Malmberggitarren är ett minne blott.Numera är det Gibson och Fender.
Gitarrtonen är dock den samma.
Det går inte att ta fel när Roffe Wisktröm spelar. Den där tonen… de där omöjliga bändningarna som nästan, men bara nästan glider ur fas och så det där vibratot…
I lördags stod han på Hotell Stinsens scen i Hallsberg.
I regi av Hallsbergs Jazz- och bluesklubb.
Under senare år har han turnerat ganska flitigt med Blue Hammer.
Personligen har detta blåsförstärkta band inte attraherat speciellt.
Nu är han tillbaka i samma sättning som klassiska Hjärtslag. Det vill säga en gitarr, bas, trummor och piano. Dock utan Pelle Pianos envisa härmande av munspel via piano…
Det är så här som jag vill se och höra Roffe Wikström.
Varken mer eller mindre.
Glödande gitarrspel, texter som biter och sliter och med ett kompband som stöttar.
Perfekt!
2 kommentarer:
Var det två eller en Gitarr ? och hur var ljuset o ljudet då? Å hur uppförde sig publiken? Fullsatt?
En gitarr. Roffes. Ljuset var ok - till skillnad mot konserthusets i fredags. Det gick alltså att ta bilder. Ljudet var ok och man hörde Roffes gitarr. Publiken... tja... någta dansade - andra gjorde det inte. Fullsatt? Enligt arrangören skulle det ha behövts ungefär 75 betalade ytterligare för att konserten skulle ha blivit helt lyckad ekonomiskt.
Skicka en kommentar