Mannen från Pennsylvania

I tisdags kväll spelade Rich Harper Band på Frimis i Örebro. Några veckor tidigare hade jag intervjuat honom inför konserten för Örebroupplagan av ETC. Rich Harper visade sig vara precis lika trevlig "live" som på telefon.

Som gitarrist låter han som en blandning mellan Eric Clapton och Rory Gallagher. Men tyvärr lider han av ett litet återhållsamhetssyndrom. Känslan man får av att se och höra honom spela är att han spelat alldeles för många gånger på små små bluesklubbar där det krävs att man är återhållsam med volym. Därmed inte sagt att han är en dålig gitarrist. Snarare tvärt om. Han är en alldeles formidabel sådan, men jag skulle personligen vilja se honom på en stor scen, men förstärkaren på "11" liksom...

Faktum är att man skulle kunna säga att det fanns två gitarrister representerade på Frimis scen i tisdag. Örebrobekantingen, han har lirat här fler gånger än jag kan komma ihåg, Chuck Hall arbetar numera för gitarr- och förstärkartillverkaren Fender i USA. På scenen denna kväll stod en av Chuck Halls specialdesignade röda förstärkarunderverk kallat Fender Texas Red Hot Rod Deluxe. Jag kan lova att det var en drös gitarrister inne på Frimis denna tisdagskväll som mer än gärna burit hem detta underverk till förstärkare. Men… men… vad är väl ”en bal på slottet”… Rich Harper spelar med bara en ”distpedal” mellan gitarren och förstärkaren, om nu någon undrar.

Rich är en personlighet som bjuder på sig själv. Betydligt fler än en gång var han ute i publiken och lirade gitarrsolo. På bilden ses han med en av kvällens gäster.

På fredag lirar Rich Harper Band på Sjöbris i Motala i regi av Motala jazz och bluesklubb. Skepp ohoj!

Musik som man mår bra av

En bra konsertupplevelse kan få mig att gå som på moln i flera dagar.

Särskilt om musiken framförs av duktiga musiker som vet vad de håller på med. Nu menar jag musiker som kan hantera ett instrument, inte sådana individer som tror att musiker är detsamma som att stå och vända plattor som DJ. "Å... ja, jag är musiker för jag vet hur man får igång en stereo...". Fåntrattar! Men i dag ska det vara yta och inte kunskap som regerar.

I lördags var jag i Hallsberg och såg/lyssnade på South Maxico. Hallsbergs jazz och bluesklubb är outstanding vad det gäller att variera sig i utbudet och ordförande Jönsson med styrelse tvekar inte en sekund inför att engagera lite mer udda och smal musik.

South Maxico består av Max Schultz gitarr, Erik Söderlind gitarr, Fredrik Jonsson bas och Robert Mehmet Ikiz. På bilden står Max Schultz och det är i jazzgenren han hör hemma. Bluesutflykten med Peps var aldrig särskilt lyckad. South Maxico är väldigt lyckad och Max Schultz och medgitarristen Erik Söderlind gav prov på rejält fingerknäckande övningar. Musikaliskt befinner sig South Maxico i jazzlandet mellan George Benson, Jukka Tolonen och Jojje Wadenius med starka inslag av Wes Montgomery. Efter en lite trevande inledning blev lördagskvällens konsert allt bättre och stundtals inföll ett nästan magiskt meditativt stadium där tid och rum upphörde att existera. Det är så riktig musik ska framföras av riktiga musiker.

Svenska Filminstitutets filmarkiv och bibliotek fyller 75 år

Film – denna underbara vardagsflykt.

