It might get loud1 2 3 4 5
Regi: Davis Guggenheim.
I rollerna: Jimmy Page, Jack White, The Edge.
Samla tre helt olika individer och låt samtalet utspelas runt vad de gillar allra mest – spela gitarr. Här har vi legendaren, galningen och den pryltokige.
Vem som är vem?
Ja… om inte Jimmy Page förärats epitetet legendar efter sina insatser i Led Zeppelin då kan du sluta läsa här… då är detta varken en film en eller en recension för dig.
Tack och hej!
För er som fortsätter att läsa så… grattis!
Du gillar gitarrmusik och har då en högtidsstund framför dig med regissören Davis Guggenheims It might get loud.
Jimmy Page legendaren, Jack White gitarrgalningen och The Edge – den pryltokige gitarristen som experimenterade sig fram till ett helt eget sätt att spela gitarr. It might get loud kommer att bli en legendarisk film för alla gitarrister. Tro inget annat!
Här pratar man förebilder, här visas gitarrer, här går man in på millimeterprecision när det gäller gitarrteknik, här berättas anekdoter och Jimmy Page gör myten ännu grumligare över vilka band han egentligen hjälpte i studio på 60-talet.
Jack White krossar också alla vaneföreställningar om att det måste vara en Fender eller en Gibsongitarr som man spelar på. Han spelar på vad som finns och ju sämre gitarr ju roligare tycker han att det är. Går den dessutom inte att stämma är det Julafton för Jack White. Galning? Möjligtvis musikalisk galning… men en rolig sådan. Vem annars skulle komma på idén att montera in en Greenbullit på sin gitarr?
David Evans har gått sin egen väg när det gäller gitarrspel. Jo, det är så han heter egentligen – The Edge – och här får vi veta hur han hittade soundet för U2. Att han numera har effektrack och pedaler som drivs av ett mindre kärnkraftsverk är nästan lite komiskt.
Jimmy Page legendaren, Jack White gitarrgalningen och The Edge – den pryltokige gitarristen som experimenterade sig fram till ett helt eget sätt att spela gitarr. It might get loud kommer att bli en legendarisk film för alla gitarrister. Tro inget annat!
Här pratar man förebilder, här visas gitarrer, här går man in på millimeterprecision när det gäller gitarrteknik, här berättas anekdoter och Jimmy Page gör myten ännu grumligare över vilka band han egentligen hjälpte i studio på 60-talet.
Jack White krossar också alla vaneföreställningar om att det måste vara en Fender eller en Gibsongitarr som man spelar på. Han spelar på vad som finns och ju sämre gitarr ju roligare tycker han att det är. Går den dessutom inte att stämma är det Julafton för Jack White. Galning? Möjligtvis musikalisk galning… men en rolig sådan. Vem annars skulle komma på idén att montera in en Greenbullit på sin gitarr?
David Evans har gått sin egen väg när det gäller gitarrspel. Jo, det är så han heter egentligen – The Edge – och här får vi veta hur han hittade soundet för U2. Att han numera har effektrack och pedaler som drivs av ett mindre kärnkraftsverk är nästan lite komiskt.
Tre gitarrister.
Tre helt olika sätt att spela gitarr på.
Tre mycket intressanta musiker.
It might get loud… dagens nollor till ljudtekniker som säger ”sänk gitarren så höjer jag här” borde tvångsmatas med den här filmen. På högsta volym!
Och som gitarrist... den här filmen måste du bara se!
På en gång!
Nu!
Tre helt olika sätt att spela gitarr på.
Tre mycket intressanta musiker.
It might get loud… dagens nollor till ljudtekniker som säger ”sänk gitarren så höjer jag här” borde tvångsmatas med den här filmen. På högsta volym!
Och som gitarrist... den här filmen måste du bara se!
På en gång!
Nu!
It might get loud... Ja? Gitarren ska ju höras! Va f-n...
ULF HJELTING
ULF HJELTING
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar