USA i Örebro

Det är inte så ofta det händer.
Nu är det så dags. Amerikan på ingång…
Eilen Jewell kommer till Örebro.

Kalla det Najz Prajz Private Party. För det är precis vad det är. Maximalt släpps hundra biljetter och först till kvarn gäller och det kommer ENDAST att vara förköp. INGET eftersläpp! Biljetter finns på Najz Prajz, nu.
Vad sjutton pratar jag om? Jo…
Eilen Jewell kommer nämligen till Örebro för en spelning på MC-klubben Mastodont den 23 oktober. I bagaget finns den nysläppta plattan Sea of Tears som kom i april och som är hennes tredje platta. Bostonboende amerikanskan Eilen skivdebuterade 2006 och spelar något som mest påminner om lugn tillbakalutad country med inslag av rockabilly. Inte helt olikt vår egen Eva Eastwood…
Fredag den 23 oktober på Mastodont MC och ENDAST förköp gäller.
Missa inte!

På ingång

Recension på dvd-boxar med Eli Stone och Rockford tar över är på ingång.
Var själv och rockade på ett 50-årskalas i helgen. Tydligen blev detta filmat. När filmen kommer i mina händer så... ja, måste ju faktiskt visa att jag kan det jag själv skriver om. Det finns så många, ingen nämnd - ingen glömd, som skriver och tycker om musik som inte kan se skillnad mellan en Fender och en Gibson...
Lite längre fram i november har jag fått klartecken från IA Eklundh om att bevaka Freak Kitchens konsert på Konserthuset. Blue Pearls spelning i Hallsberg i september kommer också att bevakas...
Och så verkar det som om servern i övre Timbuktu jobbar igen så att kalendern fungerar, men man vet aldrig...

Kalendern

Tyvärr är det ett serverfel i övre Timbuktu som gör att kalendern inte fungerar. Just nu.
Kalendern kommer att fungera igen i en framtid just runt hörnet...

Fantasy

Bläckhjärta
1 2 3 4 5

Regi: Iain Sotfley.
I rollerna: Brendan Fraser, Paul Bettany, Helen Mirren, Jim Broadbent, Andy Serkism Eliza Hope Bennett, Rafi Gavron.

Mo (Brendan Fraser) arbetar med att restaurera gamla böcker. Tillsammans med dottern Maggie (Eliza Hope Bennett) är de på resa genom Europa i en minst sagt skraltig husbil.
Vad inget vet, och vad som Mo försöker dölja, är att han har en magisk gåva. En gåva som medför att allt han läser, exempelvis sagor, får liv. Eller rättare sagt, de gestalter som finns i sagorna får liv genom hans läsande. Nackdelen är att de gestalter som blir levande i vår värld ”ersätts” i sagans värld av personer runt Mo. Därför har han slutat läsa... högt…
Vad inte Maggie vet är att Mo letar efter boken Bläckhjärta. En dag träffar Maggie på en främling som kallar sig för ”Sotfinger”… det är bara det att han är en av karaktärerna i boken Bläckhjärta och Mo har inte läst högt på många år…
Filmen Bläckhjärta är baserad på Cornelia Funkes bok med samma namn.
Största problemet med den här filmen är att den vill lite för mycket… Visserligen innehåller den bra skådespelare och bilden på blu-ray-versionen av filmen är smått fantastisk, men… filmen engagerar aldrig riktigt. Vissa filmen har någon märklig distans mellan sig och tittaren och så är det tyvärr med Bläckhjärta.
Dålig?
Nej, absolut inte, men filmen haltar tyvärr mellan komedi, action och fantasy.

ULF HJELTING

Invigning

Så var det då dags.
För invigning.
Fast egentligen känns det lite märkligt eftersom Marieberg Centrum aldrig stängt…eller?

