Särskilt om musiken framförs av duktiga musiker som vet vad de håller på med. Nu menar jag musiker som kan hantera ett instrument, inte sådana individer som tror att musiker är detsamma som att stå och vända plattor som DJ. "Å... ja, jag är musiker för jag vet hur man får igång en stereo...". Fåntrattar! Men i dag ska det vara yta och inte kunskap som regerar.
I lördags var jag i Hallsberg och såg/lyssnade på South Maxico. Hallsbergs jazz och bluesklubb är outstanding vad det gäller att variera sig i utbudet och ordförande Jönsson med styrelse tvekar inte en sekund inför att engagera lite mer udda och smal musik.
South Maxico består av Max Schultz gitarr, Erik Söderlind gitarr, Fredrik Jonsson bas och Robert Mehmet Ikiz. På bilden står Max Schultz och det är i jazzgenren han hör hemma. Bluesutflykten med Peps var aldrig särskilt lyckad. South Maxico är väldigt lyckad och Max Schultz och medgitarristen Erik Söderlind gav prov på rejält fingerknäckande övningar. Musikaliskt befinner sig South Maxico i jazzlandet mellan George Benson, Jukka Tolonen och Jojje Wadenius med starka inslag av Wes Montgomery. Efter en lite trevande inledning blev lördagskvällens konsert allt bättre och stundtals inföll ett nästan magiskt meditativt stadium där tid och rum upphörde att existera. Det är så riktig musik ska framföras av riktiga musiker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar