Uffes film- och musikblogg

Hallsberg firar Zappa

2011-11-23T18:57:00.002+01:00

Frank Zappa – musikaliskt geni, genial galning och allmänt upproriskt munväder. I år skulle han ha fyllt 71 år den 21:a december och den 26:e november blir det Zappafezzt i Hallsberg.

Frank Vincent Zappa föddes den 21:a december 1940 i Baltimore, Maryland och dog den 4:e december 1993 i Los Angeles, Kalifornien. Att kalla honom för produktiv och originell kompositör är att underskatta hans inverkan på den moderna musiken totalt. 59 plattor släppte han under sin levnad och ytterligare 26 har släppts efter hans död – hyllad och älskad av idel nya skaror musikälskare.
Den 26:e november ska Frank Zappa firas i Hallsberg och Alléskolans Aula. En riktig högtidsstund utlovas till alla fansen av hans musik och det med hjälp av Omnibus Kammarblåsare, Kävesta Folkhögskolas Frank Zappa Band, Mats/Morgan Band och Frank Zappa Live Event från Danmark.
– Varför? I grund och botten är vi många i Hallsberg som gillar Frank Zappa och därför blir det en Zappafezzt, säger Jan Ove Jönsson som är band-, och bokningsansvarig för Hallsbergs jazz & bluesklubb. Allt arbete med en Zappafezzt började egentligen med att Frank Zappa Live Event besökte Hotell Stinsen 2006. En av föreningens medlemmar blev så tagen av konserten att han startade en insamling för att få hit bandet igen.
– De kommer hit, minus sångaren Torbjörn Risager, och allt startar på lördagen med insläpp redan klockan 16.00. Zappafezzten slutar runt halv ett natten mot söndag och inleds med Omnibus Kammarblåsare och avslutas med Frank Zappa Live Event. Biljetter finns via Tickster och Najz Prajz.

Musik på Fåfängan

2011-07-14T16:57:00.004+02:00

Ett berg och lite blues. Kan det bli bättre en sommardag?

Fåfängan i Stockholm måste klassas som att ha Sveriges i särklass finaste utsikt vad det gäller konsertarrangemang. Nu är det inte bara för utsiktens skull man bör besöka Fåfängan under en tur till Stockholm. En lunch, middag eller bara en kopp kaffe är värt mödan att ta trappan upp till toppen av berget. Och… med början nu blir det alltså även musikalisk underhållning i form av jazz och blues.

Programmet för blues är som följer:

7/7 Thomas Grahn Bluesband

14/7 Blues Bang

21/7 Blues4U

28/7 Bluerocks

4/8 Mercury Bluesband

11/8 Sven Z Trio

Klockan 18:00 öppnar grillen och klockan 19:00 börjar banden spela. Entrén är 80 kronor och Utegrill finns från 165 kronor. För att vara säker på sitt- och matplats krävs förbokning.

Jazzen ges varje onsdag och på måndagar är det stand up.

En tur till Stockholm måste ju bara innehålla ett besök på fåfängan, eller hur?

Gitarristgodis

2010-10-18T00:27:00.007+02:00

It might get loud
1 2 3 4 5

Regi: Davis Guggenheim.
I rollerna: Jimmy Page, Jack White, The Edge.

Samla tre helt olika individer och låt samtalet utspelas runt vad de gillar allra mest – spela gitarr. Här har vi legendaren, galningen och den pryltokige.
Vem som är vem?
Ja… om inte Jimmy Page förärats epitetet legendar efter sina insatser i Led Zeppelin då kan du sluta läsa här… då är detta varken en film en eller en recension för dig.

Tack och hej!

För er som fortsätter att läsa så… grattis!

Du gillar gitarrmusik och har då en högtidsstund framför dig med regissören Davis Guggenheims It might get loud.
Jimmy Page legendaren, Jack White gitarrgalningen och The Edge – den pryltokige gitarristen som experimenterade sig fram till ett helt eget sätt att spela gitarr. It might get loud kommer att bli en legendarisk film för alla gitarrister. Tro inget annat!
Här pratar man förebilder, här visas gitarrer, här går man in på millimeterprecision när det gäller gitarrteknik, här berättas anekdoter och Jimmy Page gör myten ännu grumligare över vilka band han egentligen hjälpte i studio på 60-talet.
Jack White krossar också alla vaneföreställningar om att det måste vara en Fender eller en Gibsongitarr som man spelar på. Han spelar på vad som finns och ju sämre gitarr ju roligare tycker han att det är. Går den dessutom inte att stämma är det Julafton för Jack White. Galning? Möjligtvis musikalisk galning… men en rolig sådan. Vem annars skulle komma på idén att montera in en Greenbullit på sin gitarr?
David Evans har gått sin egen väg när det gäller gitarrspel. Jo, det är så han heter egentligen – The Edge – och här får vi veta hur han hittade soundet för U2. Att han numera har effektrack och pedaler som drivs av ett mindre kärnkraftsverk är nästan lite komiskt.

Tre gitarrister.
Tre helt olika sätt att spela gitarr på.
Tre mycket intressanta musiker.
It might get loud… dagens nollor till ljudtekniker som säger ”sänk gitarren så höjer jag här” borde tvångsmatas med den här filmen. På högsta volym!
Och som gitarrist... den här filmen måste du bara se!
På en gång!
Nu!

It might get loud... Ja? Gitarren ska ju höras! Va f-n...
ULF HJELTING

Stewart ÄR Jett

2010-10-17T22:59:00.008+02:00

The Runaways
1 2 3 4 5

Regi: Floria Sigismondi.
I rollerna: Kristen Stewart, Dakota Fanning, Stella Maeve, Scout Taylor-Compton, Michael Shannon.

När Joan Jett träffade trummisen Sandy West på ett party blev det starten till ett av de mest framgångsrika tjejrockbanden någonsin – The Runaways. Platsen är Hollywood i mitten på 1970-talet och när tjejerna träffar och presenterar sin idé om ett rockband med bara tjejer för managern Kim Fowley slår dollartecknen runt i huvudet på honom. Debutplattan släpptes 1976 och fram till 1979 hann gruppen med att släppa fyra studioplattor och en liveplatta.
Karriären blev kort men intensiv mycket på grund av sångerskan Cherie Curries allt mer tilltagande drogberoende och bandets totala oförmåga att behålla en basist någon längre tid. Under fyra år avverkade bandet inte mindre än sex stycken basister.
The Runaways startade egentligen som en trio med basisten och sångerskan Micki Steel. Hon lämnade bandet när Cherie Currie anställdes som sångerska och Micki blev sedermera basist i The Bangles. Egentligen var det tänkt att Marie Currie skulle ha varit sångerska i bandet men hon ville inte. Så det fick bli tvillingsyster Cherie… hon som (nästan) saknade sångröst. Under slutet av bandets existens övertog Joan Jett sångmikrofonen när Cherie slutade. Det går en del rykten om att Marie faktiskt ersatte Cherie några gånger när drogerna gjorde att hon inte kunde ställa sig på scenen. Myt eller inte? Kolla youtube och hör ”en” sångerska med mycket ojämn sångröst… Nu har det i varje fall blivit film av denna rock´n´rollsaga.

I filmen The Runaways ser vi Kristen Stewart och Dakota Fanning i rollerna som Joan Jett och Cherie Currie. Och… Kristen Stewart är kusligt lik Joan Jett i alla avseenden. Dakota Fanning gör också en klart godkänd Cherie Currie, men… som film över The Runaways finns det en hel del att önska.
Den här filmen ska mer betraktas som en film om rock´n´roll än som en dokumentär. Att filmen haltar betänkligt kan ha att gör med att bara Joan Jett och Cherie Currie gav sitt medgivande till att filmen gjordes. Basisten Vicky Blue, en av alla basister i The Runaways, ville inte ha att göra med filmen och Lita Ford krävde att få strykas ur filmen helt. Det finns en sologitarrist med i filmen men hon namnges aldrig och om de sex basisterna berättas ingenting. Här får man snarare känslan av att det var ett komplett kompband som Cherie Currie lämnade efter två år.
Filmen berättas i stora delar ur Joan Jetts perspektiv och hur hon vill lira tung rockmusik och gitarr och att hon på vägen råkade hamna i ett tjejrockband. Lite märkligt eftersom filmen ska vara baserad på Cherie Curries självbiografi Neo Angel: The Cherie Currie Story.
Enligt alla uppgifter om filmen är det också Stewart och Fanning som sjunger och man har gjort nyinspelningar på Cherie Bomb och de låtar som finns med på filmens soundtrack. Tydligen ska Joan Jett ha hört Stewart sjunga och trodde att det var hon själv som sjöng… jaja… myter bildas i alla möjliga sammanhang.
The Runaways är en film för oss som var med när det här bandet var som störst och när det mest olämpliga att ha på pojkrumsväggen var en affisch på Cherie Currie i svart baddräkt. Jo… alla skivorna med The Runaways finns fortfarande kvar i vinylskivsbackarna… jag lovar.
Vart affischen tog vägen vete sjutton.
ULF HJELTING

Fartfyllt matinéäventyr

2010-09-23T05:24:00.005+02:00

Prince of Persia: the sands of time

1 2 3 4 5

Regi: Mike Newell
I rollerna: Jake Gyllenhaal, Gemma Arterton, Ben Kingsley, Alfred
Molina, Steve Toussaint, Toby Kebbell, Richard Coyle.

Det mesta som skrivits om Prince of Persia: the sands of time har handlat om Jake Gyllenhaals otroligt deffade och supertränade kropp där svällande muskler har fått mer utrymme än filmens innehåll. Väldigt lite har alltså handlat om att filmen är ett fartfyllt och klassiskt matinéäventyr med få lugna sekvenser.
Prince of Persia är baserad på det legendariska dataspelet, med samma namn, skapat av Jordan Mechner och som i sin första version släpptes redan 1989. Filmen Prince of Persia: the sands of time är dock mycket löst baserat på detta dataspel, måste jag påpeka, och utgår för hur den föräldralöse Dastan (Jake Gyllenhaal) blir persisk prins och växer upp tillsammans med kungen Sharamans (Ronald Pickup) söner Garsiv (Toby Kebbell) och Tus (Richard Coyle). Kungariket hotas dock av att smeder i staden Alamut tillverkar vapen åt kung Sharamans
fiender. Perserna går till anfall med Dastan i spetsen…
Bakom denna produktion står Disney, men filmen är riktad mot en vuxen
publik som sätter action före innehåll. Och det är action vill jag
lova… jisses vad det går undan bland sanddynor, fagra prinsessor och
mystiska gyllene dolkar. Stundtals går det så fort i blidsekvenserna
att det kan vara knepigt att häng med i alla tankeknäckande vändningar.
Jake Gyllenhaal fungerar dock alldeles utmärkt som äventyrlig persisk
prins och Gemma Arterton som fager prinsessa är just… ja fager.
Dataspelet finns i flera versioner och bli inte förvånad om det
kommer en Prince of Persia 2 inom en snar framtid.
En kul detalj för de som intresserade av främmande språk – Dastan
betyder hjälte på persiska…

ULF HJELTING

Mäktig natur

2010-09-21T23:11:00.006+02:00

Örnjägarens Son
1 2 3 4 5

Regi: René Bo Hansen.
I rollerna: Bazarbai Matei, Asilbek Badelkhan, Serikbai Khulan, Matei Mardan.

Gillar man mäktiga rovfåglar och storslagen mongolisk natur är denna film, vid första anblicken, precis det man söker. Lite synd att det handlar om en lågbudgetfilm. Ibland får man känslan av att regissören fått betala för varje inspelad minut och man kastas från scen till scen där regissören har pressat in så många olika typer av scenarier han kunnat under 90 minuter. Örnjägarens Son är lite för rakt på sak, den skulle utan tvekan tjäna på att vara lite lite längre. Filmen visar också på kontrasten mellan obygd och storstad – nomader och stadsbor.
Berättelsen, som för övrigt är väldigt fin, handlar om den växande vänskapen mellan den 12-årige nomadpojken Bazarbai (Bazarbai Matei) och hans skyddsängel örnen och deras sökande efter hans storebror Khan (Asilbek Badelkhan) som lämnat landsbygden för storstaden. Deras färd blir minst sagt brokig och går från landsbygd till storstad, över berg och djupa dalar, via munkar i kloster och elaka cirkusdirektörer.
Skådespeleriet är det egentligen inga fel på, det handlar om amatörskådespelare som inte tycks spela några roller utan snarare är sig själva i filmen.
Filmmusiken, de lite lagom lågmälda pianostyckena, samspelar väldigt bra tillsammans med de mäktiga naturomgivningarna.

NIKLAS BERGLUND

Live at Heart

2010-09-11T16:23:00.004+02:00

Just nu pågår ett av de största musikevenemangen någonsin i Örebro.
Över 100 band på 13 scener.
Jo... jag var där i går och snurrade runt min egen axel med en kamera.

Om det var bra?
Ujijujijuj! Om inte Anders Damberg får ett kulturpris snart eller nått liknande är det nått som är rejält fel i vår stad! Rejält!

Under gårdagen fanns det en plan över vilka band som skulle ses. En plan som sprack i kvadrat. Gav det spanska bandet Seventy Seven en chans på Cadillac Bar. Och... det här är ett av det bättre banden som bevistat vår stad på mycket mycket länge.
Därför fick F.U.B.A.R på Harrys utgå. Tyvärr.
Sedan hade Frankie King & The Bluespots ställt in på grund av sjukdom. De ersattes av Blues Solution som skötte det riktigt riktigt bra. Bra mixat dessutom.
I kväll lördag fortsätter Live at Heart med ännu fler band...

Kommer en längre redogörelse här.
Till dess. Njut av Seventy Seven här nedan.

Polanskis sista?

2010-08-26T06:40:00.004+02:00

The Ghost Writer

1 2 3 4 5

Regi: Roman Polanski
I rollerna: Ewan McGregor, Pierce Brosnan, Kim Cattrall, James Belushi, Timothy Hutton, Olivia Williams.

Roman Polanski har ett välrenommerat och grundmurat rykte som regissör och som 77-åring fortsätter han att leverera. Det här är en levande filmlegendar och en filmregissör av den gamla skolan då man fortfarande kunde göra film utan datorer och en massa specialeffekter.
Hela hans karriär är fylld med filmiska godbitar och han är inte bara regissör utan även skådespelare och manusförfattare.
I The Ghost Writer möter vi en spökskrivare (Ewan McGregor) som just fått ett riktigt smörjobb. Tror han i varje fall. Uppdraget är att skriva den förre premiärministern Adam Langs (Pierce Brosnan) självbiografi. Det finns en liten detalj bara… hans företrädare hittades drunknad och nu är det hans jobb att slutföra boken.
The Ghost Writer är baserad på författaren Robert Harris roman ”The Ghost” och detta är också Polanskis återkomst till thrillergenren. 9th Gate med Johnny Depp från 1999 var förra försöket i den genren.
Filmen innehåller faktiskt inte en enda död punkt, främst tack vare ett alldeles utmärkt agerande från både Ewan McGregor och Pierce Brosnan. Faktum är att hela ensemblen gör att en lysande insats som lyfter hela filmen. Här finns en närhet som garanterat fångar uppmärksamheten och… du har inte en chans att gissa utgången av filmen. Visst har filmen sina skavanker lite här och där men det här är så genomtänkt att… nej det går bara inte.
ULF HJELTING

Herre jisses…

2010-07-06T23:10:00.004+02:00

FOOD, inc.
1 2 3 4 5

Regi: Robert Kenner.
I rollerna: Gary Hirshberg, Michael Pollan, Troy Rush, Joel Salatin, Eric Schlosser.

Vad innehåller vår mat? Den vi köper i snabbköpet?
Hur föds kor, grisar och kycklingar egentligen upp?
Maltodextrin… är vad för något? Finns det naturligt?
I dag föder man upp en kyckling som är dubbelt så stor på hälften av tiden mot på 50-talet. Frukter som äpplen och apelsiner har idag 40 procent mindre andel vitaminer än i början av 1900-talet…
Regissören Robert Kenner och författarna Kim Roberts och Elise Pearlsteins dokumentär om den amerikanska matindustrin är chockande. Här får vi veta att en gröda som majs finns i stort sätt i allt vi äter, om inte så i varje fall som en del av en kemisk tillsats. Vi får också veta att en… EN… hamburgare innehåller delar från mer än 180 olika djur. Dock inte alltid ko…och e-colibakterier finns i allt från kött till sallad….
FOOD, inc. är en nästan kväljande upplevelse där nästkommande middag garanterat sätter sig på tvären i halsen. Om någon blir vegetarian efter att ha sett den här filmen så… ja, jag skulle inte bli förvånad.
Är verkligen allt som sägs i filmen sant?
Om detta stämmer så håller vi sakta men säkert på att förgifta oss själva. Mänskligheten behöver ingen atombomb för att utrota sig. Det gör matindustrin åt oss…
Är det vettigt att behöva tvätta kött med klorin för att döda e-colibakterier, när det som behövs är att korna får beta gräs en vecka istället för att äta kraftfoder innan slakten för att sänka andelen e-colibakterier med över 90 procent?
Eller bonden som slaktar kycklingar under rinnande vatten utomhus. Där klagar amerikanska livsmedelsstyrelsen på att det är ohälsosamt, trots att hans kycklingar har en bakteriehalt på under 200 mot storslakteriet som överstiger 2000…
Ja…
Se FOOD, inc. på egen risk. Om du inte vill äta på ett tag efter att ha sett filmen… skyll inte på mig.
ULF HJELTING

Äntligen!

2010-07-03T02:01:00.004+02:00

Private Practice
Säsong 2
1 2 3 4 5

Regi: Mark Tinker/ Tom Verica/ Helen Shaver/ Michael Pressman/ Michael Zinberg/ Joanna Kerns/ James Frawley/ Jeff Melman/ Bethany Rooney/ Kate Woods/ Allison Liddi-Brown/ Jim Frawley/ Steve Gomer/ Donna Deitch/ Eric Stoltz.
I rollerna: Kate Walsh, Tim Daly, Audra McDonald, Paul Adelstein, KaDee Strickland, Chris Lowell, Brian Benben, Taye Diggs, Amy Brenneman.

Spin-offen på Grey’s Anatomy fortsätter och det fungerar. Redan när säsong ett kom ut var jag tveksam eftersom spin-offserier har en tendens att misslyckas men inte den här gången. Tvärtom. Jag tycker till och med att Private Practice är bättre än Grey’s Anatomy. Säsong två börjar med att praktiken har ekonomiska problem och att de riskerar att förlora praktiken om de inte kan hitta en lösning. Addisons bror dyker upp och visar sig vara allvarligt sjuk och allas vår McDreamy, Derek Shepard, dyker också upp i säsong två. Ett extra ögongodis för alla tjejer.
Säsongen tar också upp ett allvarligt ämne den här gången. Abort. Är det rätt eller fel? Ett känsligt ämne att ta upp men avsnittet får en verkligen att tänka efter.
Kärleksproblem, vänskap och familj är vanliga ingredienser i en tv-series koncept men här känns det inte lika klyschigt. Praktiken är inte så stor och det är inte för många huvudkaraktärer så allting upplevs mer personligt och inte fullt så överdramatisk som sjukhusserier ofta kan upplevas. Jag fastnade själv för Addison redan i Grey’s Anatomy och hon var helt rätt person att bygga en serie på. Serien är mysig, personlig och verklig jämfört med andra. Jag säger bara: Äntligen! En serie som man faktiskt kan relatera till. Inga bomber i folks kroppar utan verkliga problem. Enda anledningen till att säsongen inte får full pott är att sjukhuskonceptet trots allt känns lite uttjatat men det kan jag inte ge dem skulden för. Inte så mycket en serie för killar heller, om man bortser från hur vacker Addison är, så jag avslutar med två ord riktade till alla tjejer: Se den!
MILLA JOHANSSON

Nääää....

2010-07-01T23:35:00.005+02:00

Monty Python
Not the Messiah (He's a very naughty boy) Live
1 2 3 4

Regi: Aubrey Powell.
I rollerna: Eric Idle, Michael Palin, Terry Jones, Terry Gilliam, Shannon Mercer, Rosalind Plowright, William Ferugson, Christoher Purves, Carol Cleveland, Neil Innes, John Du Prez.

Den som tror att Not the Messiah (He's a very naughty boy) Live är en ny Live at the Hollywood Bowl är helt fel ute. Visserligen firas 40-årsjubileumet av Monty Python, men där slutar också alla beröringspunkter med Monty Pythons klassiska sketcher.
Detta är ett oratorium…
Och va f-n är det då?
”Ett oratorium är ett större musikaliskt verk för orkester, sångsolister och kör, med berättande text. I motsats till opera är oratoriet inte avsett för sceniskt framförande, använder inte av kulisser, kostymer eller skådespel. Handlingen är ofta inskränkt till ett minimum. Det som skiljer oratorium från opera är också att handlingen i ett oratorium ofta (men inte alltid) är berättelser från Bibeln”.
Något enklare förklarat är det är det ett operaliknande stycke som sjungs av personer som man inte hör vad de säger…
Och Not the Messiah (He's a very naughty boy) är för de som gillar Monty Python… och opera.
Om det är bra?
Tja… gillar man en falsksjungande Eric Idle som sjunger sämre än badrumssångaren i genomsnitt och garanterat knäcker kakelplattor i parti och minut så…
Jo, lite kul är det faktisk. Eric Idles Bob Dylan-parodi är lite rolig och så kan de ju inte undgår att sjunga I´m a lumberjack and I´m okej…
Annars är Not the Messiah (He's a very naughty boy) löst baserad på Life of Brian. Mycket löst baserad…
ULF HJELTING

Kuslig

2010-07-01T23:27:00.005+02:00

Shutter Island
1 2 3 4 5

Regi: Martin Scorsese.
I rollerna: Leonardo DiCaprio, Mark Ruffalo, Ben Kingsley, Max von Sydow, Michelle Williams, Jackie Earle Haley, Elias Koteas.

Dennis Lehanes roman Shutter Island eller Patient 67, som den heter på svenska, tillhör en av de absolut största läsupplevelserna detta årtusende. En mer komplex historia är svår att hitta och det finns minst fem olika tolkningsnivåer om kriminalkommissarie Teddy Daniels (Leonardo DiCaprio) förehavanden vid mentalsjukhuset för psykiskt sjuka brottslingar på ön Shutter Island.
Första reaktionen över att boken skulle bli film blev ett typiskt närkingskt ”Det går aldriii”. Detta just med tanke på den komplexa historien med ett flertal mycket sammansatta drömsekvenser och lite annat som jag inte tänker avslöja i den här recensionen. Även om det nu blev en regissör som Martin Scorsese så skulle det krävas underverk för att lyckas bildsätta Lehanes roman.
Att filmatisera en roman är aldrig lätt. Dels beroende på att det handlar om helt olika berättelseformer och dels har varje läsare just har sin speciella ”film” över vad som utspelar sig i boken.
Här har Martin Scorsese dock lyckats till 100 procent. Shutter Island är precis som jag upplevde boken – samma känsla, samma atmosfär. Visserligen har vissa saker i boken utelämnats och några saker har tillförts men enbart av dramaturgiska orsaker. Komplexiteten från boken har bevarats ypperligt och slutet är precis lika tvetydligt som i boken. Shutter Island är ingen film för de som enbart ser film som ett tidsfördriv att umgås till, sitta och snacka, sms, eller andra idiotiska aktiviteter. Den här filmen kräver absolut koncentration och närvaro. Allt för att få största behållning och upplevelse av filmen.
ULF HJELTING

Magnifikt

2010-06-23T19:56:00.004+02:00

Alice i Underlandet
1 2 3 4 5

Regi: Tim Burton.
I rollerna: Mia Wasikowska, Johnny Depp, Helena Bonham Carter, Anne Hathaway, Crispin Glover, Matt Lucas, Steven Fry, Michael Sheen, Alan Rickman.

Tim Burton och Johnny Depp tycks ha en grej ihop. Alice i Underlandet är sjunde filmen de gör tillsammans. Egentligen är detta inte alls Alice i Underlandet… Tim Burton har här gjort en mix av Lewis Carrolls två böcker om Alice – Alice i Underlandet och Alice i Spegellandet – och tagit det ”göttigaste” från dessa berättelser och mixat ihop detta till en egen berättelse.
Här möter vi en Alice (Mia Wasikowska) vars fästman just friat till henne samtidigt som Påskharen helt oväntat dyker i Alice ögonvrå. Bara hon kan se honom och något omtumlad ber hon sin fästman om betänketid till erbjudandet om giftermål. Påskharen har sett Alice och inser att han är på fel plats och börjar springa tillbaka därifrån han kom. Han slinker ned i en jordhåla och Alice följer efter. Då inser hon att detta är ingången till Underlandet.
-Välkommen tillbaka, säger Den galne hattmakaren (Johnny Depp) och bjuder på te.
Och så kan äventyret börja…
Tim Burton har skapat en fantastisk scenografi som fullkomligen sväller av färger och galna infall. Här firar CGI en filmisk triumf där gränsen mellan fantasi och verklighet suddats ut totalt. Och Johnny Depp har fått fritt spelrum för allehanda galna infall. Den här versionen av Alice i Underlandet har du garanterat inte sett förut och frågan är om inte Lewis Caroll jublar från andra sidan, 112 år efter sin egen färd mot ”underlandet”.
Detta är en film som bara måste ses på blu-ray. En vanlig dvd gör inte filmen rättvisa. Fast allra bäst blir det givetvis på bio i 3D.

ULF HJELTING

Grått om nått

2010-06-10T21:57:00.012+02:00

Grey´s Anatomy
Säsong fem
1 2 3 4 5

Regi: Rob Corn, Michael Pressman/ Eric Stoltz/ Randy Zisk/ Jim Frawley/ Joanna Kerns/ Tom Verica/ Arlene Sandford/ Jeannot Swarc/ Allison Liddi-Brown/ Julie Anne Robinson/ Dan Attias.
I rollerna: Chandra Wilson, Ellen Pompeo, James Pickens Jr., Justin Chambers, Kate Walsh, Katherine Heigl, Patrick Dempsey, Sandra Oh, T.R. Knight.

Säsong fem av Grey’s Anatomy börjar med att en ny doktor börjar på sjukhuset och han och Christina lär känna varandra ganska direkt. Det är mycket som händer denna säsong på Seattle Grace sjukhuset. Meredith och hennes vänner får börja arbeta mer självständigt och nya karaktärer kommer och går. Sjukhuset måste bättra på sitt rykte och samtidigt som de arbetar försöker alla lösa sina kärleksbekymmer.
Jag ska vara riktigt ärlig nu. Det fungerar inte längre. Bara för att det kommer in nya karaktärer så betyder det inte att serien får ett lyft. Det är så gott som samma handling som i den första säsongen och min personliga åsikt är att om det är svårt att vara tillsammans med någon att man måste bryta upp till och från, då är man inte menade att vara ihop. Även om det händer saker hela tiden så har jag svårt att hålla kvar intresset. Efter fem säsonger så känns det inte nytt och spännande längre. Jag får ge dem ett litet plus för att det sista avsnittet faktiskt var känslosamt och spännande. Frågan är om det är värt att se en hel säsong för ett avsnitt på en timma. Alla är tillsammans med alla från och till och det spelar ingen roll om de kallas McSteamy eller vad de nu kallas det är inget hett över varken dem eller handlingen. Det låter hårt men jag är väldigt besviken. Säsong fem får en trea eftersom min filmkunskapslärare lärde mig att det värsta du kan ge en film eller serie är inte en etta eller tvåa utan en trea för den är neutral, inte dålig och inte bra. Tyvärr så ger säsongen mig ingenting. Dags att de lägger lite mer energi på spinoff serien Private Pratice istället som jag ser fram emot att kolla igenom.

MILLA JOHANSSON

Skrämmande

2010-06-03T22:12:00.004+02:00

Vägen

1 2 3 4 5

Regi: John Hillcoat.
I rollerna: Viggo Mortensen, Kodi Smit-McPhee, Charlize Theron, Robert Duvall, Guy Pearce, Garret Dillahunt.

Vi befinner oss i en nära framtid. Någonting har hänt – oklart vad, men Jorden håller sakta men säkert på att dö. Så gör också mänskligheten. De få människor som finns kvar lever… av varandra.
Här möter vi en pappa (Viggo Mortensen) och hans son (Kodi Smit-McPhee) på deras vandring mot havet och en förhoppning om en bättre tillvaro. De har en pistol och några få patroner att försvara sig med i ett fullständigt laglöst land.
Vägen, eller The Road som den heter i original, är baserad på Cormac McCarthys roman med samma namn. Cormac McCarthy har bland annat romaner som Gränstrilogin (Dessa vackra hästar, Övergången, Städerna på slätten) och No country for old men på sitt samvete. Även ett Pulitzerpris finns hemma i bokhyllan…
Joe Penhall har bearbetat romanen till filmmanus.

Det är kallt. Det är grått. Det är stundtals oerhört grymt. Vägen är en nattsvart dystopi som man måste ha en oerhört bra dag för att orka med att titta på. Regissören John Hillcoat har skapat en stämning i filmen som sakta kryper sig in under skinnet på åskådaren. En känsla av obehag infinner sig och det går tillslut inte att värja sig mot hopplösheten i beskrivningen av framtiden.
Berättartempot är också relativt sävligt och filmen påminner en hel del om Andrej Tarkovskijs Offret. Vägen befinner sig ljusår från actionformulär 1A. Inga häftiga actionscener, inga expositioner eller huvudhöga karatesparkar. Det är så mycket bättre än så. Så fruktansvärt mycket bättre.
Det riktigt otäcka med Vägen är att den känns så fasansfullt trovärdig. Så här skulle det mycket väl kunna bli om vi, mänskligheten, inte ser upp.

ULF HJELTING

Långt ifrån ugly

2010-05-26T23:26:00.003+02:00

Ugly Betty Säsong tre

1 2 3 4 5

Regi: Salma Hayek/ Silvio Horta/ Ben Silverman/ Jose Tamez/ Joel Fields.
I rollerna: America Ferrera, Eric Mabius, Becki Newton, Michael Urie, Vanessa Williams, Ana Oritz, Mark Indelicato, Tony Plana.

Säsong tre av Ugly Betty är en nystart för både Betty och tittarna. Hon har rest runt i USA och kommer tillbaka fast bestämd att ta tag i sitt liv. Mer ansvar på jobbet, en egen lägenhet inne i staden och absolut inget kärlekstrassel. De två första punkterna på listan är inte så svåra att ta tag i men kärlek är svårare att kontrollera. Frågan är om hon är mogen nog för att nå sina mål.
Redan i första avsnittet slängs man in i handlingen och det händer något hela tiden.

Säsong tre blir aldrig tråkig och Ugly Betty är en serie som blir bättre och bättre för varje säsong. Hur mycket nu tre säsonger kan säga om en serie. I de första avsnitten är Lindsay Lohan också med och gästspelar som Kimmie Keegan, Bettys mobbare från skolan som nu behöver hennes hjälp. Säsongen låter tittaren lära känna de andra karaktärerna mer den här gången och all fokus ligger inte hela tiden på Bettys liv. Tack vare det så finns det alltid någon form av drama som driver handlingen framåt och som gör det omöjligt att sluta titta.

Jag tappade intresset under säsong två men nu är jag helt fast i serien igen. Ser verkligen fram emot säsong fyra. Det enda tråkiga är att seriens namn börjar förlora sin mening eftersom hon bara ser bättre och bättre ut hela tiden. Och en tjuvtitt på säsong fyra säger att det inte tar slut där. Men jag kan inte låta bli att älska henne och alla de andra för det.

MILLA JOHANSSON

Magnifikt

2010-05-03T23:53:00.007+02:00

The Imaginarium of Doctor Parnassus

1 2 3 4 5

Regissör: Terry Gilliam.
Skådespelare: Heath Ledger, Johnny Depp, Jude Law, Colin Farrell, Lily Cole, Christopher Plummer, Peter Stormare, Tom Waits, Andrew Garfield, Verne Troyer.

Det här blev tyvärr Heath Ledgers sista film. Han avled under inspelningen, men detta är väl old news för alla som gillar film…
Vad som är intressant med The Imaginarium of Doctor Parnassus är hur regissören Terry Gilliam lyckats färdigställa filmen.
Så här ligger det till…
Filmen utspelar sig i två rum – dels verkligheten och dels i… ja, låt oss säga Doktor Parnassus ”fantasi” utan att för den skull avslöja allt för mycket av handlingen. Terry Gilliam och Heath Ledger hade avslutat filma materialet till tagningarna i ”verkligheten” när Heath dog. Därför färdigställdes filmen med hjälp av Johnny Depp, Jude Law och Colin Farrell. Han hade att välja på att skrota allt som var filmat med Heath och börja om eller att fortsätta med dessa tre som ersättare.
Nödlösning?
Absolut inte! Faktum är att filmen får ytterligare en dimension med dessa skådespelare och det känns definitivt inte som något misslyckat alternativ.

Vad handlar då själv filmen om?
Detta är historien om en vadslagning mellan Mr Nick (Tom Waits) och Doktor Parnassus (Christopher Plummer). I potten finns en dos odödlighet och Doktor Parnassus dotter Valentina (Lily Cole). En dag hittar de Tony (Heath Ledger) hängande under en bro…
Precis som vanligt har Terry Gilliam åstadkommit en mustig skröna med hjälp av en mastig scenografi. Detta är godis för en cineasts ögon och en fullkomlig njutning att titta på.
Blu-ray-skivan innehåller dessutom en hel del extramaterial. Bland annat en intervju med Heath Ledger från 2007.
ULF HJELTING

Blaxploitation - som på 70-talet

2010-04-25T01:31:00.004+02:00

Black Dynamite
1 2 3 4 5

Regi: Scott Sanders.
I rollerna: Michael Jai White, Arsenio Hall, Tommy Davidson, Buddy Lewis, Peter Antico, Cheryl Carter, Charmane Star.

När Black Dynamites (Michael Jai White) bror blir mördad i något som kan liknas vid en uppgörelse mellan langare ger sig den före detta CIA-agenten ut för att hämnas sin bror. Mot en Magnum 44 och stenhårda karatesparkar går ingen säker och Black Dynamite kickar först och frågar, kanske, efteråt…
På sin jakt efter broderns mördare upptäcker han något som skakar hela hans världsuppfattning. Och så var det det där med Anaconda Malt Liquor…

Jag måste nypa mig i armen flera gånger inför Black Dynamite. Är detta verkligen inte inspelat på 70-talet? Allt finns där, de burriga afrofrisyrerna, kläder enbart en hallick skulle jubla över, testosteronstinna repliker, tung funkmusik, skakig tafflig kameraföring och kvinnor som enbart är med i filmen för sitt utseende och minimala (läs obefintliga) klädsel.
Jodå… produktionsår 2009… Kul att se Arsenio Hall göra lite nytta igen framför kameran och Michael Jai White… ja, vad sjutton hände med karriären efter Spawn egentligen?
Detta måste vara en av de bäst gjorda filmhyllningarna någonsin – oavsett genre. Black Dynamite är totalt klockren i atmosfär och scenografi. Mer Blaxploitation än Black Dynamite går inte att uppbringa och gillar man denna genre är filmen ett måste. Och gillar man filmer som Shaft, Super Fly, Black Belt Jones, Black Samson, Cleopatra Jones och Hit Man, så är Black Dynamite...
Eller rättare sagt, filmen är ett måste för alla cineaster!
Black Dynamite lär komma som tecknad tv-serie någon gång under 2010.
Håll utkik.
Under tiden – drick Anaconda Malt Liquor: it gives you Ooooo
ULF HJELTING

Usel

2010-04-22T00:43:00.007+02:00

Cabin Fever 2
‑

Regi: Ti West.
I rollerna: Rider Strong, Marc Senter, Judah Friedlander, Alexander Isaiah Thomas, Giuseppe Andrews, Lila Lucchetti.

Den stora och avslutande skolbalen närmar sig. Några har dejt, andra inte. Vattnet i stadens vattenledningar är minst sagt ohälsosamt.
Snart bryter helvetet löst…

Det ryktas om att regissören Ti West inte ville ha sitt namn med i den här filmen. Ser man resultatet så förstår man varför.

Cabin Fever 2 är fullkomligt usel och är inte i närheten av den första filmens truliga charm. Det här är så undermåligt att jag knappt hittar ord för det…

Första filmen kom 2004 och den här filmen har inte mycket gemensamt med den, annat än att det är samma å... och någon skådis gemensamt.
ULF HJELTING

Recension av första filmen

Cabin Fever
1 2 3 4 5

Regi: Eli Roth.
I rollerna: Rider Strong, Jordan Ladd, James DeBello, Cerina Vincent, Joey Kern, Giuseppe Andrews, Richard Boone, Eli Roth.

Det kanske finns filmer i den här genren som är bättre och mer nyskapande, men frågan är om inte Cabin Fever tillhör de mer charmiga skräckfilmerna som gjorts. Visst är det stundtals ganska tafflig lågbudget men regissören, skådespelaren, manusförfattaren och producenten Eli Roth har valt att inte bränna hela budgeten på billiga effekter utan istället valt att ta fram det bästa ur de unga skådespelarna.
Handlingen är den gamla vanliga som bland annat känns igen från Motorsågsmassakern, Evil Dead och Fredag den 13:e-filmerna. Några ungdomar har hyrt en stuga mitt ute i vildmarken för att festa och ha kul en helg. En kväll kommer en luffare och ber om hjälp. Han är sjuk och blodet formligen sipprar ur varje por i hans kropp. Istället för att hjälpa honom slår de ihjäl honom.

Cabin Fever är inte unik. Den är inte nyskapande. Den är stundtals usel, för att i nästa sekund vara helt lysande. Skådespelarinsatserna i filmen åker riktig bergochdalbana mellan scenerna.
Dock kommer filmen säkert att glädja mången cineast med förtjusning för skräckfilm.
ULF HJELTING

Mormor ska förstå

2010-04-21T23:44:00.006+02:00

I går efterfrågades det här på bloggen vad Nicholas Subraian har för sig på skivfronten. Om han är på gång att släppa nått inspelat.

Och…
Vem ser man stå lutat mot tegelväggen utanför TBV:s (ja ja det heter nått annat nu men…) musikhus när man passerar där mot SDR?
Jo, det är Nicholas Subraian som tar en paus.

Och det stämmer…
Han är på gång med att släppa en platta med elva, tolv låtar och allt är på svenska.
-Så att även mormor ska förstå, säger han och ser pillimarisk ut.
Inget skivbolag är inkopplat – än… och allt bekostas ur egen fick. En bunt Örebromusiker medverkar också och allt är planerat att släppas innan sommaren.
Vi håller tummarna att det blir innan midsommar.
Om det blir bra?

Ingen tvekan om nått annat!

Förutsägbar

2010-04-17T09:37:00.003+02:00

Trubbel i paradiset
1 2 3 4 5

Regi: Peter Billingsley.
I rollerna: Vince Vaughn, Jason Bateman, Jon Favreau, Kristin Davis, Maln Åkerman, Kristin Bell, Jean Reno.

Jason (Jason Bateman) och Cynthia (Kristin Bell) har problem i äktenskapet. Men, de har en lösning. Lösningen heter Eden Resort West och är en tropisk ö.
Det finns en hake… resan kostar en del, men om de fixar ytterligare tre par till så får de grupprabatt. Sagt och gjort. Infokväll anordnas med powerpointpresentation för deras vänner.
Först chockas vännerna av att Jason och Cynthia har planer på att skiljas, men efter viss övertalning blir de fyra par som beger sig till Eden Resort West.
Väl där visar sig det sig att det är fler än Jason och Cynthia som har en fnurra på tråden.
Och… Eden Resort West är för par… Eden Resort East är för singlar…

Trubbel i paradiset är en relativt förutsägbar komedi, om än med en och annan rolig scen.
Vi som varit gifta vet att det inte är så enkelt som i filmens värld. I verkligheten finns det de som bara drar och skiter i vad det får för följder och i verkligheten finns ingen paradisö att åka till… inte någonstans…
Men, nu handlar det om filmen Trubbel i paradiset och inget annat.
Vince Vaughn tycks göra samma roll i alla filmer numera, vilket känns som lite slöseri. Malin Åkerman går dock från klarhet till klarhet och där har vi en riktig Hollywood-stjärna.
Om Trubbel i paradiset är sevärd?
Ja, visst. Tråkigare kan man ha.
Förvänta dig dock inget omvälvande relationsdrama.
Några snabba skratt utan några bestående intryck…
Ungefär som livet i övrigt.
ULF HJELTING

Enbart irriterande

2010-04-17T09:09:00.004+02:00

Final Destination 3D
1 2 3 4 5

Regi: David R Ellis.
I rollerna: Bobby Campo, Shantel VanSanten, Mykelti Williamson, Nick Zano, Haley Webb, Krista Allen, Andrew Fiscella, Justin Welborn.