Kanske är lätt att raljera lite, men jag kan inte låta bli, liksom.
Hursomhelst så var det faktiskt officiell invigning i dag av Marieberg Centrum. Invigningstalare Landshövding Rose-Marie Frebran som med saxen i högsta hugg klippte sammetsband så det stod härliga till. Tjoff! Och så var 92 butiker öppna för vip-gäster och pöbel (jag).
Egentligen var det av en helt annan anledning jag tog en sväng förbi invigningen. Den ger jag faktiskt blanka sjutton i, utan det var för Anders ”The Man” Lundin. Ja, ni vet. Han. Som leder Allsång på Skansen. Han var nämligen också inbjuden som utsocknes ”Trivsel-Torsten” för att stänka lite folklighet och glamma över tillställningen, eller nått sånt.
Jag kom egentligen lite efter tolv (då invigningen började), typ en minut eller nått sånt och missade därför hans deltagande i invigningen. Så jag missade både steppdans och magrullningar eller vad han nu gjorde. Det jag var mest nyfiken på om han var lika liten i verkligheten som i tv – man måste ju vara ganska lite för att få plats i en tv-apparat och jag hade tumstock med. Men nu kom jag inte så nära, så jag fick mäta mellan pekfinger och tumme och där fick han plats. Så om någon frågar hur lång Anders Lundin är så kan du svara: han ryms mellan tummen och pekfingret…
Vad har då detta att göra med en blogg om film och musik? Jo… Anders Lundin och Lars In De Betou har gjort en hiskelig massa musik för barn, men… Anders har även spelat med trummisen Åke ”Oa hela natten” Eriksson. Tror inte? Jasså? Jag har bildbevis… Anders Lundin på sång och sologitarr i Dave Bartholomew och Pearl Kings ”I here you knocking” som bland annat Dave Edmunds spelat in.
Anders Lundin för 20 år sedan med Åke Eriksson och basist.
En rockstänkare som gärna får bli repris i Allsång på Skansen.

Bäst på tv

Jag måste bara.
Jo, jag vet – det ska vara en blogg om film och musik.
Men nu kan jag bara inte motstå…

Alla jag har ”informerat” om denna tv-serie har fullkomligen älska den. Den är välgjord, smart och har en hyfsat manus. Inte undra på det. Manusförfattarna har bland annat jobbat med tv-serier som Sex Feet Under, Vänner och Spin City.
Vad sjutton pratar jag om då?
True Blood givetvis.
Säsong ett har tidigare visats på Canal +, men nu har tydligen SVT vunnit dragkampen om det bästa som hänt tv på många år. Alltså… ja… det förutsätter ju att du gillar vampyrer med en skvätt övernaturlig synskhet inbakat.
Handlingsmässigt befinner vi oss i en inte alltför avlägsen framtid där ett japanskt företag uppfunnit syntetiskt blod. En läskeblask/öltillverkare marknadsför flaskor fyllda med detta syntetiska blod och, vips, träder alla världens vampyrer fram och säger: jodå, vi finns och nu slipper vi bita nacken av er tack vare detta syntetiska blod. Ska vi leva i fred nu?
Detta är basen för själva tv-serien och handlingen utspelar sig kring en pub/sylta i södra USA där servitrisen Sookie Stackhouse (Anna Paquin) arbetar. Hon har en egenhet. Hon hör vad alla tänker – alla utom vampyrerna och när den 300 år unge Bill Compton (Stephen Moyer) kommer på besök faller hon som en fura…
Så detta är grunden för tv-serien. Och så medverkar Alexander Skarsgård som vikingvampyren Eric.
Den är bra – jag lovar…
Onsdag 22.00 SVT 1.
Och tv-serien ska också finnas att se på SVT Play.
Sedan börjar också den bästa humorserien just nu att sändas på SVT2. Premiär i kväll för Little Britains amerikanska avläggare Little Britain USA. Är den bara ett uns i närheten av sin föregångare kan det bli hur bra som helst…

V.OX-festivalen

På scenen E.M.D.
Eller Erik Segerstedt, Mattias Andréasson och Danny Saucedo som de egentligen heter.
Under söndagen uppträdde de i Varbergaparken.
Gratis? Givetvis!