Mellan den 26 oktober och 2 november firar Filmarkivet 75 år. Filmarkivet – ett av världens äldsta –och det firar Filmhuset genom att bjuda på en veckas öppet hus med filmvisningar, seminarier och stumfilmsmatiné. Eftersom firandet sammanfaller med höstlovet, blir det mycket barn- och ungdomsfilm. Cinemateket, bildarkivet, biblioteket och filmarkivet är alla delar av ett rikt kulturarv som Svenska Filminstitutet förvaltar och tillgängliggör. Nu vill de göra detta extra tillgängligt och har därför dukat upp ett smörgåsbord med blandade filmiska godsaker. Svenska och utländska klassiker, 70mm-film och arkivpärlor för barn och vuxna. Svenskt kortfilmsmaraton från "Kapten Grogg " till Jonas Odell, reklamfilmer av Ingmar Bergman och Roy Andersson. "Halloween" skräcknatten 31 oktober. Hasse Alfredson introducerar Hasse å Tages sällan visade "Svenska Bilder". Thommy Berggren pratar om Bo Widerbergs och Keve Hjelms samarbete i "Kvarteret Korpen", Bio Victor Filmhuset, Gärdet, 18.00... skit att man inte bor i "Tjockhult"...

På tisdag, 28 oktober, visas bland annat Frank Roddams kultklassiker "Quadrophenia" med musik av The Who.

På fredag, 31 oktober, visas både "Nybyggarna" och "Utvandrarna" av Jan Troell och en av mina absoluta favoritfilmer, Ettore Scolas "Vi som älskade varann så mycket". Ella Lemhagen introducerar filmen. Fredagen avslutas som sagt med Carpenters "Halloween".

Ska vi snacka filmklassiker visas både De Sicas "Cykeltjuven" och Chaplins "The kid" under söndagen som även är avslutningsdag. Och David Lynch "Elefantmannen"....

Joe - han som kan en massa

Ibland brukar jag vara på jakt efter något nytt att lyssna på. Särskilt som den musik jag gillar inte spelas i radio eller på tv, kan det vara lite si och så med att hitta nya artister.

Joe Bonamassa hittade jag efter en stunds letande på en rysk mp3-sajt. Jag slängde in en hundring svenska och laddade ned hans plattor. Det vara kärlek vid första lyssning! Ja, jisses vilken kille att lira gitarr! Han har hela spektrat, från racerfart med 100 toner per sekund till att hålla en ton som B. B. King.

Joe Bonamassa föddes den 8 maj 1977 i Utica New York. Pappa Bonamassa var själv musiker och drev en musikaffär. Han hade även en rejält stor skivsamling och det var med detta i ryggen som unge Joe började botanisera bland musikaffärens gitarrer och pappans skivsamling.

Snacka om förutsättningar för att lyckas. Att sedan Joe hade envisheten/fallenheten för att bli en exceptionellt bra gitarrist var ju inget som satt ivägen direkt.

Skivdebuten kom 2000 med plattan "A new day yesterday" (Ja, Joe är ingen inskränkt bluesfanatiker, utan har lånat låt och titel från Jethro Tull).

Sedan debuten har det i princip släppts en platta per år. Min personliga favorit är "You & Me" som kom 2006.

Jag hade faktiskt tillfället att se Joe Bonamassa spela på Rockland i Sala förra året. Försökte sälja en recension från det tillfället eftersom det var hans första turné i Sverige. Icke! Inte en tidning nappade på förslaget och då är Joe Bonamassa ansedd som en av världens bästa gitarrister. Det säger nog en hel det om hur det står till med de svenska dagstidningarna.

Nåväl... det intryck jag fick var att han är en fantastisk gitarrist, men att han måste ha övat sig genom sin barndom.

Måste bara bjuda på ett ljudprov. Från holländsk tv - "Bridge to better days" från plattan "You & Me".

En gitarr, ett kungarike för en gitarr

För den blygsamma summan av 5 500 riksdaler kan en Vintage Icon Lemon Drop Peter Green style bli din. Blygsam summa? Ja, om man jämför vad en liknande från Gibson skulle kosta är detta rena fyndet. En gitarr från Gibson custom shop kostar minst 30 000 och då snackar vi en helt vanlig Gibson. Ingen specialmodell.

Gitarrmagasinet Fuzz är helt exalterade över guran och så har det varit i de alla recensioner jag läst om gitarren. Alla är lyriska. Både över utförandet och förhållandevis rimliga priset. Stig på JAM i Örebro har lovat ta hem en sådan och kompisen Bela har lovat pensionera sin Gibson Les Paul 57´ om denna Vintage är så bra som det utlovas.