Ledigt och fira det med ett besök på stadens motorstadion?
Ja, det är vad vännerna Nick (Bobby Campo), Lori (Shantel VanSanten), Hunt (Nick Zano) och Janet (Haley Webb) har som plan.
Bilarna far runt runt på banan och vännerna har bänkat sig på läktaren. Det är då som Nick får några flashbacks, eller snarare flashforwards. Han får en förnimmelse om vad som kommer att hända inom en snar framtid och det är inga roliga saker. När människor runt honom börjar säga samma saker som i förnimmelsen drar han ut sina vänner från motorstadion. Inte en minut för sent visar det sig. Sedan börjar det hända saker…

Final Destination 3D ska inte förväxlas med Final Destination 3. Det handlar om två helt skilda filmer om än med liknande innehåll – människor som dör på de mest häpnadsväckande sätt…
Det händer just nu en hel del inom 3D-tekniken och ett besök i närmaste biosalong kommer att förändras dramatiskt. För hemmabruk återstår det dock en hel del att önska. Visserligen är tiden förbi med svartvita 3D-filmer som flimrade i rött och grönt, men…
3D i färg? Njaee… jo, fast ändå inte. Vissa färger syns, andra inte och de där sladdriga pappersglasögonen som följer med är inte mycket att ha.
Om dina 3D-glasögon från senaste biobesöket funkar? Nope. Funkar inte. Har testat. Varför? Ingen aning…
Final Destination 3D är gjord helt med tanke på 3D. Tyvärr funkar det inte alls. Handlingen blir en bieffekt till alla effekter (som inte funkar) och resultatet blir enbart irriterande dåligt.
I väntan på att biotekniken för 3D hittar hem till mitt vardagsrum kommer jag att försöka undvika fler 3D-filmer, även om de släpps på blu-ray.
ULF HJELTING

Nästan kuslig

2010-04-17T08:37:00.006+02:00

Paranormal Activity
1 2 3 4 5

Regi: Oren Peli.
I rollerna: Katie Featherston, Micah Slot, Mark Fredrichs, Amber Armstrong, Ashley Palmer.

Katie (Katie Featherston) och Micah (Micah Slot) bor tillsammans i ett relativt nybyggt hus. Men… det händer märkliga saker. Dörrar öppnas och stängs, saker försvinner för att sedan dyka upp på helt otänkbara ställen. Det dunsar och hörs konstiga ljud. Både på dagen och mitt i natten.
Micah köper därför en kamera med rörelsedetektor som han placerar i sovrummet.
När de dagen efter tittar igenom vad som filmats får de en mindre chock…

Paranormal Activity kostade 15 000 dollar att spela in och regissören Oren Peli gjorde filmen på en vecka i sitt eget hem. Allt spelades in med en handkamera. Allt för att få en känsla av dokumentärfilm.
Ja, det gäller att sprida myterna om hur en film är gjord.
Handhållen kamera? Till viss del…
Inspelade i regissörens eget hem? Tja, mycket möjligt. Varför inte?
Gjord på en vecka? Skulle inte tro det… Inte ens om de var vakna dygnet runt.
Kostade 15 000 dollar att göra. Ehh… typ 100 000 svenska kronor. Nä, inte en chans. En sådan här film är betydligt dyrare att göra.
Bara amatörer i rollerna. Enbart en snabbtitt inne på IMDB krossar den myten obönhörligt och ställer samtidigt frågan; Vad räknas som amatör?
Jämförelsen med Blair Witch Project är ofrånkomlig. Paranormal Activity är en film i samma anda – på mer än ett sätt.
Bättre? Njaee…

Det där med dunsar och att saker bara försvinner… kunde lika gärna kunnat vara min lägenhet. Men, ska nog ge fanken i att fixa en kamera…
ULF HJELTING

Stort hjärta

2010-04-17T07:58:00.004+02:00

Defendor
1 2 3 4 5

Regi: Peter Stebbings.
I rollerna: Woody Harrelson, Elias Koteas, Michael Kelly, Sandra Oh, Kat Dennings, Charlotte Sullivan, Max Dreesen.

Världen är ond och människorna likaså.
Eller?
Arthur Poppington (Woody Harrelson) kanske inte är den vassaste kniven i lådan, men han uppväger detta med ett hjärta större än allt annat. På dagarna är han vanliga Arthur, men på kvällarna förvandlas han till superhjälten Defendor!
Superkrafter? Nej, inte precis, även om Arthur gärna vill tro det. Med en egentillverkad utrustning, ljusår från Iron Man, och beväpnad med slangbella och stenkulor tar han itu med stadens ”onda” och maffiaboss.

Defendor kan nog klassas som drama med visst inslag av feelgood. Filmen är definitivt ingen komedi och Woody Harrelson ÄR verkligen Defendor. Karaktären skulle kunna sägas vara en vidareutveckling av bartendern Woody Boyd i tv-serien Skål.
Defendor är även regissören Peter Stebbings regidebut och andra insats som manusförfattare. Annars är han mest känd som skådespelare med insatser i tv-serier som Stargate SG-1, Arkiv X, Mutant X och Jeremiah (ännu inte visad i Sverige).
Defendor är ingen traditionell superhjältefilm innehållande massvis med specialeffekter och imponerande superkrafter. Här är det vanliga människor som hjälper andra människor – även om Defendor gärna skulle vilja ha superkrafter…
Vem vill inte det?
ULF HJELTING

Utan riktig stuns

2010-04-16T00:11:00.003+02:00

Arctic Outbreak
1 2 3 4 5

Regi: Mark A Lewis.
I rollerna: Val Kilmer, Martha MacIsaac, Anne Marie DeLuise, Aaron Ashmore, Steph Song, Kyle Schmid, Viv Leacock, William B. Davis, Sebastian Gacki.

Av någon märklig anledning har The Thaw, som filmen heter i original, fått den svenska titeln Arctic Outbreak.
Varför? Ja… det vet nog bara den på filmbolaget som bytte namn… kanske.
Vi befinner oss platsmässigt i Yukon, mellan Alaska och nått som i Kanada kallas för Northwest Territories. Geografiskt ligger Yukon på samma breddgrad ungefär som södra Grönland och typ, Umeå, i Sverige. Här strövar isbjörnen fritt, till skillnad mot Umeå… även om det går myter om vad som finns i den svenska vildmarken.
Här, i Yukon, forskar Dr David Kruipen (Val Kilmer) om den globala uppvärmningen. Han har upptäckt någon. Något som inte är bra, varken för mänskligheten eller för planeten Jorden.
En dag kommer hans dotter Evelyn (Martha MacIsaac) på besök. Helikoptern hon färdas med landar och…

Arctic Outbreak ska vara en thriller, men personligen har jag aldrig upplevt något mer sömngångaraktigt än den här filmen. Skulle möjligtvis vara Tarkovskijs Offret…
Men, det finns en scen som gör hela filmen. Faktum är att jag nästan svimmade i fåtöljen. Nej, jag överdriver inte! Jag höll på att tuppa av av hjärtklappningen som uppstod. Jo, jag är helt allvarlig! Ingen skämt!
Anledningen var en scen i ett kök innehållande en infekterad arm, en köttyxa och Viv Leacock som i filmen spelar piloten Bart. Något liknande hoppas jag att jag slipper få uppleva. Hade faktiskt fysisk ont i flera minuter efteråt.
Annars är Arctic Outbreak tyvärr ännu ett bevis på att Val Kilmers skådespelarkarriär är i dalande.
Blu-ray-formatet kommer här lite till sin rätt med tanke på landskapet och isbjörnarna.
Mer säger jag inte…
ULF HJELTING

Nytt jammställe

2010-04-15T19:43:00.004+02:00

De återkommande jammen på Björnstugan är nu flyttade till Rock Bar.

Premiär för det nya jammstället är redan nu på lördag den 17 april.

Ny tid också. 16.00 till 19.00

Rock Bar (f.d Pastabaren) Storgatan 20 (mellan Liquid Bar och Ali Baba Livs).

3D is da new shit!

2010-04-14T01:11:00.005+02:00

Missförstå mig rätt nu...
Efter att ha sett både Alice i Underlandet och Avatar på 3D är det bara att konstatera en sak - 3D, med den nya tekniken, är här för att stanna.
Detta kan även bli räddningen för filmvisning på biograf och 3D är ett minst lika stort steg för filmindustrin som när färgfilm ersatte svarvit eller en när ljudfilmen krossade stumfilmen.
Frågan är om inte 3D är ett strå vassare ändå...
De förhatliga glasögonen går inte att undvika. Nu är de långt ifrån de där sladdriga papperstingestarna med en röd och en grön plastfilm för varje öga. Stadiga, nåja, plastbågar.
Tog med ett par hem.
Tänkte:
-Va bra! Då kan jag ha dem när jag kollar Final Destination 3D (recension kommer inom kort) på blu-ray.
Icke. Funkar inte.

Vill egentligen bara säga en sak - 3D på bio, har du väl sett det en gång, då finns ingen återvändo...

Få info direkt

2010-04-13T19:49:00.004+02:00

Nu...

Finns Uffes film- och musikblogg som facebookgrupp.

Gå med och få info direkt när en ny recension eller annat spännande händer på bloggen.

Här är direktlänken till att gå med i gruppen.

Relationer

2010-04-12T22:45:00.006+02:00

Så olika
1 2 3 4 5

Regi: Helena Bergström.
I rollerna: Ingela Olsson, Anna Ulrika Ericsson, Philip Zandén, Johan Widerberg, Rolf Lassgård, Rikard Wolff, Johannes Bah Kuhnke, Nina Gunke, Siw Malmkvist, Fredrik Ohlsson, Dag Malmberg, Sarah Dawn Finer, Josephine Bornebusch, Arvingarna.

Det är en diger skara mycket välmeriterade skådespelare Helena Bergström lyckats ragga ihop till sitt andra försök som regissör. Läs bara rollistan ovan…
I Så olika möter vi de båda systrarna Lotta (Ingela Olsson) och Sanna (Anna Ulrika Ericsson). Lotta är nytillsatt som finansborgarråd i Stockholm och Sanna arbetar som tv-producent. Hennes senaste uppdrag är att ro i land ett nytt nöjesprogram direktsänt från Skansen. Där träffar hon djurskötaren Kristian (Johan Widerberg) och…
Lotta kämpar på med stadens finanser och försöker stoppa att ett nytt företagscentra förläggs till Stockholm och i stället se till att skolbarnen från mjölk att dricka till sin lunch.
Då träffar hon sin politiska motståndare Joel Adler (Philip Zandén) och…

Enkelt förklarat handlar Så olika om relationer och åter relationer. Och lite förälskelse och uppbrott.
Faktum är att jag personligen föredrar Helena Bergström bakom kameran än framför. Visst, filmen kan ses som en glättig feelgood-film, men det finns vissa detaljer som gör Så olika klart sevärd. Vilka detaljer? Nähä… nänä… det tänker jag inte avslöja får då försvinner själva spänningen med att se Så olika.
Pekpinnar finns givetvis och det är stundtals liiite för gulligt. Så mycket kan jag säga. Inte mer. Nope. Där får det vara slut med att avslöja handlingen.
Dock slås man över en sak när det gäller svensk film – allt verkar vara gjort med en mycket skral och stram budget. En budget som troligtvis motsvara en kaffekassa i Hollywood.
Om Helena Bergström kommer att regissera fler filmer? Ja, det kommer hon säkert att göra och med Colin Nutley som producent också.
Att Så olika släppts i blu-ray-formatet är ju kul, även om det inte tillför själva filmen något speciellt...
ULF HJELTING

Pandemi

2010-04-11T22:10:00.005+02:00

Carriers
1 2 3 4 5

Regi: Álex Pastor/ David Pastor.
I rollerna: Chris Pine, Lou Taylor Pucci, Piper Perabo. Emily VanCamp, Christopher Meloni, Kiernan Shipka, Ron McClary, Mark Moses.

Välkommen till en inte allt för avlägsen framtid. En pandemi härjar och viruset är luftburet och mycket smittsamt. Första symptomen är stora blåmärken, den andra är blodig hosta och den sista är att det börjar blöda ur öronen. Allt tar tre dagar… högst. Sedan är det definitivt finito.
Här möter vi de tre vännerna Brian (Chris Pine), Danny (Lou Taylor Pucci), Bobby (Piper Perabo) och Kate (Emily VanCamp). Brian och Danny är bröder och alla fyra färdas mot havet. Där finns räddningen. Tror de.
Då möts de av en tvärställd SUV över vägen med en pappa och hans lilla dotter i bilen…

Carriers är en naken och avskalad berättelse långt från ultraaction i Resident Evil-filmerna eller blixtsnabba zombies i 28 dagar och 28 dagar senare.
Filmen för mer tankarna till Mad Max och Road Warrior eller varför inte till den engelska tv-serien De överlevande där taffliga forskare spillde virus så att alla, nästan, dog. De Överlevande (Survivors) blev tre säsonger och 32 avsnitt lång. Från 1975-1977.
I Carriers finns inga zombies eller hårdsparkande hjältinnor. Referensen till Road Warrior är på gränsen till övertydlig när en av filmens bilar har detta skrivet på motorhuven.
Men… det här känns mer äkta. Kusligt äkta. Och med tanke på skådespelare som Chris Pine (nya Star Trek) och Piper Perabo (Coyote Ugly, The Cave) är det märkligt att filmen inte fått svensk biopremiär. Inte i vår lilla del av världen i varje fall.
Carriers är värd ett bättre öde än att släppas direkt på dvd.
ULF HJELTING

Obs! Trailern innehåller tyvärr en hel del spoilers. Titta på egen risk...

Armadillo Blues på Rock Bar

2010-04-08T21:53:00.009+02:00

Så var det dags för lite blues på Rock Bar.
Inte en dag för tidigt.

Armadillo Blues är en powerbluestrio från mörka Småland som har varit aktiva sedan mitten på 2000-talet. Från att ha varit en synnerligen lokal angelägehet har de efter hand blivit mer och mer uppmärksammade även utanför länsgränserna. I och med senaste plattan, Doing Time, har de även fått en omfattande digital spridning. Nu kan denna hittas på alla de stora nätförsäljningsplatserna, inklusive Amazon, iTunes och Spotify.
Musiken är influerad av såväl gammal deltablues och Chicagoblues som modernare musik, oavsett genre. Sedan en tid tillbaka satsar bandet mer och mer på att spela eget material, vilket visar sig på nya skivan som endast består av egna låtar.

Medlemmar:
Jesper Hedegård - Bas och sång
Stefan Bergstrand - Gitarr
Kenth Johansson - Trummor

Det här är alltså gitarrbaserad musik så långt från strupgrovvelsång och gitarrer som låter som två hinkar sand som skakas som det bara går att komma.

Från fredag 20.00 på Rock Bar på Storgatan 20 i Örebro.

Be there or be square...

Nytt samarbete

2010-04-01T09:47:00.004+02:00

Ett samarbete med HKM Publishing har inletts.

Resultatet kan ses och läsas i nya numret av Nollnitton som nu finns ute på över 220 distributionspunkter runt om i Örebro.

För Örebroare, av Örebroare är mottot.

Kan läsas här...

Kent

2010-03-30T04:43:00.004+02:00

Kent kommer till Conventum Arena.
När?
I kväll.
Räkna med kaos runt arenan.
En del anser att de är det bästa svenska rockbandet någonsin. Andra gör det inte...
Måste dock säga att videon till "Idioter" från deras senaste platta känns lite märklig. Läder och gitarrer och sedan hörs det bara sång och synth...
Nåja, jag har kanske missat nått i estetiken. Typ.
Plattan "Röd" är i varje fall Grammisnominerad.
Om de får den? Grammisen alltså?
Jaha då...

Serverknas

2010-03-29T20:01:00.004+02:00

Nu är det nått galet, igen...
Kuala Lumpur-servern med åtkomst via yttre Mongoliet har tagit fikapaus.
Det innebär just nu att inga bilder visas i bloggen.
Kan tyvärr inte svara på när det ska vara fixat.
Bara att hålla tummarna och hoppas på att det blir nån gång detta årtusende...

Omvälvande

2010-03-29T00:03:00.004+02:00

Ghost Whisperer
Säsong fyra
1 2 3 4 5

Regi: Erik Laneuville/ Peter Werner/ Steven Robman/ Gloria Muzio/Ian Sander.
I rollerna: Jennifer Love Hewitt, Jamie Kennedy, David Conrad, Jay Mohr, Camryn Manheim, Christoph Sanders, Kust Caceres.

Säsong tre slutade med att Melinda och vännerna ska passera över en väg. De är sex personer. Skuggorna som föll över vägen är… fem. Vem har ingen skugga?
Snygg cliffhanger.
Hur startar då säsong fyra? Ja… att avslöja handling i en recension är något av det grövsta fel man kan göra. I filmvetenskapliga termer brukar man prata om ”anslag”, det vill säga filmens/tv-seriens början och en par tre minuter in. Ungefär så lång tid det tar att presentera protagonister och antagonister.
Att avslöja ett slut är snudd på dödsstraff…
Hur gör jag för att inte avslöja för mycket, då?
Jag kan säga så här… det händer en hel del i säsong fyra av Ghost Whisperer och… ja, det blir en del rejäla godbitar för er som gillar den här serien. Några kommer, några går, en del ändrar utseende, men spökena – de består…

Personligen är jag fast – både för Ghost Whisperer och i dvd-box-träsket. Att titta på tv-serier på tv har blivit en plåga och jag vill själv styra hur många avsnitt och även NÄR jag vill kolla. Att vänta en hel vecka på ett nytt avsnitt funkar inte för min del. Jag vill ha allt och jag vill ha det nu… fanken… det där blev ju ett citat från en Queen-låt. Hoppsan.
Tv-serier ses bäst på dvd och från box.
Och nu befinner jag mig nästan i limbo i väntan på nästa säsong av Ghost Whisperer.
Det här blir bara bättre och bättre.
Tycker du att en fyra i betyg är en överdrift?
Jaha… en fråga bara: har du sett hela säsongen?
ULF HJELTING

Undergången

2010-03-24T21:46:00.007+01:00

2012
1 2 3 4 5

Regi: Roland Emmerich.
I rollerna: John Cusack, Amanda Peet, Danny Glover, Chiwetel Ejiofor, Thandie Newton, Oliver Platt, Woody Harrelson, Zlatko Buric.

Jorden går under 2012. Jepp, så är det. Den 21:a december sker det. Bara så du vet…
Regissören Roland Emmerich har tagit Mayakalendern som utgångspunkt i skapandet av katastroffilmen 2012. Filmen i sig är ingen större katastrof, utan innehållet speglar vad som händer Jorden den 21:a december 2012 – enligt Mayakalendern.

Vi får följa Jackson Curtis (John Cusack), en avdankad science fiction-författare som försörjer sig som limousineförare åt en snuskigt rik ryss (Zlatko Buric). Under en utflykt till Yellowstones nationalpark tillsammans med sina barn inser han att något inte står rätt till. Jorden mår inte bra…
När Jackson sedan träffar geologen Adrian Helmsley (Chiwetel Ejiofor) får han allt bekräftat.

Det här är en film som SKA ses på blu-ray. Det är då den som bäst kommer till sin rätta. 2012 är nämligen fullständigt fullspäckad med enastående specialeffekter som i varje fall jag häpnar över. Att sedan filmens manus är nedklottrat på baksidan av en servett får man liksom ta. Skådespelarprestationerna är över lag ok, där Oliver Platt och Zlatko Buric är de som utmärker sig särskilt. Zlatko? Det är han som spelar Milo i danska Pusher-filmerna.
2012 är en film för alla som sätter specialeffekter i rummet före handling och 2012 är det år allt går åt h-vete…

Faktum är att Jorden kan vara finito redan den 31 januari 2012. Då passerar asteroiden 433 Eros Jorden. Hur nära? Det återstår att se…
ULF HJELTING

Skoningslös

2010-03-23T23:00:00.009+01:00

Five Minutes of Heaven
1 2 3 4 5

Regi: Oliver Hirschbiegel.
I rollerna: Liam Neeson, James Nesbitt, Anamaria Marinca, Juliet Crawford, Niamh Cusack, Mark David, Katy Gladhill, Connor MacNiell.

Platsen är Belfast. Året är 1975.
Om några minuter är 19-årige Jim Griffin skjuten i huvudet med tre skott.
Vittnen: hans lillebror Joe och mördaren, den 17-årige Alistair Little.
Över 30 år senare ska de träffas. Alistair (Liam Neeson) har sonat sitt brott med 12 år i fängelse. Joe (James Nesbitt) påminns ständigt om vad som hände hans storebror Jim. En händelse som obönhörligt påverkat hela hans liv. Ska Joe förlåta Alistair? Vad ska Alistair säga till Joe? Ett tv-team ska filma mötet.