Den som säger att det inte händer saker i Örebro är helt ute och cyklar. Den gångna helgen talar sitt eget tydliga språk.
För den månghövdade söndagspubliken i Varbergaparken var höjdpunkten pojkbandet E.M.D, i varje fall att döma av de gälla skriken så fort idolerna rörde sig på scenen. Singback givetvis. Inget kompband så lång ögat nådde...
Men, de har en Grammis för Årets låt 2008 i bagaget – ”Alone” och deras singelsläpp har sålt både guld och platina. Populära? Utan tvekan. En uppdaterad version av debutplattan ”A state of mind” ligger rykande het i disken hos närmaste skivmånglare...
Röst- och sångmässigt håller E.M.D hyfsat kvalitet utan att för den skull sticka ut vid en internationell jämförelse. Det grabbarna i E.M.D så att säga ”spricker” på är scenshowen, eller snarare den totala avsaknaden av scenshow. Någon, helst en koreograf, måste genast ta tag i det här och lära grabbarna ta några gemensamma danssteg. Nu lever de på sin pojkaktiga charm och att vad den än gör på scenen så möts de av skrikande fans. Men... ska detta hålla utanför Sveriges gränser måste de uppdatera allt. Precis allt. Nu väntar tydligen både Polen och Ryssland på E.M.D och den publiken blir allt mer kräsen...
Det känns som om det är lite ”vinna eller försvinna” för E.M.D och ser man i framtidsspegeln så måste det hända grejer med bandet om de ska fortsätta finnas om två år.

Gratis är gott

Jeremiasdagen i Wadköping.
Jeremias Session Band på scenen i Stadsparken.
Gratis. Inte en krona kostade det.

Ja, för oss som ville se och höra, vill säga. Och det var några stycken. Vet inte senast jag såg så många personer framför scenen i Stadsparken. Det var i princip så fullt det kunde bli mellan caféet och scenen. Jeremias Session Band spelar väl inte precis den musik som jag brukar lyssna på, men när det framförs av duktiga musiker och med duktiga sångare… kan inte ens jag motstå och måste erkänna att det är proffsigt.
Mycket proffsigt.

Händer i kväll

Scarecrows på Liquid Bar.
Lasse Ulfvensjö trubadurar på Wasakrogen.
Kevin Montgomery & Meadows ever Bleeding spelar i musikaffären JAM.
Sethssons spelar på Harry´s.
Fat Daddys Bluesband på O´Learys.
Mer finns att läsa i den nya kalendern som finns i botten på bloggen. Scrolla bara nedåt en stund så...

Baserade på…

Mankells Wallander Skulden
1 2 3 4 5

Mankells Wallander Kuriren
1 2 3 4 5

Mankells Wallander Tjuven
1 2 3 4 5

Regi: Leif Magnusson/ Stephan Apelgren.
I rollerna: Krister Henriksson, Lena Endre, Sverrir Gudnason, Nina Zanjani, Mats Bergman, Stina Ekblad, Douglas Johansson, Fredrik Gunnarson.

För mig är Kurt Wallander en enstöring som lyssnar på opera, dricker maltwhiskey och som inte har några större chefsegenskaper. En dotter finns också som är orolig för pappans hälsa och det sätt han lever sitt liv. Kurt Wallander har även en målande pappa som sitter i sin ateljé och sniffar målarfärg… Trots detta löser Kurt de mest invecklade mordgåtorna i Ystad med närområde.
Den Kurt Wallander som presenteras i Krister Henrikssons skepnad är chef, har pli på sina underordnade och är allt annat än en enstöring på jobbet. I de fyra filmer som jag sett existerar ingen målande far eller dotter. Däremot ”limmar” han på allmänne åklagaren Katarina (Lena Endre).
Visst, det står ”baserad på en historia av Henning Mankell” på framsidan av varje dvd-omslag, men frågan är hur löst dessa är baserade och på vilket sätt Henning Mankell delgivit dessa historier. Över en middag på en restaurang? Lite klotter på en servett?
Nåja…

I Mankells Wallander Skulden försvinner sexårige Albin spårlöst från förskolan. Allt bevis pekar på att en nyligen utsläppt pedofil är en skyldige. Men, bevisen är för grunda för att hålla och han släpps. Då reagerar några Ystadsbor och tar lagen i egna händer…
Skulden är en väl sammanhållen berättelse som har vissa poänger. Dock är den en ganska linjär historia utan några direkta överraskningar.

I Mankells Wallander Kuriren hittas en motorcyklist av en dagisklass på strandutflykt. Allt tyder först på att han tappat kontrollen på sin mc och kört ut över ett stup och kraschat på stranden. När Wallander och gänget upptäcker att den omkomna är en före detta roadracingstjärna ändrar de uppfattning. Särskilt som de hittar spår av heroin i hans ryggsäck.
Specialeffekter i svensk actionfilm är ju inte mycket att hurra över. Kuriren är inget undantag. Ska man filma ”hotta” mc-sekvenser så ska man också se till att fixa det. Som Kuriren är klippt och filmad hänger i varje fall jag mig upp mer på ytan än innehållet.