Personligen har jag bara lirat på en "vanlig" Vintage Les Paul och den satt som gjuten i handen. Fotografen Anders på jobbet har köpt en och låtit banda om den. Han är mycket mycket nöjd. Hans kompis i Sandviken har köpt en direkt från England "och har hittills inte hittat något fel på den. Till och med intoneringen är perfekt".

Inte hittat något fel... det är kanske så enkelt att Trev Wilkinson nu säljer bra gitarrer till det priset som det ska vara. Gibson och Fenders rövarpriser som motsvara två hela månadslöner är kanske helt enkelt ocker. Säger som gitarrfenomenet IA Eklundh "Jag har aldrig betalat mer än 3 000 för en gitarr och det skulle aldrig falla mig in att gör det".

"Om jag hade pengar..." tror det var Jan Malmsjö som joddlade det i rollen som Tevje i "Spelman på taket".

Just det... om jag hade pengar... Säger som min mormor brukade säga "Du kan önska dig i ena handen och skita dig i den andra och se vilken du får mest i"

Måste bara...

tipsa om det nu absolut bästa musikprogrammet på tv - "Later with... Jools Holland". Här i Sverige visas det på Kanal 9 varje söndag... natt vid 00.20. Så man måste verkligen vara en riktig nattuggla för titta (om man nu inte väljer att spela in).

Upplägget är lika enkelt som genialt. Jools bjuder in några band han tycker är bra och låter dem sedan spela live i studio. Jools håller liv i allt med korta, innehållsrika intervjuer som framhåller banden mer än programledaren. Något vissa svenska tv-program skulle må bra av...

Musikutbudet är mycket varierat. Mycket. Här finns allt för (nästan) alla musiksmaker. Klippet här ovanför får tala för hela programmet.

En detalj som skiljer skit från genialt är att det obönhörligt avslöjas vilka som kan och inte kan lira i "Later with... Jools Holland"

Håll utkik 00.20 Kanal 9 söndagar.

En film i handen är bättre än tio i tidningsstället

Måste erkänna att jag är helt torsk på en sak.

Kvällstidningarnas ångvältsmässiga utpumpande av filmer.

"Köp tidningen så får du första filmen i Clintan-serien på köpet"... och jag köper. Utan tvekan. Den här reklamen och marknadsföringen är rent livsfarlig för en filmnörd. Nu kan man äntligen skaffa de där filmerna som saknas i filmsamlingen och det till en hyfsat rimlig kostnad. 59 kronor... 69 kronor... "Eländet" började med allt alla James Bond-filmerna släpptes.

Måste hejda mig ibland. Matt Damons Bourne-filmer blev det bara en av. Bondfilmen "Casino Royale" liksom bara slank med och risk finns att så även sker när alla tre filmerna med "Spindelmannen" kommer att vara tillgängliga (Jo, jag vägrar kalla honom Spider-Man, precis som jag vägrar säga Batman om Läderlappen).

Dock finns det filmer som inte köps. "Morden i Midsomer" är ett exempel och danska "Mordkommissionen" är ett annat. Första "Mordkommissionen" var gratis och den fick hänga med hem bara därför. Efter 20 minuters tittande gav jag upp. Uselt! Rent uselt! Och efter det dissas den danska kriminalserien helt.

Det här är ju filmer som skulle kunna gå under betäkningen "mainstream". Tänk om Expressen skulle våga släppa några blaxploitationfilmer och Aftonbladet några av Argentos zombieruller.

Ja jisses... då skulle väl moraltants- och gubbsverige helt få tokspatt.

Om jag skulle köpa?

Absolut!

Ska bara

... fixa med det kosmetiska först. Klockan är där och räknaren. Ska fixa en bild på mig själv så att jag kan dra igång ordentligt i helgen.
Hmm... funderar på att skriva om Joe Bonamassa eller Vintage Peter Green tribute. En fantastisk gitarr. Har testspelat en (liknande) på Jam.

Första inlägget

Ok, blogga... ska försöka delge mina intressen. Här. Snart. Inom kort.