Five Minutes of Heaven kan ytterst ses som ett komplement till regissören Paul Greengrass film Bloody Sunday – även den med James Nesbitt i huvudrollen. Den filmen utspelade sig också på Nordirland och gestaltade massakern den 30 januari 1972 – även kallad Bloody Sunday.
Five Minutes of Heaven är en komplex film där det gäller att som åskådare vara koncentrerad på både handling och dialog. Det är också mycket en hård och skoningslös film som ger själen en riktig kängspark.

Att Five Minutes of Heaven fick två priser under förra årets Sundance Film Festival är närmast en självklarhet. Oliver Hirschbiegel för regin och Guy Hibbet för manus.
Blu-ray-formatet ger bara filmen ytterligare en knivskarp dimension.
ULF HJELTING

Till Macanvändare

2010-03-18T12:03:00.002+01:00

Av någon anledning tycks Macanvändare ha svårt att se kalendariet.
Varför?
Har inte den ringaste...
Tyvärr inget jag kan göra något åt. Önskar jag kunde.
Ett tips kan vara att leta reda på en kompis som har PC.

Vem är Moneybrother?

2010-03-10T23:03:00.004+01:00

Efter påtryckning från Jan så kommer här en musikvideo med Moneybrother.

Äntligen...

2010-03-09T23:27:00.002+01:00

har jag skrämt liv i modemet så att Internet funkar igen.
Tydligen tålde det inte att bäras uppför två trappor i en pappakartong.
Känsliga prylar tydligen....
Men nu, nu jäklar blir det åka av!

Har nu uppdaterat kalendern rejält. I varje fall för denna vecka.
Missa inte Anders Wendin (Moneybrother) på Ritz nu på onsdag,
Trevlig kille. Gjorde en intervju med honom för några år sedan. Han satt i en fiskebåt och hade inte pratat med en människa på en vecka. Enligt hans manager fick han inte störas inför spelningen i Karlskoga.
Det första han sa när jag ringde var:
-Vad trevligt att någon ringer. Jag har inte pratat med någon på en vecka! Jag trodde nästan jag var bortglömd.
Och så pratade vi typ två timmar om allt mellan musik och rampfeber.
Vad lär man sig av detta?
Jo... att managers kan brinna i h-vetet och att de bara är korkade gatekeapers!

Lugnet före stormen...

2010-02-24T22:20:00.002+01:00

Lite stiltje just nu.
Beror på flytt av arbetsrum och dator.
Så... haf tålafmod mina vänner.
Snart brakar det loss.
Då får ni hålla i er av bara...

Varför Guldbagge till Kjelle?

2010-02-14T23:13:00.004+01:00

Bröllopsfotografen
1 2 3 4 5

Regi: Ulf Malmros.
I rollerna: Björn Starrin, Tuva Novotny, Kjell Bergqvist, Johannes Brost, Michael Nyqvist.

Kan inte säga att Ulf Malmros tillhör favoriterna bland svenska regissörer och manusförfattare. Inte efter det att han snodde en kortfilmsidé rakt av från mig och en kompis. Filmen han gjorde ingick i en serie kortfilmer inför millenniet skiftet och var en karbonkopia av Sylvesters Julafton. Rent plagiat.
Därför har jag otroligt svårt för Ulf Malmros och ställer min alltid frågan ”vilken stackars jävel har han snott manus av den här gången?”.

Men, jag måste faktiskt erkänna att tvåfaldigt Guldbaggebelönade Bröllopsfotografen var helt okej. Med undantag för ett utropstecken dock - Kjell Bergqvists Guldbagge för Bästa manliga biroll.
Visst, Kjell är bra och gör det han ska, men… han gör ju samma roll om och om igen. Samma tonfall, samma minspel, samma sätt att leverera repliker, samma… Kjell Bergqvist.
Missförstå mig rätt nu. Jag gillar Kjell Bergqvist. Han är en klippa.
Men det han gör i Bröllopsfotografen är inget speciellt eller unikt. Karaktären Jonny Björk är visserligen intressant, men frågan är om Kjell Bergqvist gör den så intressant att det är förtjänt med belönas med en Guldbagge?

För den som inte har en aning om vad Bröllopsfotografen handlar om kommer här en kort resumé:
Robin (Björn Starrin) bor i Molkom i mörkaste Värmland. Här finns absolut ingenting att göra, förutom att hålla koll på nya dvd-släpp varje tisdag på videobutiken. Stan stinker bokstavligen av skit på grund av sulfatfabriken och Robin vandrar oftast runt med sin kamera. En dag kommer den avdankade film- och tv-stjärnan Jonny Björk till byn. Han turnerar med en uppsättning av Doktor Glas. Robin råkar vara den enda åskådaren i publiken just den kvällen… Sedan upptäcker Jonny Robins talang som fotograf och resan bär mot Stockholm och Djursholm.

Vid Guldbaggegalan fick Ulf Malmros en Guldbagge för Bästa manus.
Ja, nej, ja, jo… äh! Jag tänker inte gå in på vad jag tycker om det.
Men som film har Bröllopsfotografen vissa poänger och bjuder också på ett och annat skratt.
Vad jag inte begriper är att inte Mats Olofsson fick en Guldbagge för Bästa filmfoto, typ.
Lite kul med ett så fantastiskt foto i en film som handlar om en fotograf.
Kan det vara genomtänkt? Näää…
ULF HJELTING

I kväll fredag

2010-02-05T00:11:00.004+01:00

Mastodont MC.
Fredag.
På scenen en bunt amerikaner som lirar rock.

Det händer allt oftare.
Tacka Anders Damberg för det. Om någon skulle få det där Millencolin-priset så är det han.
Nu har han gjort det igen.
Tagit hit amerikaner som lirar rock.
Kvällens artist heter Rick Broussard och kommer från Texas. Med sig har han bandet Two Hoots and a Holler.
Så här låter bandet…

Framtiden är här

2010-02-04T00:29:00.004+01:00

Surrogates
1 2 3 4 5

Regi: Jonathan Mostow.
I rollerna: Bruce Willis, Radha Mitchell, Rosamund Pike, Boris Jodjoe, James Cromwell, Ving Rhames.

I en inte alltför avlägsen framtid behöver människan inte längre lämna sitt hem.
Robotarna har helt tagit över.
Eller surrogat, som de kallas.
Alla är via ett gigantiskt nätverk sammankopplade med sina surrogat.
Sammankopplade, uppkopplade och ingen behöver längre vara fet, ful eller rädd. Surrogaten blir till den man allra helst vill vara.
Men det finns de som kräver en ändring. Dessa ”rebeller” lever i surrogatfria områden där dessa robotar inte tillåts komma in.
Men inget ont som inte har något gott med sig.
Brottsligheten i form av mord har i praktiken upphört eftersom det är surrogaten som dör…
Fram tills nu…
Det är FBI-agenten Greer som får uppgiften att lösa gåtan hur både ägaren och surrogaten kunde bli mördade samtidigt.

Det är lite Philip K Dick-feeling över Surrogates. Lite Bladerunner, lite Do Androids Dream of Electric Sheep?, liksom.
Fast med mycket mindre regn.
Surrogates är baserad på Robert Venditti och Brett Weldeles fem album långa tecknade serie med samma namn som utspelar sig år 2054.
Bruce Willis gör här en helt godkänd insats och här får han tillfälle att spela en karaktär med två åldrar. Dels den ynge (nåja) FBI-agenten Greer och dels Greer som den person han egentligen märkt av livets vedermödor.
Teknisk finns det inte heller mycket att anmärka på även om jag hade föredragit filmen på blu-ray, men posten lyckats med bedriften att slarva bort första sändningen film.
För oss som gillar science fiction är Surrogates ett måste.
Gillar man inte den här typen av filmer… jag, låt bli att titta.
ULF HJELTING

The prawns has arrived…

2010-02-04T00:07:00.003+01:00

District 9
1 2 3 4 5

Regi: Neill Blomkamp.
I rollerna: Sharlto Copley, Jason Cope, Nathalie Boltt, John Sumner, William Allen Young, Nick Blake.

Det blev inte New York eller Washington.
Inte Moskva, Paris eller London.
Faktum är att den första kontakten med utomjordning inträffade i Sydafrika.
Helt plötsligt svävade rymdskeppet bara över Johannesburg. Mitt över staden.
Ingenting hände. Ingen kontakt. Inte ett ljud. Skeppet bara svävade där och tillslut beslutade armén att skicka upp några helikoptrar. De lyckades ta sig in i skeppet bara för att hitta undernärda, sjuka och förvirrade utomjordingar som inte visste var de var eller varför de hamnat på Jorden.
Nu, 28 år senare bor de i ghettot District 9. Ingen människa tillåts bo där och utomjordningarna kallas allmänt för ”räkor”. Arbetslösheten är hög – för att inte säga total.
De betraktas som flyktingar och tas om han av myndigheten MNU.
Nu har District 10 byggts för att bättre kunna ta om hand om ”räkorna” och Wikus Van De Merwe (Sharlto Copley) har fått som uppgift att sköta flyttningen av ”räkorna”.
Då händer nått som han inte kunnat förutspå…

District 9 är en av de bättre science fiction-filmerna på mycket mycket länge.
Filmen gås i god av Peter Jackson som även är en av filmens producenter. Efter Sagan om Ringen-trilogin borde han ju ha pengar…
Det här är en mångbottnad och mycket välgjord film.
Mångbottnad bland annat därför att det bara inte går att undvika att se likheterna med forna Sydafrikas apartheid.
Välgjord, mycket välgjord med utomjordningar som de mycket väl skulle kunna se ut.
Det här är inget steril science fiction a la Star Trek. Här är det skitigt, trasigt och misären är i det närmaste total.
Gillar du välgjord Science fiction?
Se District 9.
I dag!
ULF HJELTING

Nytt plejs…

2010-01-27T21:57:00.002+01:00

För oss som gillar livemusik.
Då finns det snart ett nytt ställe att hänga på.
Ja, nytt och nytt…

Om jag fattat allt sätt så ska Klaras (Prisma) byta namn till Buddy Holly Bar och har invigningspremiär den 20 februari. På scenen denna kväll bland annat Örebro Allstars med Henrik Hagel och gänget…
Åldersgräns är 25 år.
Mats Ronander är bokad den 27 februari.
John Lindberg trio kommer den 6 mars.
Eva Eastwood finns på scenen den 20 mars.
The Refeshments spelar den 28 april.
God mat och dryck med livemusik utlovas av Buddy Holly Bar.
Mer aktiviteter lär komma…
Vore kul att se Brolle sjunga lite Buddy Holly-låtar där.

Enbart för de insatta

2010-01-24T21:23:00.005+01:00

Il Divo
1 2 3 4 5

Regi: Paulo Sorrentino.
I rollerna: Toni Servillo, Anna Bonaiuto, Giulio Bosetti, Flavio Bucci, Carlo Buccirosso, Giorgio Colangeli, Paulo Graziosi.

Näää… jag fattar inte. Inte ett dyft.
Men så är jag förkyld som en liten iller…

Il Divo är i mina (febriga) ögon endast en film för de redan insatta.
Och med insatt menar jag de som har en rejäl dos förkunskap om italiensk inrikespolitik, historia och samhällsstruktur.
Vi som INTE har det är, för att vara snäll, helt ”lost in space” och har ingen eller mycket liten behållning av Il Divo.

Il Divo ska beskriva Giulio Andreottis liv. Här gestaltas han av Toni Servillo, som bland annat medverkat i Gomorra, och filmen beskriver Andreottis liv som politiker och hur han lyckades bli vald till Italiens premiärminister sju gånger. Detta är en film om maktfullkomlighet och om en politiker som är helt utan skrupler.
Tyvärr finns det sådana här politiker även i Sverige. Jag vet. Jag har tyvärr träffat några…

Som film har Il Divo en hel del brister. Främst för att den berättar historien om Andreotti på ett sådant sätt att man förutsätter att ”alla” vet alla turer och kringelkrokar som hände i hans liv.
Jag vet det inte.
Kanske det finns betydligt mer insatta personer här i Sverige som gör det och då är det bara att säga grattis till dessa.
Framför Il Divo sitter jag bara som ett enda stort frågetecken och ja… visserligen är jag förkyld som skridsko, men… nej.
Det här är en film för de redan insatta och en film som borde ha stannat på den italienska filmmarknaden.
ULF HJELTING

Fascinerande otäck

2010-01-20T22:19:00.003+01:00

Videocracy
1 2 3 4 5

Regi: Erik Gandini.
I rollerna: Silvio Berlusconi, Flavio Briatore, Rick Canelli, Fabrizio Corona, Marella Giovannelli, Lele Mora, Simona Ventura.

Om italienarna ser Erik Gandinis film om låt oss säga 30, 40 år, så är jag övertygad om att de kommer att säga: ”Vad i hela friden tänkte vi på! Hur kunde vi vara så korkade!”
Om inte så är det tragiskt. Djupt tragiskt…
Men har man besökt Rom och vet hur otrevligt korkade de kan vara där, så…

Videocracy är en film som gör mig mörkrädd, mörkrädda inför hur helt skrupelfria människor kan manipulera sig till makt, pengar och framgång.
Den som har mest pengar när han dör vinner, typ.
Videocracy är berättelsen om hur Silvio Berlusconi med bakgrund av att han äger 90 procent av all television i Italien kan bli president. Han har med hjälp av televisionen totalt hjärntvätta en hel nation om att höjden av lycka är att få vara med i ett tv-program. Trådsmala anorektiska unga tjejer verkar drömma om att dansa lättklädda och visa brösten i något av alla underhållningsprogram som översvämmar italiensk tv.
Unga killar gör också nästan vad som helst för att slippa stå vid fabrikssvarven och istället sjunga och dansa i tv.
Herregud…
Bakom allt står en leende Berlusconi.
När den mäktige castingagenten stolt visar att han gillar fascisten Mussolini och till och med har hans kamplåt som signal i sin telefon mår jag riktigt, riktigt illa.
Videocracy är en film som alla borde se.
Nu!
Det här är en av de bästa dokumentärerna på mycket länge.
ULF HJELTING

Upp som en sol och ner

2010-01-20T21:33:00.004+01:00

Greek säsong 2
1 2 3 4 5

Regi: Michael Lange/ Patrick R Norris/ Linda Mendoza/ Gil Junger.
I rollerna: Jacob Zachar, Spencer Grammer, Scott Michael Foster, Paul James, Charisma Carpenter, Amber Stevens.

Platt fall.
Ja, så skulle man kunna beskriva säsong två av Greek.
Det som började så lovande med första säsongen har nu förvandlats till något oerhört mediokert.
Vilda fester, galan upptåg, bärs, brudar och boys i en härlig mix. Ett Deltagänget för 2000-talet. I säsong två lyser detta med sin frånvaro - i princip.
Kanske beror det på att fokus ändats mer att beskriva Casey Cartwrights (Spencer Grammer) och hennes vedermödor som ordförande för ZBZ House. Lillebror Rusty (Jacob Zahar) finns visserligen med, men spelar nu en lite mer undanskymd roll i säsong 2 än i säsong 1.
Tyvärr.
Nej, fortsätter det att dala så här kommer det kanske inte att finnas något Greek efter säsong 3.
Skärpning!
Mer party och galenskap!
Annars är det kört, liksom.
ULF HJELTING

Pratigt värre…

2010-01-20T20:58:00.004+01:00

Talking Woodstock
1 2 3 4 5

Regi: Ang Lee.
I rollerna: Demetri Martin, Dan Fogler, Henry Goodman, Jonathan Groff, Eugene Levy, Jeffrey Dean Morgan, Imelda Stauton, Emil Hirsch, Liev Schreiber.

Den som förväntar sig en massa maffiga konsertbilder från musikhistoriens kanske mesta kända festival har valt hel fel film.
Talking Woodstock är precis vad titeln föreskriver – pratigt värre…
Filmen bygger på Elliot Tabers självbiografiska roman om inredningsarkitekten med drömmar som inte lyckas ta sig bort från föräldrarnas motell.
Motellets ekonomi är allt annat än bra och när Elliot (Demetri Martin) får höra att några ungdomar letar en plats för en utomhuskonsert erbjuder han dem plats på gärdet i närheten av motellet. Hans plan är att kunna få in lite extra pengar på uthyrning av både rum och gärde.
Föga anar han vad som komma skall och när det formligen börjar välla in ungdomar från USA:s alla hörn bryter ett smärre kaos ut…

Frågar man idag hur många det var som besökte Woodstock så lär det vara ett par miljoner som hävdar att de var där. Hur många det var i verkligheten? Kanske en halv miljon… innan stängslet runt festivalen rasade.
Regissören Ange Lees Talking Woodstock är tyvärr en av hans svagare filmer och den attraherar i princip bara de som sett Michael Wadleighs Oscarsbelönade konsertfilmen.
Eller de som är extremt intresserade av vad som hände bakom kulisserna på Woodstock.
Personligen saknar jag både musiker och musik i Talking Woodstock… tänk Woodstock utan en ton Jimi Hendrix. Snudd på utvisning där…
Hur filmen har kunnat bli nominerad till Gulpalmen i Cannes är för mig en gåta.
Kanske beror det på Liev Schreiber i rollen som transan Vilma.
ULF HJELTING

Dataanimeringen lyfter filmen

2010-01-19T22:12:00.003+01:00

G. I. Joe The Rise Of Cobra
1 2 3 4 5

Regi: Stephen Sommers.
I rollerna: Channing Tatum, Denis Quaid, Rachel Nichols, Christopher Eccleston, Joseph Gordon-Levit, Sienna Miller, Adewale Akinnuuoye-Agbaje, Byung-hun Lee, Arnold Vosloo, Marlon Wayans.

Går det inte att göra film av dataspel eller tecknade serier, så kan man alltid göra det på leksaker…

Nanoteknologi som kan användas som vapen är på villovägar och riskerar att hamna i händerna på personer som inte är särskilt goda.
Vapenfabrikören James McCullen (Christopher Eccleston) som äger företaget MARS har bygg in denna teknik i fyra stridsspetsar som han sålt till NATO. Amerikanska armén med Duke (Channing Tatum) och Ripcord (Marlon Wayans) får i uppdrag att leverera dessa. Det är då det otänkbara inträffar.
Duke och Ripcord blir överfallna av Baronessan (Sienna Miller) som är på jakt efter McCullens fyra stridsspetsar. Var och med en kraft att förgöra en hel stad…

Vore det inte för all maffig dataanimering så… då vore det inte mycket till film. Det finns några riktigt hisnande scener där bland annat Eifeltornet i Paris så att säga kommer ”på lut”.
Tyvärr måste jag säga att det här med ”G. I Joe” gått mig helt förbi, men så är det en stund sedan jag befann mig i åldern då actionfigurer stod högst på önskelistan. Visst, jag har barn men de är lite för unga för den här typen av filmer.
G. I. Joe The Rise of Cobra är mycket yta med väldigt lite innehåll och med en attans massa dataanimering. Var beredd på en rungande form- och färgexplosition.
ULF HJELTING

My piano has been drinking… not me…

2010-01-13T21:45:00.005+01:00

Fredag.
Hallsberg.
Nordens bästa bluesröst tolkar Tom Waits.

Att han kan sjunga Zappa och har en röst som passar perfekt för blues borde alla som gillar nämnda genre vara högst medvetna om.
Om inte så har du missat något.
Danske Thorbjörn Risager måste bara upplevas live.
På fredag den 15 januari finns chansen igen. På repertoaren denna gång låtar av Tom Waits.
Nyfiken?
Spännande?
Ja, men för sjutton – åkt till Hallsberg!

Lite uddlöst

2010-01-10T11:36:00.007+01:00

Fighting
1 2 3 4 5

Regi: Diro Montiel.
I rollerna: Channing Tatum, Terrence Howard, Flaco Navaja, Luis Guzmán, Brian J White, Yuri Foreman, Cung Le, Rich Pecci.