I Mankells Wallander Tjuven börjar grannarna i ett villaområde tröttna på alla inbrott. Tre grannar beslutar sig för att bilda ett medborgargarde. En natt stöter de på en polack med väskan full av verktyg och som är på väg ut från ett hus där han inte bor. De tre spöar bokstavligen skiten ur honom. Nästa dag anmäler hans fru honom som försvunnen. I hans mobiltelefon hittar Wallander bilder på en död kvinna invirad i plast…
Tjuven är en tät thriller, för att vara Wallander med Krister Henriksson, och här gör man ett försök att ha flera parallella handlingar som alla vävs samman. Ett försök som nästan lyckas.

Om inte Henning Mankell vore än av de bäst säljande författarna hos de tyska bokhandlarna så skulle dessa filmer aldrig existera. Den dag tyskarna inte vill ha detta så är det finito för Wallander i den här versionen.
ULF HJELTING

Onkel Kånkel

Onkel Kånkel har spolat för sista gången.

Självfallet måste detta uppmärksammas.

Onkel Kånkel eller Håkan Florå, som han egenligen hette, har avlidit i en hjärtsjukdom endast 47 år ung.

Första gången jag hörde Onkel Kånkel and his kångelbär (den som inte vet vad DET är får slå upp det i närmaste uppslagsverk) var 1983/1984. Minns faktiskt inte exakt, men det var hemma hos en kompis i Stjärnhusen. Han diggade. Jag var mållös. Grannen bankade på dörren och röt "stäng av den där djävla skiten! Nu!".

Bandet hade tydligen bildats i Kalmar 1979. Min kompis påstod att han köpt skivan på dåvarande Rockmagasinet av han som sjöng i bandet. Det vill säga Onkel Kånkel him self. Ryktet gör alltså gällande att Onkel Kånkel bodde och arbetade i Örebro en tid. Han skulle ha arbetat som vårdbiträde. Hur detta är sant eller inte vill jag inte ge min in i att diskutera. Ta det som en skröna - sann eller falsk. Personligen jobbade jag med en person som hette Håkan på Norra Sjukhemmet i 80-talets början, men... det är många som heter Håkan...

Onkel Kånkels musik... ja... enkelt förkarat för de som inte hört så låter det som en pervers Eddie Meduza och det säger inte lite...

För er som inte vet vem Eddie Meduza är så... ja, kolla på youtube.

Sedan dörjde det några år och 2002 jobbade jag med att montera basstationer för mobiltelefoni i Kumla. Där fanns det två grabbar som gladeligen dundrade Onkel Kånkel på bergssprängaren. Eller så alternerade de med Frank Zappa. Jag brände varsin cd med blues. De blev helt extas över en låt och drog in till Najs Prajs efter skiftet och köpte Doyle Bramhall II Green Light girl. Ganska långt från Onkel Kånkel...

Pervers?

Galen?

Geni?

Det får man lyssna och avgöra själv. Nej, jag tänker INTE länka någon Onkel Kånkel från youtube. Där går min gräns.

Blues BBQ

Wadköping och blues betyder bara en sak.
Blues BBQ.
Utomhus vid Teaterladan.

Kikade som hastigast förbi i söndags på väg med ”trollen” till lekparken i Stadsparken. Hann inte lyssna så mycket, tyvärr. ”Trollen” hade självfallet hörselkåpor. Gula med spindelnätsmönster. Skulle aldrig falla mig att ta med dem på något med högt ljud utan hörselskydd. Har tyvärr sett både det ena och det andra på konserter där barn följt med och… det är så lite som kan orsaka nedsatt hörsel. En sekund av ”fel ljud” och de får lida för det hela livet… En komplett idiot drog tyvärr med lillgrabben på motorcross för några veckor sedan och nu hör han, lillgrabben, inte syrsorna längre. Får verkligen hoppas att det INTE är bestående.
Nu vill jag definitivt inte påstå att ljudet på Blues BBQ var någon form av ”oljud”. Definitivt inte. Men tyvärr hann jag inte höra så många låtar och tog mest några bilder på två av de tre banden som uppträdde. Banden var denna söndag Late Blooming, Nicholas Subraian och The Hunters. Late Blooming doftade tung 70-talsbluesrock med Johanna Widehammar på sång. Bandet består av Michael Hagberg bas, Magnus Widehammar gitarr och Peter Widehammar trummor.
Nicholas Subraian med band, stort band med kör och blåsare, bjöd på soulstänkt blues på svenska. Proffsigt och kompetent som alltid.
Tyvärr hann jag inte vara kvar för att höra och se The Hunters. ”Trollen” ville ha hemlagad pizza och degen satt på jäsning där hemma…
Det här var den näst sista Blues BBQ: n i Wadköping. Nästa gång är söndagen den 29 augusti och banden då heter Growling Bear & the Diamonds, Blues Solution och Peter Gyoni´s Blues Co.

