastfilm för varje öga. Stadiga, nåja, plastbågar.
Tog med ett par hem.
Tänkte:
-Va bra! Då kan jag ha dem när jag kollar Final Destination 3D (recension kommer inom kort) på blu-ray.
Icke. Funkar inte.

Vill egentligen bara säga en sak - 3D på bio, har du väl sett det en gång, då finns ingen återvändo...

tisdag 13 april 2010

Få info direkt

Nu...
Finns Uffes film- och musikblogg som facebookgrupp.
Gå med och få info direkt när en ny recension eller annat spännande händer på bloggen.
Här är direktlänken till att gå med i gruppen.


måndag 12 april 2010

Relationer

Så olika
1 2 3 4 5

Regi: Helena Bergström.
I rollerna: Ingela Olsson, Anna Ulrika Ericsson, Philip Zandén, Johan Widerberg, Rolf Lassgård, Rikard Wolff, Johannes Bah Kuhnke, Nina Gunke, Siw Malmkvist, Fredrik Ohlsson, Dag Malmberg, Sarah Dawn Finer, Josephine Bornebusch, Arvingarna.


Det är en diger skara mycket välmeriterade skådespelare Helena Bergström lyckats ragga ihop till sitt andra försök som regissör. Läs bara rollistan ovan…
I Så olika möter vi de båda systrarna Lotta (Ingela Olsson) och Sanna (Anna Ulrika Ericsson). Lotta är nytillsatt som finansborgarråd i Stockholm och Sanna arbetar som tv-producent. Hennes senaste uppdrag är att ro i land ett nytt nöjesprogram direktsänt från Skansen. Där träffar hon djurskötaren Kristian (Johan Widerberg) och…
Lotta kämpar på med stadens finanser och försöker stoppa att ett nytt företagscentra förläggs till Stockholm och i stället se till att skolbarnen från mjölk att dricka till sin lunch.
Då träffar hon sin politiska motståndare Joel Adler (Philip Zandén) och…

Enkelt förklarat handlar Så olika om relationer och åter relationer. Och lite förälskelse och uppbrott.
Faktum är att jag personligen föredrar Helena Bergström bakom kameran än framför. Visst, filmen kan ses som en glättig feelgood-film, men det finns vissa detaljer som gör Så olika klart sevärd. Vilka detaljer? Nähä… nänä… det tänker jag inte avslöja får då försvinner själva spänningen med att se Så olika.
Pekpinnar finns givetvis och det är stundtals liiite för gulligt. Så mycket kan jag säga. Inte mer. Nope. Där får det vara slut med att avslöja handlingen.
Dock slås man över en sak när det gäller svensk film – allt verkar vara gjort med en mycket skral och stram budget. En budget som troligtvis motsvara en kaffekassa i Hollywood.
Om Helena Bergström kommer att regissera fler filmer? Ja, det kommer hon säkert att göra och med Colin Nutley som producent också.
Att Så olika släppts i blu-ray-formatet är ju kul, även om det inte tillför själva filmen något speciellt...
ULF HJELTING



söndag 11 april 2010

Pandemi

Carriers
1 2 3 4 5

Regi: Álex Pastor/ David Pastor.
I rollerna: Chris Pine, Lou Taylor Pucci, Piper Perabo. Emily VanCamp, Christopher Meloni, Kiernan Shipka, Ron McClary, Mark Moses.


Välkommen till en inte allt för avlägsen framtid. En pandemi härjar och viruset är luftburet och mycket smittsamt. Första symptomen är stora blåmärken, den andra är blodig hosta och den sista är att det börjar blöda ur öronen. Allt tar tre dagar… högst. Sedan är det definitivt finito.
Här möter vi de tre vännerna Brian (Chris Pine), Danny (Lou Taylor Pucci), Bobby (Piper Perabo) och Kate (Emily VanCamp). Brian och Danny är bröder och alla fyra färdas mot havet. Där finns räddningen. Tror de.
Då möts de av en tvärställd SUV över vägen med en pappa och hans lilla dotter i bilen…

Carriers är en naken och avskalad berättelse långt från ultraaction i Resident Evil-filmerna eller blixtsnabba zombies i 28 dagar och 28 dagar senare.
Filmen för mer tankarna till Mad Max och Road Warrior eller varför inte till den engelska tv-serien De överlevande där taffliga forskare spillde virus så att alla, nästan, dog. De Överlevande (Survivors) blev tre säsonger och 32 avsnitt lång. Från 1975-1977.
I Carriers finns inga zombies eller hårdsparkande hjältinnor. Referensen till Road Warrior är på gränsen till övertydlig när en av filmens bilar har detta skrivet på motorhuven.
Men… det här känns mer äkta. Kusligt äkta. Och med tanke på skådespelare som Chris Pine (nya Star Trek) och Piper Perabo (Coyote Ugly, The Cave) är det märkligt att filmen inte fått svensk biopremiär. Inte i vår lilla del av världen i varje fall.
Carriers är värd ett bättre öde än att släppas direkt på dvd.
ULF HJELTING

Obs! Trailern innehåller tyvärr en hel del spoilers. Titta på egen risk...


torsdag 8 april 2010

Armadillo Blues på Rock Bar

Så var det dags för lite blues på Rock Bar.
Inte en dag för tidigt.

Armadillo Blues är en powerbluestrio från mörka Småland som har varit aktiva sedan mitten på 2000-talet. Från att ha varit en synnerligen lokal angelägehet har de efter hand blivit mer och mer uppmärksammade även utanför länsgränserna. I och med senaste plattan, Doing Time, har de även fått en omfattande digital spridning. Nu kan denna hittas på alla de stora nätförsäljningsplatserna, inklusive Amazon, iTunes och Spotify.
Musiken är influerad av såväl gammal deltablues och Chicagoblues som modernare musik, oavsett genre. Sedan en tid tillbaka satsar bandet mer och mer på att spela eget material, vilket visar sig på nya skivan som endast består av egna låtar.

Medlemmar:
Jesper Hedegård - Bas och sång
Stefan Bergstrand - Gitarr
Kenth Johansson - Trummor

Det här är alltså gitarrbaserad musik så långt från strupgrovvelsång och gitarrer som låter som två hinkar sand som skakas som det bara går att komma.

Från fredag 20.00 på Rock Bar på Storgatan 20 i Örebro.


Be there or be square...


torsdag 1 april 2010

Nytt samarbete

Ett samarbete med HKM Publishing har inletts.
Resultatet kan ses och läsas i nya numret av Nollnitton som nu finns ute på över 220 distributionspunkter runt om i Örebro.
För Örebroare, av Örebroare är mottot.
Kan läsas här...