Shawn (Channing Tatum) lever på New Yorks gator. Han lever också ur hand i mun och varmaste trappuppgång är hans nästa hem…
En dag försöker Shawn sälja förfalskade Harry Potter-böcker och hamnar i bråk. Han golvar sina motståndare utan nämnvärt problem och rusar från platser när polisens syrener börjar ljuda. Harvey Boarden (Terrence Howard) har sett fighten och när han träffar Shawn nästa gång har han ett förslag. Ett förslag som innehåller pengar, mycket pengar…

Det jag saknar mest i Fighting är ett klart och tydligt tidsförlopp.
Nu blir det ett antal fighter med Shawn, men det känns inte som själva filmen riktigt hänger ihop. Det kan bero på att Diro Montiel är relativt färsk som regissör eller så beror det helt enkelt på att jag inte är ett dugg intresserad av meningslöst våld i den här formen.
Målgruppen för Fighting måste vara de som gillar att se två testosteronstinna hannar som möts i en bur och pucklar på varandra så mycket de orkar. Shootfighting kallas det visst eller Vale Tudo…
Nej, tyvärr… Fighting tilltalar i varje fall inte mig som film.
Men det ska bli spännande att se Channing Tatums karriär i Hollywood. Kan bli något… så småning om…
ULF HJELTING

Logisk uppföljare

2010-01-10T10:30:00.003+01:00

Terminator Salvation
1 2 3 4 5

Regi: McG.
I rollerna: Christian Bale, Sam Worthington, Moon Bloodgood, Helena Bonham Carter, Anton Yelchin, Jadagrace, Bryce Dallas Howard, Jane Alexander, Michael Ironside.

Av någon märklig anledning damp det både ned en blu-ray och en vanlig dvd av Terminator Salvation.
Bara att tacka och ta emot, liksom.
Och… ja, man ska helt klart se den här filmen på blu-ray. Den är som gjord för det.
Det är då filmen kommer till sin rätta…

Vi befinner oss i en inte alltför avlägsen framtid. Skynet har tagit över på Jorden efter ett kärnvapenkrig. Allt styrs nu av robotar som reproducerar sig själva. Motståndsgrupperna (läs människorna) leds av John Connor (Christian Bale) och han försöker att hindra Skynet från att utplåna mänskligheten totalt. Samtidigt letar han efter Kyle Reese (Anton Yelchin) som inte får bli dödad av Skynet. Det är då John träffar Marcus Wright (Sam Worthington)…

För alla som sett de föregående Terminator-filmerna är denna film ett måste.
Den logiska uppföljaren så att säga.
Egentligen bjuder inte Terminator Salvation på några egentliga överraskningar utan den känns mer som en transportsträcka mot nästa film eller tv-serie.
Vi, som sett de föregående filmerna, vet ju liksom vad som kommer att hända och regissören McG bjuder helt enkelt bara på en stunds god action.
Terminator Salvation är väl ingen favorit till någon Oscar oavsett vad och Christan Bale gör vad han behöver i huvudrollen. Överraskningen är Sam Worthington i rollen som Marcus Wright. Den karaktären går att utveckla inför nästa film.
För det SKA bli en uppföljare.
Terminator 5 är planerad att ha premiär 2011.
ULF HJELTING

Överskattad

2010-01-08T10:08:00.004+01:00

Inglourious Basterds
1 2 3 4 5

Regi: Quentin Tarantino.
I rollerna: Brad Pitt, Mélanie Laurent, Christoph Waltz, Eli Roth, Michael Fassbender, Diane Kruger, Daniel Brühl, Til Schweiger, Gedeon Burkhard, Martin Wuttke, Sylvester Groth.

Det är inte mycket som behållits från Castellaris original från 1978. Själva grundidén har bevarats, men sedan är det en helt annan film med en viss ändring i filmtiteln. Bastards har blivit basterds…
Vi befinner oss i det ockuperade Frankrike under Andra Världskriget. En grupp amerikanska soldater med judisk härkomst gör allt för att ställa till det för de tyska trupperna. När gruppens ledare Aldo Raine (Brad Pitt) får reda på att självaste Adolf Hiltler (Martin Wuttke) tillsammans med bland annat Joseph Goebbels (Sylvester Groth) och några andra ”kompisar” ska gå på galapremiär för en ny film vet han precis vad han ska göra.

Nej, jag förstår inte hypen inför den här filmen…
Ja, jo… den är väl sevärd och så och Tarantino vet hur man gör film, men något lysande mästerverk är det inte.
Faktum är att jag föredrar Castellaris föregångare och när Tarantino ger sig på att leka med verkligheten kring Hitlers liv blir det inte särskilt trovärdigt.
ULF HJELTING

Nej, nej, nej…

2010-01-07T08:45:00.003+01:00

Year One
-

Regi: Harold Ramis
I rollerna: Jack Black, Michael Cera, Oliver Platt, David Cross, Vinnie Jones, Hank Azaria, Juno Temple, Olivia Wilde.

Hur gjorde våra förfäder för att överleva?
En sak är helt säker… de gjorde INTE som Zed (Jack Black) och Oh (Michael Cera). Jägaren Zed lyckas sällan fånga det han jagar och det inbegriper såväl bytesdjur som kvinnor. Oh är en hopplös samlare som inte lyckas hitta varken bär eller frukt om det så ligger framför näsan på honom. Lokalsinnet är väl underutvecklat och han har till och med svårt att hitta ut ur sin egen hydda…
En dag får de nog av livet i byn och beger sig mot kanten av världen. Oh är övertygad att de kommer att ramla över kanten. Zed fnyser bara och anser att det vore skit samma…

Year One är som upplagt för en skrattfest. Särskilt som regissören Harold Ramis har filmer som Måndag hela veckan och Analyze this på sitt samvete.
Men… hur sjutton kan man misslyckas så kapitalt med en skådespelare som Jack Black i huvudrollen? School of Rock och Nacho Libre talar sitt eget tydliga humorspråk.
Year One måste vara en av de mest misslyckade komedier som gjorts detta årtusende.
Det här är lika roligt som nageltrång.
Nej, fel, nageltrång är MYCKET roligare än det här…
ULF HJELTING

Nej men snälla nån…

2010-01-07T08:38:00.005+01:00

Direct Contact
-

Regi: Danny Lerner.
I rollerna: Dolph Lundgren, Gina May, Michael Paré, Bashar Rahal, James Chalke, Mike Straub, Vladimir Vladimirov.

Nej, alltså… är det här allvarligt menat?
Eller är det en parodi på actionfilm?
Direct Contact är så usel så jag vet inte om jag ska skratta eller gråta….
Ja… ha ha ha ha ha… snyft...
Varför släpps den här dyngan alls på dvd?`
Det är bara att hoppas att Dolph lyckas bättre som presentatör i Svenska Melodifestivalen.
ULF HJELTING

Utsökt!

2010-01-06T04:14:00.004+01:00

Benjamin Buttons otroliga liv
1 2 3 4 5

Regi: David Fincher.
I rollerna: Brad Pitt, Cate Blancett, Julia Ormond, Donna DuPlantier, Jacob Tolano, Jason Flemyng, Taraji P. Henson, Ed Metzger, Elias Koteas.

Tänk att återfödas på nytt med alla erfarenheter från ett föregående liv.
Nej, riktigt så är inte storyn i Benjamin Buttons otroliga liv.
Benjamin föds som en gammal man och under sitt liv åldras han sedan baklänges och blir allt yngre.

Nu har jag sett den här filmen tre gånger och jag hittat hela tiden nya grejer att studera.
Benjamin Buttons otroliga liv är en så komplex film att det är snudd på otroligt och regissören David Fincher har verkligen lyckats med alla aspekter av den här filmen. Filmen är baserad på en novell av F. Scott Fitzgerald och Eric Roth har bearbetat detta till ett filmmanus.
Brad Pitt gör sitt livs roll, men faktum är att han delar ansvaret med ytterligare sex stycken skådespelare som får gestalta Benjamin Button under hans liv.
Filmen inkluderar även en relation, en nästan hopplös sådan, eftersom han åldras baklänges och hon inte gör det. Det möts så att säga halvvägs…

Regissören David Fincher har tidigare bland annat gjort filmer så som Fight Club och Seven. Alla givetvis med Brad Pitt i en av huvudrollerna…
Men frågan är om inte Benjamin Buttons otroliga liv är hans hittills bästa film. Vid senaste Oscarsutdelningen blev det tretton nomineringar och av dessa kunde tre bära hem dem lille gubben av guld. Nämligen de som gjorde specialeffekterna, dekor och smink.
Brad Pitt var dock nominerad till Bästa manliga skådespelare och filmen fanns även med bland de som ansågs vara Bäst för året…

Har du inte sett den här filmen så gör det.
Nu!
Och du… se den flera gånger.
Filmen blir bara bättre och bättre.
ULF HJELTING

Lite knulla, kanske?

2010-01-05T20:01:00.007+01:00

American Pie the full reveal
Fancy a piece?-boxen

American Pie
1 2 3 4 5

American Pie 2
1 2 3 4 5

American Wedding
1 2 3 4 5

Band Camp
1 2 3 4 5

The Naked Mile
1 2 3 4 5

Beta House
1 2 3 4 5

Book of love
1 2 3 4 5

Regi: Paul Weitz/ J.B Rogers/ Jesse Dylan/ Andrew Waller/ John Putch/ Joe Nussbaum.

I rollerna: Jason Biggs, Alyson Hannigan, Seann William Scott, Chris Klein, Tara Reid, Eddie Kaye Thomas, Eugene Levy, Shannon Elizabeth, Thomas Ian Nicholas, Eric Allan Kramer, Amanda Swisten, Nikki Schieler Ziering, Tad Hilgenbrink, Chris Owen, Jason Earles, Matt Barr, John White, Steve Talley, Christopher McDonald, Nic Nac, Italia Ricci, Rosanna Arquette, Bug Hall, Brandon Hardesty, Sherman Hemsley, Naomi Hewer, Jennier Holland, Kevin M. Horton, John White.

Jag brukar inte ha så mycket till övers för ”under bältet”-humor precis.
Oftast, för att inte säga alltid, är den endast plump och på gränsen till intelligensbefriad.
College-filmer brukar gå hand i hand med den typen av humor och finns det möjlighet brukar dessa filmer inte hamna i närheten av min dvd- eller blu-ray-spelare.
Men… så dundrade boxen med alla sju filmerna i American Pie-serien in från Universal och ”a man must do what a man gotta do”, eller vad det nu heter.
Så jag pressade mig igenom alla sju filmerna. Ja, du läste rätt – sju filmer. Personligen tappade jag liksom kontakten med utgivningen av dessa filmer efter film nummer tre, men nu fick jag chansen att uppdatera mig lite – liksom, typ…
Sju filmer på tio år och nu är det inte mycket som påminner om de tre första filmerna med Jason Biggs och Alyson Hannigan i huvudrollerna…
Faktum är att jag måste erkänna att den första American Pie-filmen faktisk är lite underhållande. Med betoning på lite… Den har sina poänger ibland och det finns några dråpligt roliga scener att skratta sig fördärvad åt.
För de som inte har en aning om handlingen i de tre första filmerna så handlar det egentligen bara om att Jim Levenstein (Jason Biggs) ska få fett på sylen, dunka in spiken, sätta pålen i hålet… ja, helt enkelt bli av med oskulden.
Tramsigt? Ja…
Sexistiskt? Möjligen…
Kvinnorna i filmerna är helt enkelt objektifierade till, som Eddie Meduza skulle ha sagt det, madrasser med hål i. Är det kul? Möjligen i ett grabbigt tonårsrum…
Nedvärderande mot kvinnor?
Ja, men jag klagar inte när 1400 flåsande honor hyllar Chippendales strippande med isande gallskrik…
I film nummer tre har det dock gått så långt att Jim ska gifta sig.

De återstående filmerna handlar i princip om Stiflers brorsa och kusin vad de gör på college. Steve Stifler spelades i de tre första filmerna av Seann William Scott och hade ett svårartat Tourettes syndrom som yttrade sig varje gång han såg en tjej.
Typ ”Ska vi knulla? Sitt på min påle, baby!”.
Självsäker, arrogant och bara ute efter att lägra så många kvinnor som möjligt. Lillebrorskaraktären fanns med i de första två filmerna, men spelade då av Eli Marienthal. I American Pie Band Camp har han blivit något äldre och spelas då av Tad Hilgenbrink och han är om möjligt ett ännu större pucko än sin bror.
Och han vill bara… ja, jag tror du fattat grejen nu, va…
Kusinen Erik Stifler (John White) tar ett steg in i American Pie-filmerna genom sitt deltagande i The Naked Mile och skulle kunna beskrivas som ”familjens svarta får”. Han är inte lika självsäker som sina släktingar och i både The Naked Mile och Beta House får vi följa hans vedermödor med det motsatta könet.

The Book of Love skiljer sig lite från de föregående filmerna.
Biblioteket på East Great Falls High innehåller en väl dold hemlighet som upptäcks när en mindre brand inträffat under en fest på skolan. Boken, eller snarare Bibeln, innehåller allt du vill veta om hur man gör för att få kontakt med och även tillfredställa kvinnor. Boken har dock blivit något kantstött efter branden och ska nu restaureras. Alla som bidragit med texter i boken kontaktas igen…
Det finns egentligen bara en gemensam nämnare för alla de sju filmerna och hans namn stavas Eugene Levy eller Noah Levenstein som han heter i filmerna. Ja, han spelar Jim´s pappa i filmserien.
Om det blir en åttonde film?
Skulle inte bli överraskad om det blev det.
Och under tiden?
Finns ju alltid den här boxen att sysselsätta sig med…
ULF HJELTING

Ja, ja... okej då...

2009-12-31T02:13:00.004+01:00

Så här är det.
Liksom.
Har väntat på brev från de brittiska öarna.

Nu har det anlänt. Underskrivet och allt.
Och jag har lovat komma med en förklaring till varför det varit lite klent med inläggen på bloggen.
Svaret är:
Från och med dem 11 januari kommer jag befinna mig på Näbbtorget och i HKM Publishing AB´s lokaler. HKM Publishing AB ger bland annat ut Nollnitton, Marknad Örebro, Handelsstaden Örebro City, Campus och Nollnitton Sommarguide.
Jag kommer att sysselsättas med diverse spännande uppdrag.

Alla tips mottages med största tacksamhet på e-postadressen: ulf.hjelting@comhem.se

Om detta kommer att påverka antalet inlägg på den här bloggen?
Kanske... kanske inte...

BLUESTOMPERS på Kumla Torg

2009-12-31T01:57:00.004+01:00

Nytt år.
Nya insatser.
Nya överraskningar...

Personligen hoppas jag att 2010 blir betydligt bättre än 2009.
Men... jag säger som min gamla mormor alltid sa: du kan önska dig i ena näven och skita dig i den andra och se vilken du får mest i...
Ska 2009 avslutas med något så är det med blues!
De lokala bluesgiganterna Bluestompers är engagerade att inviga det nya årtiondet.
Plats Kumla Torg och har jag fattat allt rätt så spelar de både kvart i tolvslaget och kvart över.

Glest

2009-12-23T22:31:00.002+01:00

Ja, glest mellan inläggen har det varit den senaste tiden.
Får skärpa mig.
Har typ 20 filmer som ligger och väntar på recension och lite annat också...
Varför det varit glest mellan inläggen den senaste tiden?
Tja, jo... jag har liksom en grej på gång och vad det är kommer jag snart att avslöja.
Eller så gör jag det inte... hehe...

Stora brister i manus

2009-12-11T00:29:00.009+01:00

Cellisten
1 2 3 4 5

Prästen
1 2 3 4 5

Läckan
1 2 3 4

Skytten
1 2 3 4

Regi: Henrik Georgsson/ Stephan Apelgren/ Agneta Fagerström-Olsson.
I rollerna: Krister Henriksson, Lena Endre, Sverrir Gudnason, Nina Zanjani, Douglas Johansson, Rolf Jarl, Kimmo Rajala, Mats Bergman, Fredrik Gunnarsson, Mariah Kanninen, Fredrik Dolk, Sandra Stojiljkovic, Figge Norling, Örjan Ramberg, Michael Segerström, Stefan Sauk.

Filmserien med Krister Henriksson som kommissarie Kurt Wallander blir allt bättre, eller är det jag som har kapitulerat?
En sak är i varje fall säker och det är att birollsskådisarna blir allt bättre och mer namnkunniga. Vad sägs om Figge Norling, Michael Segerström och Örjan Ramberg?
Inte fågelskit precis…
Men, det finns stora brister på manusavdelningen och dessa måste åtgärdas.
Stundtals är det snudd på katastrof…

Vi börjar dock med Cellisten.
Kurt är på klassisk konsert. Ystad gästas av en rysk cellist (Sandra Stojiljkovic). Efter konserten vill Kurt gratulera den unga cellisten på parkeringen till konserthuset. När hon stiger in i sin VW ”bubbla” smäller det till. En bilbomb. Bilen börjar brinna och Kurt lyckas rycka ut Irina, som cellisten heter, ur bilen och räddar livet på henne. Cellon går det inte lika bra för och den blir kraftigt brännskadad. När Irina därefter blir utsatt för ett mordförsök på sjukhuset står det klart för alla inblandade att något inte står helt rätt till. Irina visar sig vara kronvittne i en stundande rättegång mot ryska maffian…
Cellisten engagerar aldrig riktigt och fingersättningen hos cellisten Irina är högst tvivelaktig.

I Prästen blir en församlingspräst (Figge Norling) skjuten utanför ett vandrarhem i Ystad. Han hamnar i respirator och Kurt och hans kollegor börjar leta efter ledtrådar. Några fotografier med prästen i ”erotiska situationer” tillsammans med en kvinna som inte är hans hustru dyker upp. Kurt och hans kollegor börjar närma sig sanningen bakom mordförsöket.
Figge Norling gör i det närmaste en repris av Carl Gustav Lindstedts insats i Mannen på taket. Det vill säga – han ligger på rygg hela filmen och gurglar…
Alltså… vilken skådis som helst eller ickeskådis också för den delen, hade klarat av att göra det Figge Norling gör i Prästen. Ring mig nästa gång någon behöver ligga på rygg och gurgla i någon Wallanderfilm…
Känns som lite slöseri med skådespelartalang liksom eller hade han sovande jour, eller?

I Läckan blir aspiranterna Isabelle (Nina Zanjani) och Pontus (Sverrir Gudnason) vittne till ett rån mot en värdetransport. Mot bättre vetande tar Pontus upp jakten på rånarna och allt slutar med att han hamnar i deras våld. Kurt får hjälp av sin förra kollega Sven Adelgren (Michael Segerström) som nu jobbat som konsult med säkerhetsfrågor. Han är nämligen hjärnan bakom en riskanalys gjord till företaget som sköter den värdetransport som blivit utsatt för rån. Vid närmare granskning visar det sig att detta inte är det första rånet mot företaget.
Michael Segerström fick en Guldbagge 2008 för Bästa manliga huvudroll i Darling. Hans insatser i Läckan lär inte gå till den svenska filmhistorien även om han aldrig är dålig.

I Skytten börjar en skytt belägen på taket till en silo i närheten av polisstationen i Ystad beskjuta bilar på parkeringen utanför. Ett mord har redan inträffat och Pontus (Sverrir Gudnason) beger sig springande mot silon.
Vem är det som skjuter?
Och varför?
Spåren leder mot det forna Jugoslavien och en död mästerskytt.
Samtidigt dyker Pontus far försvarsadvokaten (Stefan Sauk) upp på polisstationen tillsammans med Pontus son…
Handlingen i Skytten är ganska genomskinlig och jag begriper bara inte varför identiteten på skytten avslöjas så tidigt i handlingen. Hade det inte varit mer spännande att dra på det hela till slutet? Sedan försöker manusgruppen fördjupa vissa karaktärer i Skytten och det är på tiden…
Örjan Rambergs insats som polis är mer ”Wallander” än vad Krister Henriksson någonsin varit i närheten av.

Kortfattat: finns det bara dynga på ”dumburken” – visst, släng in en Wallander i dvd-spelaren.
ULF HJELTING

Funky

2009-12-10T12:51:00.003+01:00

Två instrument.
Behövs det mer?
Trummor och orgel… fredag på Konserthuset.

Originalet heter Hansson & Karlsson och ”härjade” som störst i slutet av 60-talet. Jammade bland annat med Jimi Hendrix och skrönan säger att Janne ”Loffe” Karlsson (ja han började som trummis och är en alldeles utmärkt sådan) ska ha mastertejpen hemma i garderoben för dagar med mindre pengar i kassan.
Dagens ”Hansson & Karlsson” kallar sig för Trummor & Orgel och består av bröderna Anders och Staffan Ljunggren. Bandet eller snarare duon började 2003 som ett sidoprojekt till bandet Second Glance.
Fram till idag har Trummor & Orgel givit ut två plattor – ”Trummor & Orgel” som släpptes 2006 och ”Reflections from a watery world” som kom 2009. De har även släppt en ep ”Thuderball sessions” och en tvåspårig singel med Ebbot Lundberg på sång.
Fredag.
Konserthuset.
Trummor & Orgel.
Inget mer… behövs…

Tack och gonatt

2009-12-04T06:40:00.001+01:00

Det blev två konserter.
Nu läggs allt ned.
Millencolin-Erik och Live Nation-Rickard hoppar av satsningen med livekonserter på Ritz.