Fragmentariskt

Che: Argentinaren del 1
1 2 3 4 5
(Blu-ray)

Che: Gerillaledaren del 2
1 2 3 4 5
(dvd)

Regi: Steven Soderbergh.
I rollerna: Benicio Del Toro, Demián Bichir, Santiago Cabrera, Vladimir Cruz, Elvira Minguez, Othello Rensoli, Lou Diamond Phillips, Matt Damon.

Ernesto ”Che ” Guevara – född den 14 juni 1928 i Rosario, Argentina, avrättad den 9 oktober 1967 i La Higurea, Bolivia.
Läkare, revolutionär och författare.
I mitt arbetsrum har jag en affisch på ”Che” Guevara. Den är röd och svart och har varit i min ägo i snart 25 år. Varför? För att påminna mig om ett av de mest utdöda ord i dagens svenska, nämligen solidaritet.
Men, min kunskap om ”Che” Guevaras liv är relativt grund och sträcker sig till att han var kompis med Fidel Castro, var läkare, var för väpnad revolution, författare och att han avrättades i Bolivia. That´s it… liksom…
Självfallet har jag sett Walter Salles Dagbok från en motorcykel med Gael Garcia Bernal i huvudrollen och som handlar om hur läkarstuderande Ernesto Guevara blir medveten om orättvisorna i Sydamerika under en motorcykelfärd över kontinenten. Hans lösning är/var en socialistisk revolution.
Så det var med mycket nyfikna fingrar som första delen av Steven Soderberghs två filmer om Ernesto ”Che” Guevara stoppades in i blu-ray-spelaren.
I Che: Argentinaren, alltså del 1, får vi följa revolutionen på Kuba där ”Che” tillsammans med Fidel Castro störtar diktatorn Fulgenicio Batista. Regissören Steven Soderbergh rör sig här i två tidsplan – dels vad som ledde till att Batista störtades och del vad som hände under Fidel Castros första år vid makten. Det här gör filmen rejält rörig och man kastas handlöst från en krigande ”Che” till en FN-talande ”Che” som ledare för Kubas kommunistiska parti…
Det här gör Che: Argentinaren till ett rejält sömnpiller som ställer (nästan) orimligt höga krav på tittarens kunskaper om ”Che” och vad som hände på Kuba. Visst, Benicio Del Toro gör en grundmurad insats som ”Che” och med skägg och grön gerillamundering blir han nästan kusligt lik. Men, filmen är rörig, fragmentarisk och osammanhållen. Den spretar stundtals något fruktansvärt och man kan undra VAD det är Steven Soderbergh vill med att göra två filmer om ”Che”. Vad vill han berätta?
Visserligen brukar en bra bild förhöja upplevelsen av en film, men blu-ray-versionen av Che: Argentinaren är egentligen helt meningslös. Steven Soderbergh står både för regin och sköter kameran. Någon direkt lek med bild är det alltså inte tal om…
Del 2, det vill säga Che: Gerillaledaren, börjar där ”Che” tröttnar på att vara ledare för Kubas kommunistiska parti och serviceorgan åt Fidel Castro. ”Che” drar till Bolivia för att där hjälpa det Bolivianska folket att bli befriade från den USA-stödda presidenten René Barrientos. Det som gick så bra på Kuba går nu käpprätt åt fanders i Bolivia. ”Che” ses som utlänning och hela aktionen som en invasion från Kuba.
Här väljer Soderbergh en rak berättelse som egentligen är en enda lång väntan på avrättningen av ”Che”. Tråkig men enkel och betydligt lättare att följa än berättandet i första filmen.
Personligen tycker jag det finns vissa brister i Soderberghs filmer. Exempelvis var ”Che” i Guatemala och förde där Guzman till makten. Först därefter träffade han Fidel Castro. Så han var ingen gröngöling innan revolutionen på Kuba. Efter Kuba var ”Che” även i Kongo och Venezuela som gerillakrigare. Av och om detta berättas det knappt alls. ”Che” familj i Mexico berättas det bara om i förbifarten.
Visst kan man se Soderberghs filmer om ”Che”, men ha inte för stora förväntningar om en filmisk upplevelse…
ULF HJELTING

Allas lika värde

Milk

1 2 3 4 5

Regi: Gus Van Sant.
I rollerna: Sean Penn, Emile Hirsch, Josh Brolin, James Franco, Alison Pill, Victor Garber, Denis O´Hare, Diego Luna.

San Fransisco, året är 1972.
Harvey Milk (Sean Penn) har flytt framgång och pengar i New York för att leva tillsammans med pojkvännen Scott Smith (James Franco) i stadsdelen Castro i San Fransisco. När han öppnar fotoaffären Castro Camera möter han enbart motgångar. Varför? Därför att han öppet visar sin sexuella läggning.
Harvey blir förbannad och startar ett upprop bland stadens homosexuella om att stöda homosexuella affärsidkare. Snart är bollen i rullning och snart inbegriper uppropet så mycket mer. Det handlar om homosexuellas lika värde och snart tar Harvey steget in på en politisk karriär som bär som Stadshuset i San Fransisco.
Milk är baserad på Harvey Milks liv.
Att Sean Penn skulle göra en gestaltning av en av gayrörelsens förkämpar i San Fransisco var väl inte precis väntat. Han gestaltar Harvey Milk med en sådan övertygelse att Oscarsjuryn utdelade priset för Bästa manliga huvudroll till Penn.
Han gör en storartad insats, men… Milk är och förblir en berättelse om en del av den USA:s inrikespolitiska historia. Personligen hade jag inte hört talas om Harvey Milk innan filmen, men jag erkänner villigt – jag kan och vet inte allt.
Som film är Milk ett intressant historiskt dokument över en fascinerande människas liv. Ja, jag tycker faktiskt det även om jag är grundmurat heterosexuell, för filmen handlar om allas lika rätt att få vara, tänka och uttrycka sig som man vill. Och det utan att någon ska fördöma detta. Regissören Gus Van Sant har gjort utmärkta filmer som Drugstore Cowboy, Good Will Hunting och Finding Forrester, men även lågvattenmärken som usla Gerry med Matt Damon och Casey Affleck – en film som inte borde ha lämnat klippbordet.
Trots detta, eller kanske tack vare, är Gus Van Sant något av Hollywoods gullgosse och han får göra (nästan) precis som han vill och vilka filmer han vill.
Milk är dock en film av Gus Van Sant som bör ses.
ULF HJELTING

Måste bara...

För er som inte har en aning om vem sjutton Brian Setzer är...
Lyssna och njut!
Det här är gitarrspel i den högre skolan...

Les Paul

Troligtvis är jag väl sist med att kommentera gitarrlegendaren Les Pauls bortgång i torsdags. Att han haft ett gigantisk inflytande på HUR en elgitarr ske se ut och låta råder det knappast något tvivel om. En Gibson Les Paul är ju själva urtypen för en elgitarr, ja... jo, Leo Fender skulle troligtvis ha ett och annat att säga om den saken, men nu handlar inlägget om Les Paul och inget annat.
Les Paul? Ja, egentligen döptes han till Lester William Polfus och föddes den 9 juni 1915. Skivdebuten kom 1949 med plattan Hawaiian Paradise. Prototypen till elgitarren hade han skapat redan 1941 - kallad The Log - som helt enkelt bestod av en gitarrhals, en fyrtumsplanka och en gitarrmik. Det dröjde dock till 1952 då han tillsammans med gitarrtillverkaren Gibson skapade den gitarr som skulle få namnet Les Paul. Samarbetet med Gibson fortsatte hela hans liv och Les Paul arbetade bland annat med att utveckla multitrackinspelning och ekoeffekter.
Som musiker släppte han ett 20-tal plattor och var mest aktiv under 50- och 60-talet. Då uppträdde han bland annat tillsammans med Mary Ford, som egentligen hette Iris Colleen Summers och som han var gift med fram till 1964. 1979 släppte han plattan Multi Trackin och sedan dröjde det fram till 2003 då California Memoires släpptes.
Det finns en sak med Les Paul som man inte får glömma. 1948 var han med om en mycket svår bilolycka och läkarna planerade att amputera hans högra arm. Les Paul vägrade, vilket alla gitarrister skulle göra, och armen stelopererades i en vinkel som gjorde att han kunde fortsätta spela. Frågan är hur musikvärlden skulle sett ut om Les Pauls arm amputerats...
Personligen måste jag tyvärr erkänna att jag inte är ett dyft inlyssnad på Les Pauls musik, men vid en snabb lyssning vill jag dock påstå att gitarrfantomen Brian Setzer måste han lyssnat sig tokig på Les Paul.
För de som ville se Les Paul framträda så gjorde han det regelbundet på jazzklubben Iridium på Broadway i New York.
Les Paul avled i sviterna efter en lunginflammation den 13 augusti 2009 i Waukesha, Wisconsin. Han blev 94 år.