Tyvärr blev det som jag befarade.
Upp som en sol och ned som en… ja…
Att ”alla” uteställen av rang nu hoppat på trenden med livekonserter har tyvärr sina följder. Att boka band och arrangera konserter tar tid. Fruktansvärt mycket tid.
Been there, done that… liksom.
Med pompa och basuner presenterades Ritz Nightclub som en konsertarrangör för en kort tid sedan. En konsert med Fibes! Oh Fibes har genomförts, om man inte räknar öppningskvällens besök av Lustans Lakejer. En till konsert är inbokad med Melody Club.
Sedan är det finito.
I varje fall med hjälp av Millencolin-Erik och Live Nation-Rickard.
De hoppar av satsningen med livekonserter på Ritz Nightclub meddelar de via ett mejl på Facebook.

Nummer två

2009-11-27T10:43:00.004+01:00

Transformers revenge of the fallen
1 2 3 4 5

Regi: Michael Bay.
I rollerna: Shia LaBeouf, Megan Fox, Josh Duhamel, Tyrese Gibson, Isabel Lucas, John Turturro, Ramon Rodriguez, Kevin Dunn, Julie White.

Decepticons och autobots...
Nu är de tillbaka.
Onda mot goda.
Den som kan rädda världen är som vanligt Sam Witwicky (Shia LaBeouf). Transformers revenge of the fallen tar vid där den första filmen slutade, ungefär.
Sam är på väg mot studier på highschool och ett distansförhållande med Mikaela (Megan Fox). Det som hände i första filmen tror Sam bara är historia och att han och Mikaela är fria att leva sina liv som helt vanliga tonåringar.
Inget kan vara mer fel. I skuggorna ruvar decepticons på hämnd.
Optimus Prime finns där som beskyddare och en gul Corvette Stingray sköter transporterna…

För er som sett första filmen bjuder inte uppföljaren på något revolutionerande. Allt är sig likt från först filmen. Specialeffekterna är snygga och fotot likaså.
Det som haltar är som vanligt handlingen.
Men vad gör det när regissören Michael Bay visar Megan Fox…
Det som sänker betyget är scenerna mellan decepticons och autobots. Här går det rasande fort och med närbilder som enbart förvirrar. Jag hinner inte med att se vad som händer…
Men jag är ju inte heller målgruppen för den här filmen.
ULF HJELTING

Sönderpratat

2009-11-27T10:05:00.005+01:00

Borta bäst hemma värst
1 2 3 4 5

Regi: Seth Gordon.
I rollerna: Vince Vaughn, Reese Whiterspoon, Robert Duvall, Sissy Spacek, Jon Voight, Jon Favreau, Mary Steenburgen, Dwight Yoakam.

I Seth Gordons Borta bäst hemma värst möter vi paret Brad (Vince Vaughn) och Kate (Reese Whiterspoon).
Varje jul åker de utomlands. Bara de två. Allt för att slippa träffa ”tjocka släkten”. Det här året har de sagt att de ska till Burma för att vaccinera föräldralösa barn. I verkligheten ska de dyka, sola och bara umgås – de två.
Allt går som planerat tills de kommer till flygplatsen och upptäcker alla flyg är inställda på grund av dåligt väder. Första anhalt denna jul blir Brads mer än dysfunktionella familj. Sedan blir det bara värre…

Borta bäst hemma värst är en pratig komedi fylld av amerikanska moralkakor. Lite mycket upprepningar av samma skämt för att bli riktigt rolig och efter halva filmen tappar den fart betydligt. Vince Vaughn prata lika snabbt som en kulspruta och Reese Whiterspoon är… ja, hon bara är… liksom…
Borta bäst hemma värst är en film för de som gilla relationskomedier på amerikanskt vis.
ULF HJELTING

Hårdslående

2009-11-27T09:43:00.005+01:00

Bronson
1 2 3 4 5

Regi: Nicolas Winding Renf.
I rollerna: Tom Hardy, Matt King, Kelly Adams, Katy Baker, William Darke.

När det står ”en sann historia” på filmomslaget eller affischen brukar jag rygga ett par steg bakåt, minst.
Är omslaget också späckat med superlativer om hur bra filmen är och från tidningar som har recensenter som knappt lämnat blöjstadiet, så brukar jag släppa filmen åt sitt öde.
Så är det tyvärr med Bronson. Ja, omslaget alltså…

I Bronson möter vi Michael Peterson (Tom Hardy). Som 19-åring rånar han ett postkontor och det blir också början på en fängelsevistelse som varat i över 35 år.
Det Michael inte har i skallen har han i nävarna och det är något fängelseledningen inte tolererar. Det blir inte direkt bättre av att Michael bestämmer sig för att byta namn till Charles Bronson efter sin filmidol…

Ta lika delar A Clockwork Orange och Fight Club och blanda detta med vansinnet i filmer som Crank och Pusher och ut kommer något som skulle kunna liknas vid Bronson.
Det är rått, det är blodigt, det är galet och totalt vansinnigt.
Tyvärr är det ibland så skruvat så att det även uppstår total förvirring och tidsperspektivet blir totalt flytande.
Denna Michael Peterson eller Charles Bronson ska alltså vara en av Englands mest förhärdade brottslingar. Personligen har jag inte stött på denna person, men hur många i England vet vem Svartenbrandt är?
Som film fyller dock Bronson sin funktion och det luktar lite Stanley Kubrick om skapelsen.
ULF HJELTING

Blodsugande kul

2009-11-27T08:09:00.005+01:00

Lesbian Vampire Killers
1 2 3 4 5

Regi: Paul Claydon.
I rollerna: James Cordon, Mathew Horn, MyAnna Buring, Vera Filatova, Paul McGann, Silvia Colloca, Louise Dylan, James Cordon, Ashley Mulheron, Tiffany Mulheron.

Min likaledes bloggande kompis Christer släppte för en tid sedan förslaget om att jag skulle recensera p-rullar för att på det sättet få in mer kvinnor i texterna på den här bloggen.
Det kommer nu inte att ske…
Den här recensionen är nog det närmaste något liknande jag kommer, liksom…

I Lesbian Vampire Killers möter vi kompisarna Jimmy (Mathew Horn) och Fletch (James Cordon). Jimmy har ännu en gång blivit dumpad av flickvännen Judy (James Cordon). Ja, det är det där gamla vanliga dravlet om att ”ge varandra lite space” och ”vi kan väl vara vänner i stället” och… kort sagt; hon har hittat en annan och dumpat Jimmy.
Fletch försöker stötta sin kompis så mycket det går och tar honom till närmaste pub. Där kommer Jimmy på den magnifika idén om att ta semester och efter ett par pints tar han en dartpil och drämmer den mot närmaste väggkarta. Pilen landar på… staden Cragwich belägen någonstans i nordöstra England. Varken Jimmy eller Fletch har hört talas om staden, men va fanken… varför inte en semester där? De tar folkabussen och drar i väg. Föga anar de vad som väntar i form av vampyrer, lättklädda damer och tjejer som gillar tjejer…

Engelsk svart humor har en viss effekt här i Sverige. Ta bara Monty Python och John Cleese. Det är i princip bara vi och engelsmännen som fattat storheten med tv-serien Fawlty Towers…
Nu är inte Lesbian Vampire Killers i närheten av John Cleese komiska geni, men de som har sett Shaun of the dead med Simon Pegg vet vad som väntar i Lesbian Vampire Killers.
Humorn är lika rå och hämningslös.
Filmtiteln Lesbian Vampire Killers kanske låter som en sunkig p-rulle, men det är inte mer lättklätt eller lesbiskt än i en helt vanlig svensk tv-serie.
Stundtals är det sjukt kul, men filmen har sina brister och regissören Paul Claydon skulle mycket väl ha kunnat ta ut svängarna lite mer.
Lite kul att ”svenskan” MyAnna Buring finns med i rollistan. Hon flyttade till England som 16-åring och har lyckats medverka i tv-serier Morden i Midsomer och Doktor Who och filmer som Doomsday och remaken på The Omen. Nästa ”Malin Åkerman” kanske?
Så… nu fick jag in lite kvinnor också…

Alla nöjda?
ULF HJELTING

En skrevspark

2009-11-26T03:18:00.011+01:00

Scener ur ett kändisskap
1 2 3 4 5

Regi: Christopher Panov/ Christian Eklöw.
I rollerna: Linus Wahlgren, Jonas Malmsjö, Ola Forssmed, Måns Nathanaelson, Mårten Klingberg, Pernilla Wahlgren, Christina Schollin, Josephine Bornebusch, Rebecka Teper, Elin Klinga, Kim Sulocki, Fredrik Dolk, Stina Ekblad.

Linus Wahlgren.
Vad tanker man på när man hör namnet Linus Wahlgren?
Lillebror, den ”lille söte” i Wahlgrenfamiljen kanske?
”Jag är en astronaut”?
Snubbel och komedi i filmer som Hundtricket, Göta Kanal 2 eller som Sven Ripa i tv-serien Bert?
Man förknippar knappast Linus Wahlgren med Dramaten och roller som Hamlet, eller?
Scener ur ett kändisskap handlar just om Linus Wahlgren och om att kulturjournalisten Görhan Hellström ska göra en dokumentär om honom.
Linus gör allt för att ge intrycket av att vara en skådespelare med högre ambitioner än att snubbla runt i buskis och…

Jag har inte skratta så här sedan jag vet inte när åt/med en svensk film! Den här mockumentären är briljant gjord av regissörerna Christopher Panov och Christian Eklöw där man ger en rejäl skrevspark åt den självutnämnda kultureliten som lallar runt kring Dramaten i Stockholm och anser sig vara gräddan av eliten.
En eloge därför till Örjan Ramberg, Elin Klinga och Stina Eklblad som genom sin medverkan i Scener ur ett kändisskap verkligen visar att de har distans till sig själva.
Jonas Malmsjö gör också en helt fenomenal tolkning på en uppblåst Dramatenskådespelare med ett ego och självförtroende större än en Finlandsfärja.
Men bäst är ändå Linus Wahlgren.
Jo, du läste rätt – Linus Wahlgren.
Det han gör i Scener ur ett kändisskap är helt obetalbart och ibland undrar man som åskådare var gränsen för den fiktiva och den verklige Linus går.
Filmen innehåller exempelvis scener som medlemmarna av Monty Phyton skulle kunna mörda för att ha skrivit. Till exempel scenen där Linus har anmält sig till en polsk teaterkurs som går ut på att kräla runt på golvet och jama som en katt är fantastisk!
Eller scenen där Jonas Malmsjö ska gå ut genom en dörr…
Eller när Linus spelar Emil i en uppsättning på Dramaten där Emils pappa (Örjan Ramberg) super och Emil skär sig själv i snickarboden. Givetvis en barnföreställning…
Den här filmen borde vara obligatorisk på alla teaterutbildningar i Sverige och resten av världen!

ULF HJELTING

Sövande polis

2009-11-26T02:10:00.003+01:00

Snuten i varuhuset
1 2 3 4 5

Regi: Steve Carr.
I rollerna: Kevin James, Jayma Mays, Raina Rodriguez, Keir O´Donnell, Shirley Knight, Bobby Cannavale, Peter Gerety.

Paul Blart (Kevin James) drömmer om att bli polis. Varje år söker han till polisskolan och varje gång faller han, bokstavligen talat, i hinderbanan. Pauls blodsockernivå har en tendens att falla varje 20:e minut till en nivå där han somnar om han inte äter något som innehåller socker (är inte detta förstadiet till diabetes?).
Ja, Paul somnar helt enkelt varje år i hinderbanan…
Därför jobbar han som säkerhetsvakt på stadens köpcentrum. Där patrullerar han på sin Segway och håller ”ordning”. Årets stora köpdag närmar sig och då börjar även Amy (Jayma Mays) arbeta på köpcentret. Paul faller som en fura för Amy, men hans tafatta försök att ta kontakt går henne förbi. Samtidigt börjar även Veck Sims (Keir O´Donnell) arbeta som säkerhetsvakt.

Kevin James är mest känd för rollen som Doug i tv-serien King of Queens. Precis som där spelar han något av en looser i Snuten på varuhuset. Filmen ska kanske vara en drift med alla polisserier och filmer, men oftast missas målet ganska rejält. Någon som inte har missat ”målet” är Kevin James och tydligen tycker producenterna (läs Adam Sandler) att fet är lika med hysteriskt roligt.
Visst finns det några roliga scener i Snuten på varuhuset, men inte så att det fyller en hel film.
ULF HJELTING

Nya Woody

2009-11-25T01:58:00.004+01:00

Whatever Works
1 2 3 4 5

Regi: Woody Allen.
I rollerna: Larry David, Evan Rachel Wood, Patricia Clarkson, Conleth Hill, Michael McKean, , Ed Begley Jr.

Woody Allen har in princip gjort samma film sedan 1977.
Annie Hall är grunden och sedan har han bara gjort variationer på samma tema.
Ja, okej då, Radio Days, Zelig och Bullets over Broadway var faktiskt bra, men vi har även absoluta lågvattenmärken som Melinda Melinda och gubbsjuka Skorpionens förbannelse.
I Whatever Works möter vi den något bittre före detta fysikern Boris (Larry David). En gång undervisade han på universitetet i strängteori och var nominerad till Nobelpriset (visste faktiskt inte att de hade fler kandidater till Nobelpriset, precis som till Oscarsnomineringarna... öh...).
Boris lever ensam, han är skild och undervisar, som han själv uttrycker det, obildbara zombies i att spela schack. En dag händer det något. En ung tjej, Melodie (Evan Rachel Wood), sitter på trappan till hans hus. Hon är hemlös och ny i New York och ber om lite mat och att få sova på hans soffa. Boris går motvilligt med på detta och sedan börjar det hända saker…

Nu kan Woody Allen för alltid ställa sig bakom kameran och låta Larry David ta över rollen som skådespelaren ”Woody Allen”. Faktum är att Larry är en bättre Woody än Woody själv…
Trots detta, eller kanske tack vare detta, är Whatever Works en av Woody Allens bättre filmen på många år. Lite gubbsjuk, lite filosofisk, lite bitter, lite tänkvärd, lite rolig, lite konstig, ja... lite Woody helt enkelt...
ULF HJELTING

Live på Ritz

2009-11-25T01:08:00.003+01:00

Onsdag.
Lill-lördag.
En av veckan legitima dagar att gå på ”lokal”.
Varför inte gå till Ritz?

Personligen har jag inte lyckats ta mig in på Ritz Nightclub än… eller Nya Ritz, som stället heter i folkmun. Varför?
Jag hatar att stå i kö och efter 20 minuter utanför Nya Ritz, f´låt Ritz Nightclub, för några veckor sedan gav jag upp. Det vore dock intressant att göra ett studiebesök.
Särskilt med tanke på satsningen på liveband.
I dag, i kväll onsdag, kommer Fibes, Oh Fibes! till vår del av världen och gör en livespelning på Ritz Nightclub.
Vilka, vad är då Fibes, Oh Fibes!?
Göteborgare, bildades 2001. Slog igenom 2003 med singlarna ”One Hour Baby” och ”This City Got No Boulevards”. Debutplattan “Still Fresh” släpptes 2004. I september i år släppte de sin tredje platta och där finns låten ”Run to you” med självaste poplegendaren Kim Wilde på sång.
Bandet var ursprungligen ett sexmannaband. I dag består Fibes, Oh Fibes! av Christian Olsson (oklart om han hoppar tresteg…), Edvin Edvinsson och Mathias Nilsson.
Örebropubliken är av vana en svårflörtad publik. Återstår att se om de infinner sig eller om livesatsningen på Ritz Nightclub slutar fortare än den börjar.

Gitarrvirtuos

2009-11-23T23:20:00.004+01:00

Egentligen skulle han ha blivit klassiskpianist.
En stenkaka med Jelly Roll Morton ändrade det.
– Gitarren är ett finmotoriskt elände. En hatkärlek för mig. Uttrycksfullt och avslöjande, säger Thomas Arnesen som i morgon kommer till Frimis med sitt Arnesen Blues Band.

Han har turnerat i Storbritannien, Holland, Belgien, Serbien, Baltikum, Indien och Japan förutom länderna i Skandinavien. Thomas Arnesen har spelat in fyra plattor i eget namn. "Backwater Blues", "Tillbaks igen" och "Later In the Evening" på Sittel records samt "Walkin´ With My Baby" på Karlskogabaserade Blaze records.
Visserligen var det stenkakan med Jelly Roll Morton som ändrade hans intresse för musikgenre. Men det var en helt annan musiker som fick honom att börja intressera sig för gitarr.
– Inte förrän jag hörde B.B. King på radio, förstod jag att elgitarren kunde bjuda ett register värdigt fiolen. Mamma, vilken hjälte, gick genast och köpte en vinyl. Jag tror hon var hemligt förtjust i bluesen, säger Thomas Arnesen via sin sajt http://www.arnesen.pp.se/.

I morgon kväll står Arnesen Blues Band på Frimis scen i regi av Örebro Jazz och Blues Club och levererar blus.
I bandet ingår, förutom Thomas, Anders Forsberg klaviatur, Kjell Gustavsson trummor, Björn Lundquist bas och Andreas Hellkvist Hammond B3:a.
Bandet har funnits i sin nuvarande form sedan 2002.
– Blues har, med sin traditionella 12 och åtta takters form, för mig alltid varit en "ur-musik", som ligger i botten av mycket av musikupplevelse över huvud taget. En självklar form som är utmanande att sätta personlig prägel på och utveckla inom sina givna, stränga lagar, säger Thomas Arnesen.

Så här låter Arnesen Blues Band på Youtube…

Bastoner i Hallsberg

2009-11-22T02:32:00.006+01:00

En bas.
Ett par svarta handskar.
80 personer i publiken.

Platsen är Hallsberg och Hotell Stinsen.
Den kamerunske världsbasisten Etienne Mbappé är på besök.
Han har bland annat spelat med Ray Charles, Steps Ahead och Toumani Diabatés Symmetric Orchestra. Genren är en mix mellan jazz, fusion och funk. Sången framförs på franska eller, som på hans senaste platta ”Misiayi”, på det kamerunska språket Douala.
Ibland när man stöter på liknande basister som Mbappé, exempelvis som fummelfingret Nathan East, där det stundtals behövs en basist som spelar bas för att fylla upp där nämnde basist klantar runt och spelar solo… får i varje fall jag spader...(fattar inte att Clapton orkar spela med en sådan basist).
Visst spelar Mbappé bassolo och det gör han gärna, men… det som skiljer honom från mängden är att han även kan spela BAS. Han kan leverera ett tungt groove och gör det också.
Att Etienne Mbappé har utsetts till en av världens bästa basister bevisades med råge i Hallsberg i lördags. Duktiga medmusiker gjorde inte heller konsertupplevelsen sämre.
Nästa anhalt för Mbappé med band är Berlin.
Världsartister i Hallsberg?
Ja, varje år på Hotell Stinsen i regi av Hallsbergs jazz och bluesklubb…

Om lördag

2009-11-17T22:20:00.007+01:00

Händer det grejer i Hallsberg.
Fick i dag ett pressmeddelande.
Basisten Etienne Mbappé är på ingång.

Minns en hätsk debatt med en före detta chefredaktör på den där tidningen som inte nämns vid namn i den här bloggen.
Det var några år sedan och han påstod på fullt allvar att "världsartister" inte kunde spela i Hallsberg och därför kunde man inte utdela högsta betyg för en konsert i Hallsberg, vilket jag gjort...
Självfallet var han helt ute och cyklade, vilket jag påpekade. Detta tålde han inte och slutade helt sonika att hälsa. Ingen större förlust... liksom.
Ja, vad stod det då i pressmeddelandet?
Jo, följande:
"Nu på lördag 21/11 gott folk är det som sagt dags för årets sista konsert. Det kommer att bli ett unikt tillfälle att se & höra en unik artist. Etienne Mbappé är ute på europaturné och det är fantastisk kul att som enda spelning i Sverige den här gången läsa ...Berlin, Oslo, Hallsberg...
i turnéplanen! Etienne Mbappé är ett världsnamn (som leker ihop med idel ädla namn som bl.a. Joe Zawinuls, John McLaughlin...) och han är tveklöst en fantastisk basist. (sök gärna efter smakprov på You Tube) Musiken Etienne Mbappé spelar är en bas av vokal melodiös afrojazzrock med lite avstickningar åt det tyngre funkigare. Det lär bli ett och annat oförglömligt bassolo... Jag har sagt det förut och nu är det dags igen: Det finns vissa konserter man bara inte får missa...!!!".