Liten nattrapport

Enligt säkra källor (vakten Pygge) besöktes Jerry Williams och Måns Zelmerlöw av cirka 1400 personer. Det gör lite över 500 000 i biljettintäkter. Undrar just vad breakeven var?
Kom tyvärr också alldeles för sent till Tullamores spelning på O´Learys på grund av eget repande, men fick en snabb lägerrapport av Tommy Bender - banjonist (heter det så?) i Tullamore Brothers. Det hade varit en lyckad kväll enligt honom.
Saker och ting, mest personer, på Bishops Arms gjorde att jag inte ville vara där och hastade därför till Liquid Bar för en snabb hörning av vad Dotti kunde tänkas spela. Kom sent dit också och antingen hade hon slutat spela eller så var det paus. Stod bredvid Dotti, men jag tror inte hon kände igen mig. Ja, det är ju nästan 20 år sedan vi spelade ihop. Hon, jag, hennes syster Eva och bror Hansa - i ett band som hette Blueline.
Valde att gå hem eftersom luftkonditioneringen inne på Liquid Bar inte ville fungera.
Vasatorget och Wasakrogen med trubadur ligger tyvärr helt åt fel håll i förhållande till där jag bor. Så...

Fredagsnöje

Vad göra en fredag?

Club a Go Go bjuder på Eva Eastwoods syster Dotti på Liquid Bar. Den som vill kan starta dagen där redan klockan 11...

Tullamore Brothers spelar på O´Learys och får det att kännas som att man är på Irland. En och annan Guinnes säljs det säkert extra en sådan kväll...

Stadsparken har Jerry Williams och Måns Zelmerlöw på scenen till ett entrépris på 380 kronor. Undrar om man ska "jogga" runt Stora Holmen kanske... eller krockar det med Bio Roxys utomhusbion på Stora Holmen? Bion börjar 18.00 och ska vara Maria Larssons eviga ögonblick.

Wasakrogen på Vasatorget har trubadurafton med Lasse Ulfvensjö. Undrar om Peter Edgren blåser munspel då?

Bluesstompers spelar på Konsthallen klockan 19. Konsthallen är alltså ÖBKHL vid Olaigatan för oss som bor i Örebro och som glömt var konsthallen ligger...

Nästa grej för den här bloggen är att fixa ett kalendarium. Några tips?

Satin i ny lokal

Satin på Olaigatan öppnar i morgon portarna i Royal Arms gamla lokaler på Stortorget.
Därmed får vi hoppas att Ibrahim Cogo kommer att inleda en ny era av livemusik för örebroarna. Som det är just nu finns det i princip enbart Liquid Bar på Storgatan, Harrys och O´Learys som bjuder på livemusik. Nu till helgen, på fredag, uppträder Eva Eastwoods syster Dotti på Liquid Bar.
Med detta går alltså Gyllene Drotten, Apollo, Nya Apollo, Speleman, Twist, Satin och alla andra namn som lokalen på Olaigatan haft i graven.
Royal Arms byter alltså namn till Satin, ja… jo… namnet har varit ett annat mellan Royal Arms och Satin. Men det var under en försvinnande kort tid.
Sedan är ju både Rock Bar och ett till ställe, som jag ännu inte får avslöja, på gång.

Livemusiken börjar få en ljusning i Örebro!