För alla som inte orkar leta på youtube...

Kalendern

2009-11-14T16:05:00.002+01:00

Inläggen i kalendern haltar något och vi på redaktionen ber om ursäkt för det.
Ansvarig kommer att pryglas offentligt på Stortorget med en bunt rosstjälkar så fort vi fått honom utlämnad från Kuala Lumpur...
Interpol är kontaktade i ärendet.

Legendarer på Frimis

2009-11-11T23:36:00.008+01:00

Tre personer.
En konsert.
Kan det bli bättre?

En bra konsert får i varje fall mig att må bra i flera dagar efteråt.
Kultur är till för att ge ett välbefinnande.
Det kan handla om så tillsynes enkla saker som offentlig konst, ett biobesök eller en konsert. De politiker som i dag (säger inte vilka, men de finns till höger, väldigt långt till höger på den politiska skalan…) hävdar att all kultur ska vara självbärande ekonomiskt är ute på helt fel väg. Även om alla skattepengar som i dag läggs på kultur exempelvis skulle överföras till vården så skulle det enbart ge motsatt effekt. Medborgare skulle må både psykiskt och fysiskt dåligt och då ”belasta” vården ännu mer…
Tänk en stad helt utan offentlig konst, inte en staty, inte någon form av utsmyckning av gator och torg. Tänk en stad helt utan konserter, teatrar och konsthallar. Och inte en biograf så långt ögat når…
Visst vore det kul? Va?
Vad bra man skulle må. Tänk ett Stortorget utan Engelbrektstatyn eller ”Likkistan” eller klockspe… ja, det falskklingande klockspelet i Rådhuset kanske man kan vara utan… men tänk själva idén och sug på den karamellen en stund.
Tänk också om alla kommunala musikskolor skulle stängas. Tänk också om alla studieförbundet skulle mista sina statliga och kommunala bidrag.
– Ja än sen då. Mina skattepengar ska inte gå till någon fisförnäm kultur…, kanske någon muttrar.
Det pratas en del om det svenska musikaliska undret, där var och varannan person spelar eller har spelat något instrument i grupp eller själv. Eller sjunger.
Tänk att vi i Sverige kan kontakta ett studieförbund och säga ”hej, vi är ett gäng kompisar som skulle vilja starta ett band” och då få komma och testa att spela gitarr, trummor och stå i en replokal för en bråkdel av pengar det skulle kosta att köpa eller hyra. Säg det till en amerikansk musiker och hon/han kommer att blänga avundsjukt och säga något i stil med ”du driver med mig”…
Georg Riedel gick i Adolf Fredrisk musikskola när han var ung, pianisten Jan Lundgren hade en pianolärare i Ronneby som en dag gav sin elev som läxa att köpa en platta med Oscar Peterson och sedan var han fast i ”jazzträsket”…
Därför skulle en konsert som den i tisdags på Frimis inte vara möjlig utan skattepengar till ”kulturen”. Skulle all den typ av verksamhet vara självbärande och finansierat med feta plånböcker, ja då skulle det falla en mycket mörk kulturskymning över vår lilla del av världen.
Okej… lång inledning, men jag var liksom tvungen.
Tisdagskvällen på Frimis i regi av Örebro Jazz och Blues Club var centrerad runt tre personer: Georg Riedel, Jan Lundgren och Jan Allan. På repertoaren jazz. Inte sällan improviserad. Ibland med små hänvisningar till Georg Riedels odödliga barnsånger som ledmotivet till Pippi Långstrump som här och där sprängdes in i låtarna. Kul och befriande.
Allra mest magiskt blev det när trion spelade Jan Johanssons ”Visa från Utanmyra”. Det rådde en smått förtrollande atmosfär efteråt och det tog en bra stund innan applåderna kom och då ville de heller inte upphöra.
Det är sånt som får mig att må bra i flera dagar efteråt.

Kanon!

2009-11-09T19:40:00.005+01:00

Lost
Säsong fem
1 2 3 4 5

Regi: Stephen Williams/ Jack Bender/ Rob Holcomb/
I rollerna: Matthew Fox, Jorge Garcia, Ken Leung, Naveen Andrews, Jeremy Davies, Michael Emerson, Terry O´Quinn, Evangeline Lilly, Rebecca Mader, Elizabeth Mitchell.

Personligen tappade jag helt kollen på tv-serien Lost efter andra säsongen. Då tyckte jag att det blev alldeles för rörigt och så dröjde det en vecka mellan varje avsnitt. Jag med mitt minne kom aldrig ihåg vad som hänt…
En sak bör dock sägas om J J Abrams skapelse Lost och det är att tv-serien är ett litet underverk i icke linjärt berättande.
Nu har femte säsongen släppts på blu-ray och det är bara att bocka och buga för den nya tekniken. Bilden är superb och så har Disney och ABC Studios inkluderat något de kallar SeasonPlay. Enkelt förklarat behöver du själv inte hålla ordning på vilka avsnitt du sett och hur länge du sett av varje avsnitt. Det sköter SeasonPlay. Du skapar bara en användare och så är det bara att tuta och köra, även om du tar ut någon skiva och tittar på annan emellan. Nackdelen är om du somnar och missar delar av ett avsnitt så blir det lite knepigare att gå tillbaka och kolla om ett avsnitt… men, fördelarna överväger tungt.
Handlingsmässigt har det hänt en hel del.
Sex stycken personer har lyckats ta sig från ön och kallas av media för Oceanic 6. Och ön har försvunnit mer spårlöst än någonsin…
Vi slängs också mellan 30 år tidigare, nutid och för tre år sedan och det gäller verkligen att hålla ordning på var, när, hur och vem.. Minst lilla okoncentration och du är… ja, helt lost, liksom…
De sex som återvänt till verkligheten gör snart allt för att åter komma tillbaka till ön, men John Locke (Terry O´Quinn) har dött eller har han…, Jack (Matthew Fox) knaprar tabletter igen och Sayid (Naveen Andrews) jobbar som hitman..
Spännande? Bara förnamnet…
Och nu är jag biten igen!
Väntar med spänning på säsong sex…
ULF HJELTING

Tonårsidoler

2009-11-09T18:52:00.005+01:00

Jonas Brothers
The 3D concert experience
1 2 3 4 5

Regi: Bruce Hendricks.
I rollerna: Kevin Jonas, Joe Jonas, Nick Jonas, Demi Lovato, Taylor Swift, John Lord Taylor, Robert Feggans.

U2 var först.
Nu kommer efterföljarna….
Konsertfilmer i 3D. Med dagens teknik kan man se färger, ja vissa i varje fall och inte bara den där grönröda sörjan från förr..
Och med bästa i dag möjliga bild genom blu-ray. Dvd-utgåva medföljer också…
Jonas Brothers The 3D concert experience är en inspelning av deras Burning Up Tour genom USA och gjord av samma regissör – Bruce Hendricks – som även stod bakom Hannah Montanas konsertfilm. Det kanske inte säger så mycket, men det är Disney som står bakom allt rent finansiellt.
Materialet till denna konsertfilm spelades in den 12 och 13 juli i Anaheim, California på Honda Center och den 10 och11 augusti i New York på Madison Square Garden.
Kalla det rockumentär…
Visst kan Jonasbröderna sjunga, men det som retar mig mest med den här konsertfilmen är att de tar cred för solon som de själva inte spelar!
Hur kul kan det vara på en skala att stå och fejka ett gitarrsolo som någon annan spelar? Bakom detta tilltag står ”musical director” och även gitarristen John Lord Taylor. Varför? Han kan lira gitarr som få, men Jonasbröderna står och fejkar det han spelar? Det här är bara larvigt och drar ned helhetsintrycket något rejält!
Eftersom jag själv lirar blir jag bara förbannad på sådana här tilltag!
Låt Jonasbröderna sjunga och ta några taffliga barréackord och låt det sedan vara bra med det.
Basta!
Men de har utseendet och är idoler och ska du stå främst i rampljuset.
Småtjejerna skriker sig svimfärdiga när de ser sina idoler.
Musikaliskt då?
Låtarna är förvånansvärt svaga och påminner alldeles för mycket om varandra. Sedan har de gästartister som Demi Lovato och Taylor Swift som tyvärr säger mig noll och intet.
De skulle inte ens platsa i andra uttagningen av Idol…
Helhetsintrycket då?
Ja… de är ju tonårsidoler de där Jonasbröderna och då ingår det att spela in filmer och tv-serier.
Frågan är dock hur de slår i ett land som Sverige.
Kanske inte alls eller så blir de gigantiska.
Jag är i varje fall helt fel målgrupp…
ULF HJELTING

Jazz på Frimis

2009-11-09T17:51:00.004+01:00

Tre män.
Som spelar jazz.
På Frimis i Örebro i regi av Örebro Jazz och Blues Club.

Skrev i ett tidigare inlägg att när tanterna går på teater kilar gubbsen in på närmaste jazzklubb.
Så är det.
Fakta - inte fantasi.
De som inte tål att jazz spelas av och lyssnas på av män har egentligen ingenting på en jazzkonsert att göra.
Vad händer då i morgon på Frimis i Örebro?
Jo, följade:
Basisten Georg Riedel, trumpetaren Jan Allan och pianisten Jan Lundgren kommer på besök.
Örebro Jazz och Blues Club utlovar en oförglömlig konsert med dessa tre jazzgiganter.
Rapport avläggs senare på denna blogg under morgondagen efter konserten.

Tomgång

2009-11-09T17:19:00.003+01:00

The King of Queens
Sjätte säsongen
1 2 3 4 5

Regi: Rob Schiller/ Ken Whittingham.
I rollerna: Kevin James, Leah Remini, Jerry Stiller, Judge Reinhold, Janeane Garofolo, Jon Favreau.

The King of Queens är ännu en av de där sitcomsen som jag missat.
Ja, ett eller annat avsnitt har det väl slötittats på, men det är ingen serie som fastnat.
Varför?
Svaret fick jag efter att ha sträcktittat på sjätte säsongen av dvd-boxen.
Det finns helt enkelt ingen magi mellan karaktärerna… ingen kärlek…
Hon, Carrie (Leah Remini) är ett rivjärn utan like som hela tiden hackar på honom, Doug (Kevin James) om hans intag av föda om omfång runt magen.
Sjätte säsongen inleds dock med att Carrie slutar/får sparken från jobbet som sekreterare på advokatbyrån och landar i soffan i vardagsrummet och gör… ingenting…
Mitt i allt finns den allt mer förvirrade Arthur (Jerry Stiller) – Carries pappa – som bor i källaren på huset.
Näää, det här funkar inte i min tv-värld. Tyvärr.
Roligt?
Snarare tragiskt och vore jag Doug skulle Carrie ut från huset fortare än en avlöningen!
Livet är för kort för att bli hönsad av någon som varken hyser sympati eller kärlek.
Ut!
Bara ut!
ULF HJELTING

Ett fenomen

2009-11-09T11:53:00.009+01:00

Hannah Montana
The complete first season
1 2 3 4 5

Hannah Montana
Säsong 2 volym 1
1 2 3 4 5

Hannah Montana
Säsong 2 volym 2
1 2 3 4 5

Hannah Montana
Säsong 2 volym 3
1 2 3 4 5

Hannah Montana
Säsong 2 volym 4
1 2 3 4 5

Hannah Montana
The Movie
1 2 3 4 5

Regi: Peter Chelsom/ Roger Christensen/ Richard Corell/ Shannon Flynn.
I rollerna: Miley Cyrus, Emily Osmet, Mitchel Musso, Jason Earles, Billy Ray Cyrus, Moises Arias, Cody Linley, Oliver Oken,

Personligen fattar jag inte hypen, liksom…
I USA med omnejd är Miley Cyrus megastor.
Ja, inte som sig själv – utan som Hannah Montana.
Min snart femåriga dotter fullkomligen avgudar denna sångerska.

Kanske är det därför som hon tjatat hål-i-huvudet på far sin om att börja sjunga i kör.
Inte något ”ont” som inte har något gott med sig…
Nåja…
Hannah Montana.
Lite fakta: Serien handlar om tonårsflickan Miley Stewart (Miley Cyrus). På dagarna går hon i skolan som vem som helst, men på kvällarna tar hon på sig en lång blond peruk och ställer sig på scenen för att sjunga. Detta dubbelliv har sina för- men även nackdelar och bara ett fåtal vet att Miley är Hannah Montana. Det är detta som tv-serien och även långfilmen handlar om. I grova drag…
Tv-serien är producerad av Disney och med Billy Ray Cyrus (ja han med hiten Achy Breaky Heart, någon som minns?) som ansvarig producent.
Officiellt är det Miley som skriver alla låtarna… öh… ja, helt klart är det att hon sjunger, men med Billy Ray Cyrus som pappa så… i bästa fall befinner hon sig i samma rum när låtarna görs. Men detta är bisak, i varje fall för fansen. Vem som gör vad och varför…
Det är Hannah Montana som är stjärnan och förra året drev detta varumärke in 160 miljoner svenska kronor. Tv-serien sänds i Disney Channel, dubbad till svenska. Så är även språket dvd-boxarna.
Tyvärr vill jag lyfta ett varningens finger för hur säsong 2 av dvd-boxarna marknadsförs i Sverige. Det känns lite som bondfångeri när varje dvd-skiva säljs för sig under rubriken ”volym”… Det hade varit lite ärligare att sälja säsongen som en hel dvd-box med all skivorna, men det gäller väl att mjölka fansen på pengar så länge stjärnan inte passerar zenit…
Att marknadsföra en sångerska via en tv-serie och/eller långfilmer är definitivt inget nytt. Kolla bara Elvis, The Beatles, The Monkey, The Osmonds…
Hannah Montana.
Här för att stanna?
Kanske…
Ett fenomen?
Definitivt!
ULF HJELTING

I lördags

2009-11-05T12:00:00.008+01:00

Skivsignering.

På plats - grabbarna i Mustasch.

Plats Najs Prajs.

Ett lite sent inlägg kanske... men, men...

I lördags gjorde grabbarna i Mustasch ett nedslag i vår lilla del av världen.

Först soundcheck för kvällens gig på Conventum- sedan skivsignering.

Tydligen hade det varit fest dagen innan och Ralf Gyllenhammar var likblek från gårdagens fest.

-Å herregud... jag tror jag dör, stönade han på bred göteborska och svepte innehållet i en colaflaska fortare än... ja... än fortast?

Skivor signerades. Affischer också och Najs Prajs-maestro Anders Damberg hade också fixat fram en elgitarr som pryddes av grabbarnas handskrift.

Fem skivor släppta hittills och förra året blev de "Metal of the year".

Mustasch - Sveriges svar på Metallica, eller?

Dragspelstjosan...

2009-11-04T16:35:00.004+01:00

Konsert.
På Mastodont MC.
Denna gång zydeco med Cedric Watson.
Fredag den 6 november.

För några veckor sedan spelade Eilen Jewell på just Mc-klubben Mastodont.
Nu är Najs Prajs-maestro Anders Damberg på hugget igen.
Nu med zydecoartisten Cedric Watson.
Cedric vem?
Jo…
Cedric Watson föddes för 26 år sedan i San Felipe, Texas. Musik fick tidigt en plats i Cedrics liv, men det var inte hiphop som lockade, utan gamla sånger på franska från sydvästra Louisiana och Huston. Detta gjorde också att han flyttade till Lafayette för att förkovra sig i creolemusiken och zydeco.
Under åren har Cedric Watson bland annat spelat tillsammans med Edward Poullard och James Adams i bandet Les Amis Creole och även i det egna bandet Bijoux Creole.
Han har även varit på turné med sin musik i Frankrike, Spanien, Haiti och nu Sverige.
Den här turnén innefattar länder som Sverige, Tyskland och Holland innan han återvänder till USA den 28 november. I bagaget har han den självbetitlade CD:n ”Cedric Watson”.
Enligt Cedric Watsons My Space-sida är han nominerad för en Grammy med CD:n.

Inget möte

2009-11-01T03:51:00.005+01:00

Nä...
Barchefen, en "hon", ringde min kompis Tommy under lördagen och informerade att "hon inte hade tid idag" att prata med oss.
Tja... vad säger man...
Ska konflikträdda människor vara chefer?
Har tyvärr stött på problemet tidigare.
Både på den där lokaltidningen vi inte nämner vid namn och på den där stora före detta mobiltillverkaren där jag under fyra år jobbade som arbetsledare.
Chefskap i dag utmärker sig tyvärr av fel personer på helt fel plats...

Skärpning O´Learys!

2009-10-31T04:02:00.002+01:00

Fredag.
Liveband med kompisars kompisar som spelar.
Allt dock spolierat av en servitris som inte kan hantera stress.

Nu har det hänt.
För första gången någonsin.
Jag har blivit utslängd från ett ställe som serverar alkohol. Ställets namn: O´Learys i Örebro. Person ansvarig servitrisen: Anders Nilsson – om det nu är hans rätta namn. I varje fall var det namnet som vakten ”Janne” uppgav.
Anledning?
Ja, jag stod i vägen för serveringspersonalen…
Jo, du läste rätt.
Jag stod i vägen för serveringspersonalen när jag lyssnade på bandet Westcoast.
Därför ombads jag lämna lokalen omedelbart.

Kvällen som sådan inleddes hemma hos min kompis Tommy och hans flickvän Lisbeth. Förekom det ansenliga mängder alkohol?
Allt är förstås en tolkningsfråga, men en kopp kaffe, ett glas rödvin á 25 centiliter, ett glas starköl á 25 centiliter (samma glas som användes till rödvinet) och tre glas vatten. Lägg till detta tre chockladkulor rochér mellan halv åtta och kvart över tio på kvällen.
Berusad?¨
Knappast…
Onykter?
Ja, precis så onykter man kan bli på angivna mängd alkohol.

Taxi in till O´Learys och kö i 20 minuter innan vi släpptes in.
Måste dock påpeka att det redan i kön in till O´Learys var en otrevlig stämning. Vi knuffades bryskt åt sidan av vaktpersonal för att få en gång ut/in från O´Learys bredvid kön.
Något vänligt ”var vänlig stå till höger i kön, mot den högra väggen” förekom inte. Bara knuffas.
När jag sedan beställde kvällens första och, som det sedan visade sig, även sista öl hörde jag inte vad personalen sa i baren eftersom musiken DJ:en spelade var tokhög. I stället pekade hon på kassaapparatens summa.
Sedan försökte vi, det vill säga jag, Tommy och Lisbeth ta plats framför bandet. Detta var lättare sagt än gjort eftersom det var knökfullt.

Jag gillar livemusik och samtalade med Tommy om bandet när någon i min ögonvrå skriker åt mig att ”flytta på dig! Jag ska fram här!”.
Jag svarade.
– Tyvärr! Går inte. Jag har en trappsteg framför mig och personer framför mig. Du får gå runt.
Jag tänkte inte mer på detta tills en vakt kommer fram till mig och säger.
– Du ska ut härifrån! Du får avlägsna dig från lokalen! Nu!
Så…
Vakten hade alltså blivit tillsagd att slänga ut mig av personen som skrek ”flytta på dig! Jag ska fram här!”. Denna person var tydligen servitrisen Anders Nilsson.
Efter diverse argumentering med vakten ”Janne” om det som inträffat lämnade vi O´Learys.

Jag kan förstå att det är stressigt och jäktigt att arbeta på ett ställe som O´Learys, men detta kräver också en viss typ av människa - en mycket stresstålig människa.
Men att reagera som servitrisen Anders Nilsson gör man inte.
Aldrig!
Om det nu är trångt och stressigt så är det definitivt inte besökarnas fel.
Och man ska definitivt inte slänga ut besökare på grundval av att de ”står i vägen”.
Tror inte jag någonsin blivit så illa behandlad på en ”krog” i Örebro.
Absurt!
Nej, O´Learys, skärpning!
Anställ personal som vet hur man uppför sig och som kan hantera en krogmiljö.

Ps
Fick just ett mobilsamtal från Tommy som pratat med servitrisen Anders Nilsson som nu visade sig heta Felix. Vi, jag och Tommy, ska ha ett möte med denna Felix och ansvarig barchef.
Enligt uppgift från Tommy skulle vakten ha känt sig hotad av oss och därför bett oss lämna lokalen.
Möte 14.00 O´Learys 31 oktober 2009.
Ska bli mycket intressant…
Ds

Sexistisk komedi

2009-10-30T04:17:00.004+01:00

Flickvänner från förr
1 2 3 4 5

Regi: Mark Waters.
I rollerna: Matthew McConaughey, Jennifer Garner, Michael Douglas.

Connor Mead (Matthew McConaughey) är berömd fotograf. Lika beröm för sina foton är att även lägrar alla tjejer han plåtar… alla…
Han lever livet och är en duracellkanin 24/7…
Men just den här helgen ska han hem till sitt föräldrahem och vara med på sin lillebrors svensexa. Det är då han träffar Jenny Perotti (Jennifer Garner). De har inte setts på många år och… det är då Connor slinker in på herrarnas bara för att se sin döde farbror (Michael Douglas) stå där och pinka med whiskeyglaset i högsta hugg…

Flickvänner från förr påminner ganska kraftigt om Charles Dickens En julsaga där den elake Scrooge hemsöks av tre spöken som talar om för honom vad Julen egentligen är för något.
Samma här alltså. Connor hemsöks av några gamla flickvänner som guidar honom genom alla hans erövringar.
Flickvänner från förr är så puttinuttigt sexistiskt där mannen är en vrålande babian som inte kan hålla styr på ”svansen” och där kvinnan enbart är vän och oskyldig och som alltid sover med händerna på täcket.
HA!
Humbug!
Usel film för övrigt…
ULF HJELTING

Haltar betänkligt

2009-10-30T03:44:00.003+01:00

L. A. Gigolo
1 2 3 4 5

Regi: David Mackenzie.
I rollerna: Ashton Kutcher, Anne Hechte, Margarita Levieva, Sebastian Stan, Maria Conchita Alonso, Hart Bochner.

Komedi eller drama?
Kanske tragedi…

Nikki (Ashton Kutcher) drömmer drömmen om att leva det ”goda livet” i L A. Han gör detta genom att nuppa sig till mat och husrum. Nikki är en player och han vet om det också… Tyvärr är inte kvinnorna han ”sol-och-vårar” lika glada efter hans besök i deras liv.
En dag möter Nikki servitrisen Heather (Margarita Levieva)…

L. A. Gigolo försöker förtvivlat vara en American Gigolo för 2000-talet och manusmässigt har L. A. Gigolo lånat en hel del från den filmen. I original heter filmen dock Spread, men försök översätt den tvetydiga titeln till vettig svenska…
Ashton Kutcher bevisar tyvärr ännu en gång vilken urusel skådespelare han är och hela filmen haltar betänkligt.
Visst blir vyerna över Los Angeles alldeles fenomenal i blu-ray-versionen av den här filmen, men en bra bild uppväger aldrig ett uselt manus.
ULF HJELTING

Clownteater

2009-10-30T03:15:00.007+01:00

Teater - pompöst och högtravande.
Versmått och hexameter i kvadrat.
Inte alls!
Har inte skratta så här sedan jag vet inte när…

Teater – det är kultur för medelålders damer. När gubbarna deras tar en bira på närmaste jazzklubb slinker kvinnfolket i väg och frotterar sig finkulturellt.
Så är det.
Det finns det siffror på.
I verkligheten. I verklighetens Sverige anno 2009.
Därför var jag i minoritet som man under torsdagskvällen på Örebro Teater. Medlurad (tack Ingela!) för att se Länsteaterns uppsättning av Cyrano de Bergerac.
– Ja, ja… tänkte jag. Det blir väl något fnösketorrt elände som man somnar till…
Icke!
Inte en chans!
Det visade sig nämligen vara en clownuppsättning av Cyrano de Bergerac. Ja, alltså… clownteater.
Och vad fanken är då clownteater vrålar vän av ordning.
Jo… så…. nej, att… liksom… äsch!
Den här teaterformen har sina rötter i commedia dell´arte och är flera hundra år gammal och kom till Sverige under 1980-talet. Kortfattat bygger det på att INTE försöka vara rolig och följer fem regler: en sak i taget, vänta tre sekunder innan man gör planerad handling, alla planerande handlingar görs med ögonkontakt med någon i publiken, hitta på ljud med hela huvudet och… om man misslyckas, upprepar man det tre gånger. Lite som en avlägsen bättre släkting till studentspexet…
Och kul… det blir det. Jag lovar.
Det här var något av de roligaste tre och en halv timmarna i mitt liv!
Claes Åström i rollen som Cyrano är obetalbar och Anna Persson som ”praktikant” med mera är fenomenal!
Detta måste ses!
I varje fall av alla med ett öppet sinne och som gillar att ha kul!
Steve Martins filmversion av Cyrano - Roxanne - slås med hästlängder...
ULF HJELTING

Lite snålt…

2009-10-30T00:57:00.005+01:00

Tvåa i Idol 2007.
Skivkontraktet skrevs under en månad senare.
I går befann sig Amanda Jenssen i Örebro för att signera sin senaste platta.

Allt skulle inledas med en mini-konsert.
Så var det i varje fall annonserat.
Cirka 30 minuter efter utsatt tid kom Amanda tillsammans med två medmusiker ut på Najs Prajs provisoriska lilla scen belägen längst bak i skivbutiken.
Mini-konsert… ja mer ”mini” än en endaste lite låt kan det ju inte bli, eller?
Det skulle väl i så fall vara en Lundellkonsert – du vet ”en inställd konsert är också en konsert”.
Musikaliskt var den ”unplugged” som gällde. En gitarr, tre sång.
Men varför bara en endaste låt?
Var det för att öka intresset och köpa plattan? Skulle snarare tro att effekten blev den motsatta…
De mest inbitna fansen i publiken, de som skrivit ”Amanda” i pannan med rödpenna, verkade dock nöjda.
Personligen tycker jag dock att Amanda såg allt annat än bekväm ut på scenen och orden ”rädd fågelunge” blixtrade förbi ett par gånger.Nu är hon ju bara 21 år och har ett helt artistliv framför sig och vad som helst kan ju hinna hända under den resan…

Plagiatvarning

2009-10-28T03:07:00.004+01:00

Drag me to hell
1 2 3 4 5

Regi: Sam Raimi.
I rollerna: Alison Lohman, Justin Long, Lorna Raver, Dileep Rad, David Paymer, Adriana Barazza.

Vad gör regissören Sam Raimi när man inte knåpar på nästa Spider-Man-film?
Troligtvis läsaren han Stephen King så ögona blör…

Christine Brown (Alison Lohman) arbetar på bank med att hantera låneansökningar. En dag besöks hon av fru Ganush (Lorna Raver) som ber om anstånd med lånet på huset, ett hus som hon bott i över 30 år. Lånet har förfallit och fru Ganush har inte kunnat betala på grund av att hon varit sjuk. Christine rådfrågar sin chef (David Paymer) som bara säger att det är upp till Christine och påminner om att jobbet som huvudansvarig för avdelningen fortfarande är ledigt.
Christine förlänger inte fru Ganuschs ansökan och allt slutar i ett stort tumult där vakterna får slänga ut fru Ganusch, men först uttalar den gamla zigenerskan en förbannelse över Christine.
Sedan börjar det hända saker…

Stephen King, ja… 1996 filmatiserades hans roman Thinner som handlar om en man som får en förbannelse uttalad mot sig av en zigenare och…
Storyn till Drag me to hell känns lite lånad, men bara liiite… så att säga.
Vill man se en bra skräckfilm signerad Sam Raimi rekommenderar jag i stället Evil Dead II eller varför inte se alla tre filmerna i den filmtrilogin?
ULF HJELTING

Fascinerande

2009-10-28T02:19:00.003+01:00

Seven pounds
1 2 3 4 5

Regi: Gabriele Muccino.
I rollerna: Will Smith, Rosario Dawson, Woody Harrelson, Michael Ealy, Barry Pepper, Robinne Lee, Bill Smitrovich.

Den här filmen handlar om…
Nej….
Jo…
Nytt försök: den här filmen handlar om…
Nää…
Det går inte att berätta någonting om handlingen i den här filmen om man inte vill förstöra filmupplevelsen helt.
Den här filmen handlar om… Ben Thomas (Will Smith).

Så mycket kan man dock säga att Seven pounds är en mycket komplex historia som kräver tid och koncentration. Det är inte action, det är inte drama, det är en mix av en massa genrer och det gäller också att som åskådare ha en ”bra dag” för att inte bryta ihop fullständigt.
Det gjorde jag…
Trodde inte jag hade några tårar kvar efter allt skit som varit det senaste året, vilket egentligen inte har ett dugg att göra med den här filmrecensionen.
Men så är det…
Den här filmen handlar om… kärlek och om botgöring.
Inget annat.
ULF HJELTING

Inget nytt…

2009-10-26T22:23:00.007+01:00

My Bloody Valentine
1 2 3 4 5

Regi: Patrick Lussier.
I rollerna: Jensen Ackles, Jamie King, Kerr Smith, Betsy Rue, Edi Gathegi, Tom Atkins, Richard John Walters.

När gruvan i Harmony rasar blir ett antal gruvarbetare instängda. En överlevande räddas några dagar senare. Men någonting är inte som det ska… Det visar sig nämligen att Harry Warden (Richard John Walters) mördat sina arbetskamrater i kamp om syret i gruvan.
Med en hacka har han metodiskt slagit livet ur de han vanligtvis arbetat tillsammans med.
När polisen kommer honom på spåren löper Warden amok i Harmony och summan blir till slut 22 personer, män, kvinnor och barn som fått stifta bekantskap med Wardens hacka innan sheriff Jim Burke (Tom Atkins) med assistenter lyckas perforera Warden med ett antal kulor.
Alla tror att mardrömmen är över.
Tio år senare återvänder Tom Hanninger (Jensen Ackles), son till ägaren av gruvan i Harmony, för att sälja vad som återstår av gruvan. Tom arbetade den dag gruvan rasade för tio år sedan och var arbetsledaren som valde ut vilka som fick följa Harry Warden ned i gruvan…
Han har inte satt sin fot i Harmony sedan morden och… någon börjar återigen använda en gruvhacka mot Toms gamla vänner.

My Bloody Valentine är en remake av filmen med samma namn från 1981. Den här gången är kryddan 3D. Glasögon medföljer till fyra medtittare.
Tyvärr måste jag erkänna att jag denna gång INTE sett förlagan och kan därför inte jämföra de båda filmerna.
My Bloody Valentine anno 2009 känns tyvärr bara som ännu en förutsägbar ”skräckis” i samma anda som Fredag den 13-filmerna. Man vet liksom vad som kommer att hända…
Men 3D då?
Ja, det bästa med dagens teknik är att det går att se färger… vissa färger… men det mesta blir bara grått och då är ju gruvmiljö inte helt fel. Dock uppstår aldrig den där riktiga skrämseleffekten som man kanske skulle kunna önska.
Och matchningen av 3D-effeketen varierar också ganska betänkligt. Stundtals är den rent lysanden, för att i nästa ögonblick bli migränsuddigt…
Nja… My Bloody Valentine är en film för de redan frälsta av den här genren.
Det måste hända lite mer för att locka mig till att ta skydd bakom soffkuddarna…
ULF HJELTING

Fy vad uselt!

2009-10-26T01:17:00.003+01:00

Stan Helsing
-

Regi: Bo Zenga.
I rollerna: Steve Howey, Diora Baird, Kenan Thompson, Desi Lydic, Leslie Nielsen, Darren Moore, Twan Holiday, Robin Nielsen.

Halloween närmar sig och videobutiksbiträdet Stan (Steve Howey) har sett allt förut. När Pinhead kommer in och frågar efter senaste Hellraiser-filmen lyfter han inte ens på ögonbrynet. Han rullar bara en jättelik bong, suger i sig av fetingen och önskar att arbetspasset slutar så att han och hans kompisar kan dra till närmaste party.
Att sedan kackerlackan själv står upp och pissar på herrarnas när han slår ihjäl den ser han bara som en rolig effekt av bongen…
Och nuuu paaarty… men, icke. Föreståndaren övertalar Stan att göra en hemleverans till en av videobutikens bästa kunder. Stan vägrar först men övertalas med hot om att mista sitt jobb…
Bara en liten omväg till Stormy Night Estates…

Å herregud vilken makalös skitfilm!
Okej.
Jag borde ha förstått att detta var fullkomlig dynga när både Kenan Thompson OCH Leslie Nielsen är med.
Det här är inte i närheten av roligt!
Stan Helsing är så plågsamt usel att alla borde få betalt som orkar se filmen.
En gigantisk varning utfärdas!
ULF HJELTING

Dryga Cissi

2009-10-25T02:17:00.004+02:00

Har hållit lite på det här inlägget.
Men jag känner att jag inte längre kan hålla tillbaka.
Så…

Förra veckan satt Svenska Filminstitutets chef Cissi Elwin i någon av tv-sofforna hos SVT eller TV4. Har lyckats förtränga i vilken soffa och vilken kanal.
Där satt hon i varje fall och såg enormt stolt ut.
Varför?
Jo, frågan var baserad på den kritik hon fått genom att bara anställa kvinnliga chefer på filminstitutet och frågan löd helt enkelt ”Varför?”.
Och svaret löd:
– Jag har helt enkelt inte hittat några män som är kompetenta nog!
Jaha…
Cissi Elwin sa det som ingen man någonsin skulle komma undan med i Sverige anno 2009. Hade en man fått kritik för att han enbart anställt män som chefer och svarat ”Jag har helt enkelt inte hittat några kvinnor som är kompetenta nog”, ja då jävlar hade drevet manglat den stackarn till köttfärs.
Men nu var de en kvinna som sa att det inte finns några kompetenta män och då är det tydligen helt okej. Så f-n heller!
Sådana här uttalanden är INTE okej vem som än uttalar dem!
Det ska vara rätt person på rätt plats, med rätt utbildning och rätt erfarenhet. Det ska INTE vara upp till någons eller någras godtycklighet vem eller vilka som anställs. Det SKA vara baserat på kompetens. Inget annat!
Nu kanske det är så att det inte har funnits några ”kompetenta män” i urvalen till tjänsterna på Svenska Filminstitutet, men… skyll inte på mig att det nu florerar dubbade tyskar i var och varannan svensk filmproduktion.
Skyll på Cissi.
För övrigt skulle hon aldrig ha fått sätta sin fot på SVT om hon inte varit dotter till journalisten Göran Elwin. Att sedan gå från att vara chefredaktör på ICA-förlaget till chef för Svenska Filminstitutet… jag det vore som om Lagerbäck gick från att coacha landslaget till att bli sportchef för Barcelona. Det finns liksom inte på världskartan, men det finns i Sverige anno 2009…

Ännu ett inlägg om genus som otänkt får mig in på tankar om genusforskning och vad en person jag en gång kände sa.
– Genusforskning… ja det är 2000-talets svar på frenologi! Om 200 år kommer människor i framtiden att skratta sig lika fördärvade åt vår tids genusforskning som vi gör åt det absurda med frenologin.
Och… vi vet ju vad frenologin gav näring åt. Undrar just vilken form av världskrig genusforskningen kommer att starta…

Inte helt lost

2009-10-25T02:00:00.007+02:00

Star Trek: The Future Begins
1 2 3 4 5

Regi: J.J Abrams.
I rollerna: Chris Pine, Zachary Quinto, Leonard Nimoy, Eric Bana, Bruce Greenwood, Karl Urban, Zoe Saldana, Simon Pegg, John Cho, Anton Yelchin, Ben Cross, Winona Ryder.

Den här filmen släpps egentligen först om två veckor på blu-ray, men jag som in biten och nördig trekkie kan bara inte hålla mig…
Regissören J.J. Abrams är inte helt lost med nya Star Trek: The Future Begins.
Filmen är full av referenser till den gamla 60-talsserien och tidsmässigt befinner vi oss mellan Star Trek Enterprise och originalserien.
Unge James Tiberius Kirk (Chris Pine) tvekar inför att börja på Starfleet Acadamy. Unge Spock (Zachary Quinto) känner sig inte hemma någonstans som hälften människa och hälften vulcan. De möts på utbildningen…
Ju mer du kan om Star Trek, desto roligare blir den här filmen.
Vid sidan om First Contact är detta den absolut bästa Star Trek-filmen någonsin. Bara manus, bra skådespelare och bra specialeffekter. Lite ändringar har dock gjorts, vilka tänker jag inte berätta, får då spolierar jag en del av filmens handling. De som förväntar sig en karbonkopia av 60-talets tv-serie lär dock bli besvikna. Detta är så långt bort det går att komma från gul, röd och blå pyjamas och stenar av darrande frigolit…
Kul är också att Leonard Nimoy återvänder som skådespelare i långfilmssammanhang. Han har inte spelat in en långfilm sedan 1991 och Star Trek VI: The Undiscovered Country.
Och Eric Bana är nästan omöjlig att känna igen som diabolisk Romulan.
I blu-ray-formatet bli också filmen extra maffig och med en bra surroundanlägging behövs inget biobesök.
Star Trek: The Future Begins är ett måste för alla som gillar Star Trek!
Och om det kommer en film nummer 12? Jupp! Premiär på en biograf nära dig någon gång under 2011…
ULF HJELTING

Påminnelse

2009-10-23T01:47:00.003+02:00

Det är inte så ofta det händer.
Nu är det så dags.
Nämligen i kväll!
Amerikan på ingång…

Eilen Jewell kommer till Örebro.

Kalla det Najz Prajz Private Party.

För det är precis vad det är.

Maximalt släpps hundra biljetter och först till kvarn gäller och det kommer ENDAST att vara förköp. INGET eftersläpp! Biljetter finns på Najz Prajz, nu.

Vad sjutton pratar jag om? Jo…Eilen Jewell kommer nämligen till Örebro för en spelning på MC-klubben Mastodont den 23 oktober. I bagaget finns den nysläppta plattan Sea of Tears som kom i april och som är hennes tredje platta. Bostonboende amerikanskan Eilen skivdebuterade 2006 och spelar något som mest påminner om lugn tillbakalutad country med inslag av rockabilly.
Inte helt olikt vår egen Eva Eastwood…
Fredag den 23 oktober på Mastodont MC och ENDAST förköp gäller.
Missa inte!

17 år igen...

2009-10-23T01:35:00.006+02:00

17 Again
1 2 3 4 5

Regi: Burr Steers.
I rollerna: Zac Efron, Leslie Mann, Matthew Perry, Tyler Steelman, Allison Miller, Sterling Knight, Michelle Trachtenberg.

Tänk att få vara ung igen.
Tänk att få uppleva ungdomens energi och känsla av odödlighet.
Tänk att vara tvungen att gör om alla de där felen igen…

Mike (Matthew Perry) har arbetat för samma läkemedelsföretag som säljare i mer än 15 år. Han är duktig och han trivs hyfsat med jobbet. Egentligen borde han vara nästa man på tur för en befordran, men… den går till den blonda bimbon med silikonimplantat framtill som arbetat för företaget i tre månader. Eländet har bara börjat för Mike. När han kommer hem vill frun Scarlett (Leslie Mann) skiljas.
Världen rasar för Mike. Ingen familj, inget jobb, ingen framtid… det är då han bestämmer sig för att hoppa… och vaknar upp som 17 år igen…
Zac Efron, som här spelar den unge Mike, känns bäst igen från de tre High School Musical-filmerna. Även här får han visa upp sina kunskaper i basket. Faktum är att han också vuxit något som skådespelare. Samma sak kan tyvärr inte sägas om Matthew Perry. Leslie Mann gör förövrigt en lysande roll som den något förvirrade Scarlett som letar efter lycka och "rosa moln"…
Som komedi bjuder faktiskt 17 Again på några riktigt roliga scener, men de är tyvärr alldeles för få. Dock är filmen stundtals en riktigt tänkvärd där Mike får chansen att rätta till alla ”fel” han gjorde som ung. Eller?
ULF HJELTING

Hjärtskärande

2009-10-22T15:53:00.003+02:00

I skuggan av värmen
1 2 3 4 5

Regi: Beata Gårdeler.
I rollerna: Malin Crepin, Joel Kinnaman, Juhani Ahonen, Christian Åkvist, Martin Aliaga, Victoria Heijbel.

I skuggan av värmen kommer att bli nästa års stora Guldbaggevinnare!
Minns var du läste det först!
Filmen är baserad på Lotta Thells självbiografiska roman.
Eva (Malin Crepin) arbetar som väktare. Samtidigt är hon heroinist. För att fixa sitt beroende knarkar hon efter ett strikt schema. Allt verkar fungera tills hon möter polisen Erik (Joel Kinnaman).
I skuggan av värmen är en hjärtskärande berättelse om missbruk. Den är även en tragisk kärlekshistoria som inte lämnar något öga torrt.
Får inte Malin Crepin och Joel Kinnaman var sin Guldbagge nästa år kan juryn lika gärna lägga ner hela den tillställningen!
ULF HJELTING