Finurliga berättelser

Bedtime Stories

1 2 3 4 5

Regi: Adam Shankman.
I rollerna: Adam Sandler, Courtney Cox, Keri Russell, Jonathan Morgan Heit, Laura Ann Kesling, Guy Pearce, Russell Brand, Lucy Lawless, Carmen Electra, Rob Schnieder.

Adam Sandler fortsätter att spotta ur sig filmer på löpande band.
Berättslustan tycks aldrig sina…
I Bedtime Stories spelar han Skeeter Bronson – en lite udda kille som växt upp boende på hotell och som nu jobbar som ”allt-i-allo” och vaktmästare. Egentligen var hans fars plan att Skeeter en gång skulle få ta över hotellet. Så blev det inte eftersom hotellet såldes.
Nu skruvar Skeeter glödlampor på hotellet hans skulle varit direktör för…
När Skeeters syster Wendy (Courtney Cox) måste åka på en jobbintervju i en helt annan delstat, blir det Skeeter som ska natta barnen Patrick (Jonathan Morgan Heit) och Bobbi (Laura Ann Kesling). Skeeter har egentligen ingen aning om hur han ska göra, en sak har han dock planerat och det är att bryta systens indoktrinering av vegetarisk mat till barnen.
Skeeter bullar upp med hamburgare och pizza, men när det ska berättas saga vid sängdags står han rådvill… Patrick och Bobbi vill nämligen att han ska hitta på historierna. Han kliar sig i huvudet och börjar minnas sagor från hans egen barndom och sätter igång.
Det är bara en hake… allt som han berättar i sagorna blir verklighet dagens efter…
Bedtime Stories är en feelgood-film i kvadrat. Adam Sandler riktigt gottar in sig i rollen som Skeeter och fantasin i berättandet är det inget fel på. Specialeffekterna i blu-ray blir också rent hisnande, men…
Allt finns där. Historierna, specialeffekterna, men… filmen lyfter inte riktigt och det verkar som om Sandler, Shankman och gänget helt plötsligt tröttnat på filmen och gjort den klar med ”ena-benet-i-en-plåthink”.
Man slarvar bort ett guldläge till en filmklassiker helt enkelt.
ULF HJELTING

Slottsfesten

Utlovade tidigare en rapport från årets Slottsfest.

På grund av diverse regn kom lunchbesöket först under fredagen.

Efter en kringvandring blev det ett besök hos restaurang Saigon och deras asienkök.

Två portioner kyckling, ris och cashewnötter och en portion kyckling, nudlar och grönsaker. Hela kalaset landade på 180 kronor och allt kom i pappkartonger. Cashewnötskycklingen får klart godkänt, men de där "grönsakerna" lyste med sin frånvaro bland nudlarna.

Precis när vi börjat äta öppnade sig himlens alla portar, igen denna sommar, och vi fick springa hemmåt.

Under lördagen blev det ett besök till.

Det skulle sättas världsrekord i Cha Cha. Nej, nej... jag dansar inte! Aldrig i livet! Men ett världsrekordförsök kan man ju alltid bevista. Först blev det ansiktsmålning på den yngste - en röd fjäril. Storebror vägrade klet i ansiktet.

På scenen just då befann sig Magnus Sjögren i ett hurtigt påhejande av "kockduellen". Några dansare gick inte att hitta. Lite missförstånd, eller snarare ett stort sådant mellan mobiltelefoner, gjorde att hela Cha Cha-grejen missades. Enligt några deltagare var det dock ingen förlust. Ansatsen var att få fler än 3600 att dansa - det dök upp 60 personer... Så danssugna var örebroarna denna lördag.

Det blev faktiskt ett tredje besök på Slottsfesten. Denna gång kvällstid lördag. Mats Ronander på scenen. Lite läckande inside hade dock ett besked om att herr Ronander lämnat gitarren hemma... Kändes lite mystiskt att artisten struntat i att ta med sig någon gitarr till spelningen, men en lånad telecaster löste detta.

De som förväntat sig en bluesig Ronander fick vänta förgäves. Ronander anno Slottsfesten 2009 bjöd på pop-Ronander. Inte fy skam det, men att tralla till "Gör mig lycklig nu" och "Kött och blod" är inte riktigt vad jag vill ha. Kompbandet Watchies med Thomas Lassar och grabbarna skötte sig storartat och Ronander såg nöjd ut, trots ett besök på scenen av en dansande kille i rosa klänning...

Bara att hoppas på en repris av Slottsfesten även nästa år.